En överraskning kommer sällan ensam

Ja, som ni kanske räknat ut har jag och J bott på hotell inatt. Hotell Rival på Mariatorget för att vara exakt. Detta var en present från mig till J, eftersom vi firade 5 års kärlek i oktober. Jag har planerat detta i flera månader faktiskt, fixat barnvakt, kollat hotell, restauranger, hemliga presenter mm. Det är fantastiskt roligt att bli överraskade och J var smått chockad i nästan en timme efter att vi checkat in, men det är oxå otroligt roligt att få överraska någon. Speciellt någon man älskar.

Jag föreslog tidigare i veckan att vi skulle fråga om barnvakt och gå och äta lunch på lördagen. Min mamma och hennes man kom över och vi gick, J trodde att vi skulle komma tillbaka ett par timmar senare. Alla spelade jättebra och han gick verkligen på det. Vi gick ut i hissen och jag låtsades då ha glömt min mobil och gick tillbaka medan J åkte ner med pappersinsamlingen som jag hade sett till att det stod klar vid dörren. Väl inne igen packade jag ner det sista och la fram väskorna till mamma samt gav de sista 'instruktionerna' om barnen. Sen åkte jag ner igen och låtsades ha hittat mobilen. Mamma och Per tog med barnen hem och på vägen lämnade de in våra väskor på hotellet. Efter en helt grymt god hamburgerlunch på en pub vid Mariatorget, "på väg hem", låtsades jag vilja gå förbi en affär intill Rival. Väl utanför Rival påstod jag vilja gå och inte titta på en tavla i receptionen. När vi kom in avslöjade jag för honom att hans försenade present som jag påstod var beställd från nätet inte skulle komma. För detta var presenten. Fnittriga checkade vi in och kom upp till ett jättefint rum med en underbar säng (vilka täcken!). Resten av dagen behåller jag för mig själv men jag rekommendera restaurang Story Kitchen där vi åt middag (visseligen bara förrätter - grymt goda såna- eftersom vi fortfarande var mätta efter lunchen!) och så klart Hotellet, Rival. Efter en mycket god natts sömn (10 timmar!!) gick vi ner och åt en underbar frukost.

Nu är vi hemma igen och städar lite innan barnen kommer hem. För oj, vad vi längtar efter dem! Så skönt att vara själva, men SÅ FREAKIN UNDERBART att få träffa sina ungar igen. 

En liten nallebjörn bor i varje rum. Vi misstänkte en inbyggt kamera i den.

Självbäddande säng.

Ett dop, men allt vad det innebär

Springande barn

Tårta

 

Klänning

Bilder från en höstdag

Hemmagris

Jag är hemma mycket just nu. Dels för att Helge sover bäst hemma i sängen, dels för att vädret är vidrigt kallt, dels för att jag saknat hemmet så vansinnigt men mest för att jag inte har haft så mycket ork eller lust att vara social. Jag försöker, jag bokar in saker, men oftast bokas det av. Jag prioriterar att tvätta och städa. Jag känner efter liiite för mycket och tycker att jag är sjuk. Och Helge, ja, han är ju faktiskt lite sjuk hela tiden.

Framför allt nu, när vi inte har någon värme. Du hörde rätt. Ingen värme. Inatt var det så otroligt kallt här hemma så jag vet inte hur vi ska palla helgen. Om vi har tur kommer värmen slås på nästa vecka. Vi har inte haft värme sen i sommras men det har inte märkts förrens för ett par veckor sen när det började bli kallt. Och nu blir det bara kallare och kallare...

Men, nu var det inte det jag skulle skriva om. Jag skulle berätta att min teknik-tarm blev djupt tillfredsställd när Johan gav mig en IPAD på vår 5 årsdag förra lördagen! Jag har nu jordens finaste pojkvän tror jag.

Så medan H sover har lekt med min Ipad och iOS5. Eller kollar på 'Hem till gården'... Inte mycket vettigt som ni märker.

På tur

I söndags var vi på Gröna Lund tillsammans med Js syster och hennes sambo och två barn (nästan jämngamla med våra). Jag trodde nog vi skulle åka nån karusell och veteranbilarna och inte så mycket mer. Men! Både Gröna Lund och E överraskade mig. Det fanns ganska många åk för småttingar och E var väldigt modig! Och skrattade högt och skrek av glädje under de två "värsta"; tufftufftåget och tekopparna (som gjorde både mig och E faster yra i bollen!).

Karusell-en barnlek tyckte E

Hela dagen var jättemysig. Båtturen från slussen är så härlig. Det glömmer man lätt när man bor här och bara åker förbi den då och då. Jag fick umgås med E nästan hela tiden och H var ovanligt nöjd där han satt i sin vagn och sög åt sig alla intryck. Båda somnade som stockar på kvällen.

Tänk om man orkade göra såna här utflykter varje helg!

OBS OBS OBS
Jag har inte GEGG på kinden, den där skönhetsfläcken gav ajfånappen mig!

