En dag i slutet av 2012

Igår var en liten Stor sjukt pippi-pepp innan Pippi-pjäs med mormor & päron. Och jag jagade mitt smalare Jag på ett springband på sats. Sen rusade jag runt och gjorde ärenden i skanstull.


På efm, efter E kommit hem från teatern, var alla sega och degade framför barna i bullerbyn. Sen lagade jag enkel fisk med ärtor och smält smör; ljuvligt.

Slut på dag.

Hudvård

En av mina favoritsaker att köpa är "hemmagjorda" hudvårdsprodukter. På Siggesta julmarknad idag hittade jag "miame".


Köpte ansiktetskräm och ansiktsvatten. Återkommer med en liten recention.

Sugermama?

Clara spinner vidare på socker och det är mycket läsvärt. 

Börja med dig sjäv.

Mitt debattal om barn och socker

I skolan har vi nästan alltid 'fiktiv publik', dvs vi hittar på en publik och tillfälle för talet. Detta skulle vara under ett stort föräldramöte. Jag skulle vara en förälder som deltar i en paneldebatt om barns sockerkonsumtion. I panelen satt även en pappa som ansåg att 'lite lördagsgodis har ingen dött utav'. Detta är mitt inlägg som då alltså vänder sig till föräldrarna. 

"Hej allesammans och tack för att jag får stjäla er en stund av den här trevliga kvällen. Vi har alla ätit något gott från fikabordet där ute. Det går ju knappt att säga kardemummabulle utan att le, eller hur? Men frågan är om vi verkligen borde göra det?

Jag ska prata lite om socker ikväll och varför jag anser att våra barn inte bör äta det.

Min åsikt är att socker är dåligt för barn. Att minska eller tom utesluta socker i barnens kost är att göra barnen en stor tjänst.

Jag är mamma till två barn, 1,5 och 3 år. Mina barn har fått smaka socker någon gång. Äldsta barnet var nära 2 år första gången och minstingen alldeles nyligen. Jag är inte rabiat. Men jag har valt att utesluta socker i vardagen. Ja, tom lördagsgodis. Det socker de får i sig är från en enstaka tårta när någon fyller år, eller nåt fikabröd vi bakar tillsammans. Socker är inte bra, för någon. Och jag vill att ni, liksom jag, ska göra medvetna val. För era barn.

Jag ska nu berätta om några av de saker jag tycker är viktigt att tänka på när det kommer till barn och socker.

Vi vet alla att barnfetman har ökat i Sverige och socker är en stor bov i detta. Fett och socker i kombination, t.ex. mjölkchoklad, stimulerar hjärnan att äta mer. Och då är det inte gurka vi är sugna på!

Socker höjer kraftigt blodsockret som ger oss energi. Men lika snabbt töms vi på energi och vi blir hålögda, trötta och får koncentrationssvårigheter. Den här bergochdalbanan som kroppen tvingas genomlida är jobbig och hos små barn tolkas det ofta som ’trots’. För barn, som rör sig och gör av med så mycket energi, är det extra viktigt att ha ett jämt blodsocker. Chansen att ha en glad och pigg unge ökar rejält!

Det finns forskare i USA som menar att socker är lika mycket en drog som heroin. Jag vill inte gå så långt idag. Men socker ger samma stimuli i hjärnan som droger och har samma ’avtrubbande effekt’, dvs ju mer du äter desto mer behöver du för att tillfredsställa sitt sockersug nästa gång. Och ännu mer nästa gång osv. Detta kan liknas vid ett drogberoendes begär efter sitt fix, sin drog. Ger man små barn socker regelbundet så skapar man tidigt i livet ett beroende.

En del påstår att det här med mat och socker ’fixeringen’ skapar ätstörningar istället för att förebygga dem. Det är vårt ansvar som föräldrar att se till att det inte blir så. Relationen till mat och socker bör vara avslappnad och inte förbjudande, utan informativ och uppmuntra barnen att själva ta beslut. Det börjar hos oss, hemma vid frukostbordet. Vår uppgift är ge dem en naturlig relation till mat. 

