Det är fint och mysigt hos pappaSist hos BVC pratade vi lite om sömn och mat å så. Helge har sista tiden haft väldigt svårt att sova dagtid, mer än en halvtimme här och där. Visst, han börjar bli äldre, men vissa dagar sover han bara 1-1 & 1/2 timme på dagen och jag blir nästan orolig. Men det kan oxå bero på att jag bara är van vid bebisen Elsie som var nåt slags urverk i sömn. Vaknade, vaken 2 h, sen sov 2 h, sen vaken 2 h, sen sov 2 h, osv tills kvällen så hon sov för natten (vilket hon ifs först gjorde vid dryga halvåret som jag minns det, innan dess var det nog amma 2-4 ggr per natt).
Vi pratade amningen och jag berättade att Helge har börjat bli otålig vid amningen, lixom drar ut vårtan, vänder sig bort och joxar i allmänhet. Han har aldrig varit nån långätare (snarare oftare), men nu är det max 10 min och större delen spenderas med joxande. Eftersom vi vet att han tar flaskan, så förslog Anna att vi skulle lägga till lite ersättning efter amningen, så att han verkligen blir tokmätt och då kanske sover bättre. Så i helgen har det blivit nån flaska här och där och det har gått bra (dock har han inte sovit så himla mycket mer på dagarna). Igår var min pappa barnvakt ett tag och då åt Helge nästan 2 dl. Jag ammade en stund senare men då somnade han vid bröstet och hann inte äta så värst mycket. När vi sen kom hem till kusinerna på efm vart det ett jävla liv då Elsie och hennes jämnåriga kusin har båda kommit in i MIN-fasen (inte så skoj). Det bråkade väldigt mycket och Helge, som annars är ganska van vid liv, kunde inte fokusera på amningen. Så när vi skulle gå vid 19tiden bestämde vi att han skulle få ersättningen så att han blev mätt och glad och kunde somna gott (vilket han fö gjorde, men först 1 timme senare när vi kommit hem, av sig själv- i SIN säng-hurra!). Inatt ammande vi lite, men när jag försökte ge honom mat nu på morgonen ville han inte ha. Men han gav mig tecken på hunger. Nappen gick bra, men jag tyckte det såg ut som han försökte suga på den som en flaska...
Så ni förstår vart det barkar. Jag börjar bli nervös att han föredrar flaskan framför bröstet. För hur skönt det än är att kunna lämna honom med pappa och sticka i väg några timmar och veta att han kan dricka ur flaskan när han blir hungrig, så vill jag INTE sluta amma. Inte än. Jag känner mig konstigt nog lite rädd och ledsen. Jag var så ivrig med att koppla loss mig från Elsie i panik över chocken att vara mamma och vara så behövd. Denna gången är det tvärtom. Jag vill vara behövd. Jag vill vara honom nära och vara hans trygga punkt. Jag är glad att han kan vara med pappa en natt men helst vill jag att han ligger bredvid mig när jag vaknar. Känna den där söta doften av bebisbajs. Gosa med hans sommarvarma lilla kind. Mötas av det där ljuvliga leendet. Amma lite så där halvt i sömnen. Känna hans små fötter sparka mot mina lår innan han somnar om.
De flesta tvåbarnsmammor jag pratat med säger att det var hönsigare med första barnet och är tuffare med det andra. Jag känner mig helt tvärtom. Jag skulle vara så himla snabbt 'mig själv' igen efter förlossningen. Jag kände ett krav från vissa bekanta att snabbt vara på banan igen, inte kinka med barnet, ut och festa och vara social. Men jag hade oxå en inre kamp. Jag hade nån slags panik som gjorde att jag inte kunde slappna av med amningen, jag kunde inte sova intill Elsie. Johan säger att Elsie tidigt visade tecken på att hon sov bättre själv och var tidigt intresserad av mat. Att amningens slut var Elsie själv som bestämde. Och tur var väl det, att hon är som hon är ljuvliga unge, med en mamma som inte visste ut eller in första halvåret.
Med Helge är det en hela annan grej. Jag VILL amma. Jag VILL sova intill honom. Jag hönsar och kinkar med honom och skulle aldrig göra nåt som han eller jag inte vill. Jag är inget tuff med honom, jag försöker ibland, men min känslosamma lilla gråt och skrattmaskin är jag väldigt svag för.
Nu har han sovit nästan 1 timme i vagnen, vi får se när han vaknar om han kan amma då. Kanske var han bara för trött imorse. Jag hoppas det. För när jag tänker att han kanske hellre vill ha mat genom en plast-tutte än min varma bröstvårta blir jag alldeles gråtig.
ps. Alla flaskmatande mammor där ute, detta är INTE nån kritik mot flaskmatning. Ibland funkar det inte, ibland vill man inte. Jag respekterar allas sätt och berättar här bara hur JAG KÄNNER med MIN amning/matning.
uppdatering: hahaha... strax efter detta skrivits vaknade han och ironiskt nog ammade vi i lugn och ro i hela 15 minuter (lång tid för honom). Superhärligt.
