Tack för alla fina ord.
Tack för stöd och kramar och värme.
Idag gick jag till jobbet och satt som i ett vakuum hela dagen. Men jag såg till att sysselsätta mig och det var skönt på nåt sätt. Innan lunch ringde jag ett par vänner och pratade. Efter lunch orkade jag prata lite om sorgen med kollegor och senare på eftermiddagen lyckades jag prata om hela andra saker.
Jag fick i fredags även veta att en annan nära släkting, som bor i en annan stad, fått diagnosen bröstcancer. Det var så mycket sorg i helgen att jag inte visste vad jag skulle göra med allt.
Men mitt i denna sorg får jag veta att en kusin i Amerika väntar barn. Samtidigt som Parvel sparkar och kräver min kärlek och uppmärksamhet. Livet går vidare. På nåt sätt. Och det är jag tacksam för.
2 kommentarer:
Kram till dig.
Livet. Så underbart och jävligt på samma gång. Ta hand om dig!
Skicka en kommentar