Så här enkelt är det; Mycket socker är farligt. Lite socker är bara lite farligt. Det finns inget nyttigt i socker, ingenting som vår kropp behöver. Därför är det viktigt att vi ger våra barn kunskap och goda vanor tidigt.
 

Så vad föreslår jag? Först och främst hoppas jag att alla mammor och pappor som sitter här slänger sitt ev. dåliga samvete i papperskorgen där borta. Det gör inget att ungarna åt gamla kanelbullar till frukost igår. Idag är en ny dag, det går alltid att äta bättre. I början kan det vara svårt att bryta vanan med socker och barn som ätit socker kan uppvisa ’avvänjningssymptom’ i form av huvudvärk och trötthet, men det går över. Och snart mår de bättre än någonsin!

Jag är förälder, precis som ni. Jag vet att det är svårt ibland. Men vad gör man inte för sina barn? Man vill ju ge dem de bästa förutsättningar man kan! Därför är det så viktigt som pappa och mamma att vara påläst och kunnig, så att man vet vad för val man gör för sina barn. Jag har valt att göra mina barns framtid lite mindre söt. Vad väljer du?"

(Fast i sanningens namn har Helge fått smaka socker kanske 1 gång för 2 veckor sen och det kommer dröja ett bra tag innan nästa gång. Ja. Vi är försiktiga med socker.)

Lite mer som Bamse

För lite drygt ett år sen tog jag en bloggpaus & i samband med det sökte jag äntligen hjälp för min dåliga psykiska hälsa. Det är inte mer dramatiskt än att ringa vårdcentralen för en huvudvärk som inte släpper. Men för många, inklusive mig själv, både skämmigt och svårt. Men vi är så många som lider av olika psykiska svårigheter. En del, som jag, kan få hjälp genom medicinering och terapi, andra längre eller kortare behandlingar. Det gör varken mig eller nån annan mindre värd. Man är inte en svagare människa för att man söker hjälp. Man är stark som orkar ta tag i sitt mörker.

Så var lite mer som Bamse, snäll och stark- men mot dig själv först! Så har du mer ork till dem du älskar sen.

Sist jag vägde över 70 kg...

Kan man läsa om och se bilder här.

Och hur jag såg ut som pinnsmalast kan man kolla på här.

Men jag tycker jag var som snyggast typ här. Fast det fattade jag inte då. Döm som man e!

76.2

Jag väger mig tre gånger. Hoppas att det ska vara fel på vågen. Det är det inte.

Jag får minnesbilder av kort jag sett på mig själv från i sommar. Det är som om jag ser bilder från förut. För 10 år sen. När jag var tjock. Så där ser jag ju inte ut längre.

Men så är det inte. Det är nu. Bilder från nu. Nu ser jag ut så här. 76.2 kilo på 159,5 cm. Med ångest ända ut i tummen räknar jag ut mitt BMI på appen. Många Daim sen "normalvikten" på 18-25 BMI. En hårsmån från "fetma". Måste ner drygt 12 kg för att komma till den översta gränsen för att inte vara "overweight".

Gick upp tre kilo på Skånesemestern. Sprang ju första veckan, men andra veckan bodde vi med min pinnsmala bror och hans mycket vackra och smala (och gravida) flickvän. Och min pinnsmala bror vräker gärna i sig smågodis så det hade vi hemma jämt. Och jag tackar inte nej. Nej, jag äter gärna smågodis och ett äpple (!) till lunch. Eller en cola och en snickers. Och så vin, öl, vin, öl. Och glass.

Idag fick jag med gråten i halsen bedja till Johan om hjälp. Han måste oxå sluta äta skit, annars funkar det inte. Vi måste alla äta bättre. Han måste peppa mig och ge mig tid att springa. 2-3 ggr/veckan. Han säger att han älskar mig som jag är. Problemet är att jag inte gör det.

Semester är det två veckor till, men min (andra) hälsoresa börjar nu.

