BM kollade mig, bebisen och magen, allt såg bra ut. Mina värden var toppen, min viktuppgång jättebra och vi fick höra bebisens hjärta slå, och det lät så bra så bra sa hon. Så berättade jag om alla krämpor och smärtor. Hon trodde inte det var magkatarr, det är inte urinvägsinfektion eller foglossning osv osv. Hon frågade hur länge det hållt på. Jag svarade ett par veckor drygt, men då sa Partymannen att de blivit värre sista veckan. Sen min moster man dog.
.
Att jag inte fattat det själv.
.
Stressen, sorgen, att jag inte låtit mig själv sörja. Att jag nästan bara pratat om annat och undvikt att tänka på det. Det psykiska blir fysiskt.
.
Nu ska vi åka bort i helgen, upp till Partymannens föräldrar. Jag ska ta det lugnt och känna efter. Om det inte blir bättre så ska jag kolla om jag kan förkorta mina arbetsdagar fram tills att jag slutar. Blir det värre så får jag väl sjukskriva mig... Men det hoppas jag verkligen inte. Inte för att jag så gärna vill jobba, utan för att jag verkligen inte vill att det ska bli värre.
3 kommentarer:
Det låter som en jättebra idé. Vila och eftertanke är säkert det bästa du kan göra för dig själv. Hoppas det blöir mycket bättre snart. Ta hand om dig! kram
Vad bra att ni tar er den tiden och åker i väg. Ha en jättefin helg nu och ta hand om dig! KRAM
Skönt att ni kommit på orsaken, men ändå jobbigt. Hoppas det inte blir värre. Ta hand om dig !
Skicka en kommentar