Olja för den bortskämde

Jag har många gånger rekommenderat en hudvårdsserie som heter Dermanord (numera Maria Åkerberg). Jag har även tipsat om användningsområden för olivolja och jojobaolja. Olivolja för kropp & hår och jojobaolja för ansiktet. För ett tag sen tog min jojobaolja slut. Och tog då min mandelolja som jag använde på magen under graviditeten. Det funkade oxå väldigt bra. Men nu tog även den slut och jag gav mig ut för att köpa en ny jojobaolja. Jag fick då rekommendationen att testa rosenseriens morotsolja. Det var ohyggligt dyr, men å så skön. Och dryg. Och väldoftande. Jag kunde inte motstå. När man köper så lite smink och hudvårdsprodukter så får man göra så här ibland. Vartannat år typ.

För kropp och själ

Idag började jag dagen med 1 timme yoga med min vän Cecilia som utbildar sig till yogainstuktör. Det var fantastiskt bra och roligt. Yoga är så bra för mig. 1 timme åt kroppen.

Sen jobbade jag ett par timmar drygt innan jag gick till min terapi. Där tog jag hand om min själ. 1 timme åt själen.

Bra dag!

Pillertriller

Den andra delen av mitt inlägg om mental hälsa kommer här. 

När jag ringde och fick hjälp frågade kvinnan mig om jag ätit medicin mot depression förut. Jag svarade nästan upprört 'Nej!' och att jag absolut inte var intresserad av det. Jag ville deala med min problem genom terapi och inget annat. Hon sa att det självklart var mitt beslut, men att en läkare alltid är närvarande vid första besöket och kommer då att informera om detta. Dock endast informera. Detta var mycket viktigt för mig. Jag kände att jag inte ville ha nån 'quick fix' med medicin, som var hur jag såg på det. 

Läkaren hette Katarina och var ung och trevlig. När jag pratat och gråtit i en timme med kuratorn och henne berättade kuratorn hur de brukade lägga upp besöken och samtalen. Allt lät toppen. Sen berättade läkaren Katarina om hennes del i det hela. Som inte alls var som jag hade trott. Hon berättade att utifrån vad jag berättade misstänkte hon att jag kunde lida av seratoninbrist. Detta kan ge upprepade depressioner  under livet samt kunde vara del av orsaken till min ångest och misslyckandekänslor. Hon berättade hur tabletter mot detta kunde hjälpa att stabilisera vardagen för att sen underlätta samtalen och arbetet med problemen man har. Efter att ha hört vad hon sa bestämde jag mig för att lita på dem och följa rådet att börja med medicinen. 

Redan efter ett par veckor märktes en enorm skillnad. Jag tror att Johan var den som märkte det först, tom innan jag själv märkte det. Jag kan bara beskriva det som att jag befunnit mig i en storm under lång tid och vinden plötsligt mojnade. Jag blev gladare, lugnare och trevligare. Under hösten fortsätta jag märka att jag kunde hantera motgångar och svårigheter mycket bättre än innan. När vi drabbades av en vattenläcka i vår lägenhet i november och sen i december fick veta att vi skulle behöva flytta till en evakueringslägenhet bröt jag ihop. Men istället för att gå ner i en depression var jag knäckt i ungefär 2 dagar, sen vände det. Jag kunde snabbare se lösningar och möjligheter än innan. Jag gick inte och ältade det som jag skulle ha gjort några månader tidigare. Att det sen visade sig att det skulle lösa sig så pass bra som sen sen gjorde med vår underbara evakueringslägenhet hade jag inte kunnat föreställa mig, men så var det oxå jag som fixade det! Att jag orkade det! 

Jag ska inte säga att medicinen är allt. Jag tror att terapin, mitt konstanta arbete med mig själv och mindfullnesskursen har alla haft någon med det att göra. Men jag vet att jag inte hade varit den lugna personen jag är i dag (jämfört med innan ska tilläggas, jag är fortfarande en dramaqueen at heart) om jag inte hade vågat ta steget och ta emot all den här fantastiska hjälpen.

Jag fick idag veta att en bekant tagit steget och kontaktat samma ställe som mig för hjälp. Jag hoppas att hon kommer få den hjälp hon behöver. Och jag hoppas att om nån där ute läser detta har funderat på att söka hjälp, vågar ta steget och be om hjälp. För jag kan inte säga detta nog gånger; Jag är lycklig nu. Jag har mycket kvar att jobba med, men ändå. Att få vara lycklig. Vilken grej!

Jag går i terapi

Som allra hastigast nämnde jag det i min nyårslista, men det är allt. Men nu vill jag gärna berätta för er. Att jag sen i oktober går i terapi. Det har förändrat mitt liv. Jag har under större delen av mitt liv varit depprimerad till och från. Jag har gått omkring och trott att alla kände som jag, att alla hade de beckmörkt ibland. Att alla hade panik och ångest och kändes sig fullkomligt misslyckade. Och att detta var helt normalt. Att livet var så här, för alla. Jag försökt gå i terapi en gång när jag var 23. Det var en kvinna som sa många kloka saker, men det gick inte. Jag kunde inte förändras, jag kunde inte förstå. Jag gick väl ett halvår eller så. Lärde mig massor, men hade inte gått till botten med problemen. Det skulle dröja 10 år till innan jag satt där igen.

När jag träffade Johan var det mycket som föll på plats i mitt liv. Jag känner mig plötsligt älskad och nöjd med det jag har (innan har jag ofta hittat fel på partners och/eller varit missnöjd med något i relationen). När vi fick barn i juli 2009 kände jag att förväntningarna på att bli lycklig genom att få barn var enorma. Men jag visste att jag inte skulle bli av med mina demoner bara genom att bli mamma. Fast jag hade ingen egentligen annan plan heller. Jag gick omkring i tron om att det var så här jag var och att jag skulle lära mig att leva med det.

Det var tufft att bli mamma och jag mådde till och från väldigt dåligt, och ibland såklart, bra. Jag lärde mig att vara mer i nuet. Men jag var aldrig harmonisk. Aldrig lugn. Vi hade omständigheter runt om oss som var stressande och oroande som säkert hjälpte till att skapa en del ångest. Men det var mycket inom mig oxå.

När H föddes i mars 2011 hade jag en fin lugn tid första veckorna, men snart kom vardagen och jag orkade inte med den. Jag mådde otroligt dålig vissa dagar och gick sakta men säkert ner i en depression. I september bodde vi hos min pappa och hans fru eftersom de renoverade vårt badrum. Helge var lite drygt ett halvår och jag hade under sommaren när vi alla var lediga mått ganska bra. Men nu kom allt tillbaka med råge. En kväll sa J åt mig. Nu måste något hända. Så dåligt ville han inte se mig må. Nästa dag ringde jag vår underbara BVC-tjej som gav mig ett nummer att ringa. (Det numret hade hon gett mig redan på våren men då viftade jag bara bort det hela. Hon såg redan då det som tog mig 4 månader (eller kanske 15 år?) att se...) Mindre än 3 veckor senare satt jag i en stol och lät allt bara flöda ur mig. Jag grät hejdlöst, sa allt som jag kände och tänkte till en kurator och en läkare. Äntligen var jag tagen på allvar. Äntligen var det någon som sa till mig; "Så här ska du inte behöva må. Vi ska hjälpa dig." Sen dess har jag gått dit vart 14:de dag. Ibland gråter jag, men det blir alltmer sällan. Nu pratar vi ofta framåt. Om konkreta förändringar som jag kan göra. Och som jag gör. Nya tankesätt. 

 

Förutom det självklara, som min älskade familj, så är det bästa som har hänt mig. Att få hjälp. Att äntligen få känna att jag kan oxå vara lycklig. För nu är jag det. Jag njuter av livet så mycket mer. Jag oroar mig inte alls lika mycket som förut. Jag har aldrig ångest. Visst, jag har fortfarande mycket att lära mig, därför går jag fortfarande. Men tänkt. Tänk att lilla jag kunde bli lycklig. Det trodde jag faktiskt inte. Det låter så klyschigt, men så är det.

(ps. det kommer en del två av detta. jag har en sak till att dela med mig.)

Ödets ironi

Det är ironiskt det här. Så mycket tid och energi jag lägger ner på att ge mina barn självkänsla att tycka att de duger som de är och inte bedömma sig själva efter vad de presterar. 

Och så är det just det som är mitt problem. Jag tycker inte att jag duger som jag är, utan bedömer mig själv efter mina prestationer. Och det funkar jag ju inte. Det VET jag ju.

En rivstart och en magkatarr

Jag har ju ätit enligt GIs rivstart de senaste veckorna och mått skitbra. Varit mätt och glad och blitt av med några 'babykilon'.  Lagat skitgod mat. Hade tänkt att lägga ut receptet på en underbar fiskgratäng. Den här;

Men. I helgen började jag få ont i magen och bli rapig. En magkatarr in the making... Jag köpte lite receptfria tabletter på apoteket men sen gick jag hem och googlade. Nu lägger jag om kosten igen. Nu blir det youhurt och musli till frukost, idag med banan, istället för ägg och bacon. Bort med den stekta maten, fram med den kokta. Kolhydraterna är tillbaka, men bara de allra nyttigaste :) Och redan idag känns det bättre.

mmm det där ser ju inte så smaskigt ut...

En självanalys

Jag är ofta avundsjuk. Det är inget roligt. Ni som läst ett tag vet att jag bland annat kan avundas UnderbaraClara och Cecilia Blankens. Jag är också ofta stressad. Det är hemskt. Dessa två saker behöver jag verkligen jobba med. Men jag har inte råd med terapi. Så nu kör jag lite självanalys och försöker spräcka dessa troll.

Okej,here goes;

Avundas UnderbaraClara kan jobba på som hon gör med en liten bebis.
UnderbaraClara har bara ett barn att ta hand om och delar dessutom ansvaret med sin man som är hemma. Klart man kan jobba på då.

Avundas Cecilia Blankens (och UnderbaraClara) karriär, roliga jobb och spännande uppdrag.
Jag bodde i London i många år, där jag försökte hitta mig själv och min framtid. Det gjorde jag först när jag flyttat hem igen... Jag var 28 när hittade kärleken (Johan) och vad jag ville bli när jag blev stor (copy). Det har inte kunnat hända tidigare.
OCH!
Jag har ett litet men fint företag som jag älskar och kommer förhoppningsvis komma in på copyutbildningen ht-12. Efter det kommer jag också ha ett jobb jag gillar (förhoppningsvis).

Avundas folk som bor i hus/radhus.
Vi har inte råd nu (eftersom jag inte har något jobb som betalar ut lön och ska plugga efter mammaledigheten), men en dag har vi det, och då kanske vi också kan få en trädgård...

Avundas andras mammaledighet, tex Hanna, som verkar ha de så soft och mysigt med sin bebis.
Jag har två barn. Min mammaledighet är inte en förstagångsmammas. Det är en tvåbarnsmamma. Jag ville ha två barn och har haft turen att få det. Det är magiskt bra.

Summasumarum:
Mitt liv är fantastiskt. Jag har en underbar man, två otroliga ungar, en stöttande familj och släkt, fina vänner och min hälsa.

Jo. Fuck. Vilket jävla fint liv man har!

Åtgärdspaket

1) alltid äta lunch (mackor räknas inte)
2) börja med vitaminerna från graviditeten igen
3) i säng kl 20.50 varje kväll denna vecka
4) boka tid på vårdcentral för allmän check-up

Så får vi se om jag mår bättre om en vecka.







Bilden har inget med inlägget att göra. Ville bara visa Hs gulliga elefantbody som E en gång hade.

Jag vill träna men jag orkar inte

Bra va!?

Ser morsor med vagnar i full fräs över asfalten. Tänker; "det borde jag ju oxå göra". Men när Helge sover vill jag jobba med Ugglalala. Eller blogga. Eller vara med Elsie om hon är hemma. Eller städa, betala räkningar, slösurfa eller vad fan som helst hellre än att träna.

Hemmaträningen är min grej. Ska börja. Snart.

Eller ska jag ta en kaka till?

Min husmorskola

Claras husmorskola på P1 är trevligt att lyssna på, men för mig personligen är det inte så mycket nytt. Jag har jag använt mig av de flesta tipsen för naturlig skönhetsvård sen många år tillbaka, mycket tack vare moonsun i Gamla stan här i Stockholm, men oxå mitt egna intresse för naturlig hudvård.

Jag har berättat om många av tipsen förut, men här kommer några av mina vardagliga tips, igen.


-Honung.
Honung är rengörande och lätt peelande. (Se till att den är närproducerad och ekologisk, såklart) Jag använder det främst som ansiktsmask. Jag börjar med att tvätta ansiktet med min rengöringcreme från Dermanord

och tvättar sedan bort vattenresterna med deras ansiktsvatten (gentle fresher). Efter det brer jag ut houngen, ca 1 dryg tsk, i ansiktet. Jag brukar ha den i badet, (jag vet, inte så miljövänligt...) där den långsamt nästan smälter bort från ansiktet av värmen från vattnet. Men ligger eller sitter man i soffan sitter den kvar tills man tvättar bort den. Vilket man gör efter kanske ca 10-20 min med ljummet vatten. Jag avslutar med ansiktsvatten för att få bort vattenrester och smörjer sedan ansiktet. Med vaddå? Jo med;

-Jojobaolja.
Den här oljan har många goda egenskaper som du själv kan läsa om runt om på internet. Jag berättar istället hur jag använder den och vad den gör för mig. Jag har två små flaskor i mitt badrumskåp med jojobaolja i som jag använder som ansiktskräm. I dessa har jag adderat 2 olika eterisk oljor, beroende på vilken effekt man vill ha (prata med dem i din lokala naturkosmetiskabutik, de är ofta mycket kunniga.). Jag växlar mellan mina, en på dagen, en på natten. Några droppar masserar jag in i ansikte och hals. Under perioder använder jag inget annat än oljan, men just under de kallaste vintermånaderna eller perioder av allmänt trött tillstånd smörjer jag efter oljan in ansiktet med dag resp nattkräm, oxå från Dermanord.

(Dermanord håller succesivt på att byta namn till Maria Åkerberg -se min nattkräm-som är helt ljuvlig-, men det samma tillverkare och produkter.)

Ett sminktips jag nyligen lärt mig är att om man lätt får foundation som lägger sig dåligt på huden, tex veckar sig eller spricker, kan man innan applicering punktbehandla området med olja. Foundationen sitter bättre på ett återfuktad (läs:oljigt) hud.

Var inte rädd att olja in huden, du kommer inte se blank och 'fettig' ut. De flesta av oss behöver mer fukt (olja) i ansiktet, även om vi inte tror det (tex. din hy ser blank och fet ut men i själva verket är den torr och tröstig!). Gå in i en naturkometisk butik och be om råd och hjälp. Har du råd, gå på en grundlig ansiktsbehandling på samma typ av ställe. Ofta ger de tips och råd om hur du ska göra för att balansera din hy. Jag gick från fet och glåmig, porig och blek till frisk och rosig, slät och glad hy!


Jag använder även ren jojobaolja i badet, speciellt praktiskt nu när jag är så stor att jag inte kan smöja in min kropp ordentligt och vinterkylan torkat ut mig. En msk i badkaret gör huden ljuvligt återfuktad. Men se upp! Oljerester är lätta att halka på, så tvätta ur badkaret med lite grumme tvättsåpa på en tvättsvamp (eller om du som jag inte kan böja dig fram, be om hjälp!) efteråt.

-Olivolja
Går lika bra att bada i som jojobaolja. Dessutom är det världens bästa handcreme. Jag har en pumpflaska med hälften ekologisk olivolja och hälften ekologisk flytande tvål (men faktum är att du kan köpa den billigaste euroshopper tvålen och det funkar lika bra ur återfuktnings synpunkt, dock ej ur miljövänlig och ekologisk). Skaka flaskan och blanda innehållet väl, den bör bli gulaktig i färgen. Klart att använda. Om du använder den här tvålen kan jag lova att handkrämer är ett minneblott. Om man som jag, bor med en skeptiker, så kan man ha en liten flaska med olivolja intill tvålen och blanda direkt i handen, börja då med tvål och addera sedan oljan, löddra upp, tvätta och skölj av. Klart!

Det var några tips från mig. Hoppas nån där ute har nytta av nåt av dem.

Munsårskrig

Jag får munsår ungefär 2-3 gånger per år och blir lika ledsen och förbannad varje gång. Men denna gång testade jag en 'kur' som jag verkligen är nöjd med. Man kan egentligen inte snabba upp förloppet för ett munsår, det kommer att blomma ut, vara och torka ut inom en 12-15 dagars cykel och det går inte att ändra. Men det går gör tiden något trevligare. Från dag 1 såg jag till att såret var rent (tvål och vatten bara!) och torrt. OBS! Torka inte munsåret med någon handduk, du kan sprida smittan till andra ställen på dig själv eller andra. Låt det istället lufttorka eller dutta försiktigt med lite mjukt rent papper. Och som ni vet, INGA fingrar i direktkontakt med munsåret!

Sen använde jag Compeed (onödigt dyra tyckte jag först) genomskinliga plåster dagtid och natttid. Dagtid för att munsåret blir mindre synlig och natttid för att förhindra att smittan spred sig till min kudde eller Partymannen. I övrigt har det samma effekt som zinkpasta. När jag bara var hemma, och det fortfarande var 'rinnigt' och sårigt, satte jag på zinkpasta (med ett rent finger mot tuben varje gång annars sprids smittan till pastan!). När det mot slutet började torka ut så lät jag de lufttorka så mycket som möjligt. Nu är det inne på sista dagen, jag fick det förra måndagen, och ser jättefint ut. De sista små bitarna sårskorporna faller av under dagen idag och jag kommer tvätta mitt ansikte precis som vanligt idag för första gången sen förra måndagen.

Överkurs: Zinkpastan kan lämna en del vitt efter sig, för att få bort det baddade jag försiktigt med en bomullstuss/pappertuss med mandel- eller jojobaolja. Jag har inga medicinska bevis för att detta funkar, men det gjorde det för mig. Men undvik detta de första dagarna, när det är som allra 'rinnigast'.

Komihåg att munsår FRODAS i solen, så använda MYCKET solskydd och framför allt på läpparna och runt om dem!

ps. Detta är mina TIPS, jag är ingen munsårsdoktor. Gå till Apoteket och prata med dem om du vill veta mer om ditt munsår.

Fel!

Nej, nu sa jag fel! Jag äter inte nässlor, utan spirulina!

Spirulina

Spirulina är algen som piggar upp och föryngrar.
Algerna i världens hav och sjöar står för en väsentlig del av syreproduktionen på jorden. Men algerna besitter också andra livsviktiga egenskaper. De är rika på vitaminer, mineraler och andra näringsämnen varav vissa annars bara återfinns i kött. Spirulina är en alg som är ett särskilt lämpligt kosttillskott för vegetarianer.
Likt ett havens naturliga penicillin innehåller algerna olika antibiotiska, bakteriehämmande ämnen som stärker kroppens immunsystem. Spirulina har dessutom en kolesterolsänkande effekt som förebygger hjärt-kärlsjukdomar och en antioxidant effekt som bromsar åldrandet.
Spirulina innehåller också mangan, som är bra för det antioxidanta försvaret, och krom, som gör insulinet effektivare.

Spirulina innehåller:
Järn
Bra för syresättningen, minnet och koncentrationen.
Färgpigment
Fungerar bland annat som antioxidanter.
GLA
Bra för huden och cellernas membran.
Vitaminer
Alla vitaminer utom C och D.
Aminosyror
I stort sett alla nödvändiga aminosyror.
Mangan
Bra för det antioxidantiska försvaret.
Krom
Minskar sötsaksbehovet.