Jag har förlorat en läsare men vunnit en vän

För några dagar sen fick jag ett mail av en vän som börjat läsa min blogg sen ett tag tillbaka. Hon uttryckte djup oro för mitt välbefinnande och manade till lugn och harmoni och önskade mig ett bitterfritt liv.

Jag förklarade för henne (eftersom vi ses allför sällan) att bloggen är en tårtbit av mitt liv. På samma sak som Niotillfem, UnderbaraClara och ElsaBillgrens bloggar är visar en sockersöt sida av livet, så visar jag ibland en bitterfittig sida av livet. Men varken NiotillfemSandra, Clara, Elsa eller jag lever ju en den verkligheten. Man väljer vad man vill visa i bloggen och de har valt pasteller och gulliga ord. Jag väljer vardagsklag och en stor nypa bitterhet. Varför? För att bloggen är min ventil. Här vädras och ältas tanker och känslor som kanske inte får så stor plats i vanliga livet. Tillsammans med annat som jag vill visa eller berätta, allt från sockersöta småbarnssaker, min nya tröja till jobbångest.

Alltså, mitt Riktiga Liv är inte 100% ångest och depression. Inte ens när jag bara skriver om sånt 4 dagar i rad. Jag har ett fint liv. Men jag är inte en sån som försöker att se allt positivt hela tiden, jag är inte en som går runt i tacksamhet (fast jag förmodligen borde), jag är inte en sån som väljer att inte klaga på småbarnslivet.

Jag tror att de flesta av er förstår. Men alla gör kanske inte det. Och om du inte känner mig så spelar det mig ingen roll. Men är vi vänner eller släkt, så kanske det känns annorlunda för dig. Då har jag en önskan; sluta läsa min blogg. Detta är mitt andhål, min ventil och jag behöver den. Om du inte kan skilja på verklighet och blogg, så mår vår relation bättre av att du inte läser mera här.

Jag sa så till min vän. Att jag önskar att hon slutade läsa. Hon höll med. Hon kände själv att hon tog åt sig alldeles för mycket.

Jag slutade fb-statusuppdatera för att jag inte orkade med att folk inte förstod att det bara var en ventil för diverse ångest för mig. Men jag är inte redo att lägga ner bloggen. Och jag vill inte starta en ny anonym. (Inte just nu iaf.) Jag vill bara att alla vet hur min blogg funkar och varför.

Så, jag förlorade en läsare igår, men får behålla min vän. Det känns skönt. Mitt Riktiga Liv hade saknat henne mer än bloggens statistik nånsin kommer göra.

Ser ni här hur lycklig jag är egentligen?

You want sockersött?! You get!

Egentligen skulle ni behöva höra oxå. Eftersom han skrattar så han kiknar när jag gör så här. Det är sockersött så det gör ont i tänderna.

Det här med förlossningspresent

Cecilia Blankens har två gånger fött barn och följdaktigen fått två förlossningspresenter. Jag hintade lite lätt efter Elsie, inget hände. Jag hintade grovt när jag var gravid med Helge och fortsatte att diskret men ihärdigt att hinta Helges första månader i livet. Inget hände. Förmodligen för att J inte gillar när jag talar om vad han ska göra (vem fan gör det, men hur ska han annars veta vad jag drömmer om??). Och jag talar ju inte om vad han SKA göra, bara vad jag önskar mig... (Jag la av med 'hintadet' innan sommaren eftersom vi snart skulle påbörja en stor badrumsrenovering som kostar oss en halv förmögenhet.)

Nu ska ni ändå veta att jag har en grymt fin pojkvän/sambo. Han är omtänksam, snäll, generös, snygg, sexig och rolig. Men just det där med förlossningspresent, det fastnade inte. Och egentligen är det väl inte så himla viktigt. Men när man går där med magen i vädret och tackar nej till skumpa, roliga fester och mumsiga ostar då vill man ha nåt. Sen när man är nyförlöst, skakig och ful 99,9% av tiden vill man ha nåt. Men just nån förlossningspresent blev det inte

Men i fredags när vi var ute och åt stod de en överaskningspresent på min plats när jag kom tillbaka från toaletten. Jag gick i spinn när jag såg Evfa Attling påsen, och visste vad det skulle vara där inne. Fjärilarna. De vackra fjärilarna.





Min fina, fina fästman säger ofta att jag är världens bästa mamma. Det tänker jag på varje gång jag tittar ner på mina fina fjärilar. Och på hur mycket jag älskar honom och han älskar mig.

Man hallå! Att vara tvåbarnsmamma ROCKAR JUH!

Ida fick mig att tänka på en sak som gör mig lite ledsen. Jag gör väldigt dålig reklam för tvåbarnslivet. Och det gör mig lite ledsen. För mitt liv är faktisk helt underbart. Men här på bloggen vädras saker som är jobbiga. För att jag behöver skriva av mig, få feedback, be om råd och hjälp.

Först; anledningen till att mycket känns jobbigt just nu är för att vi inte kan bo hemma. Det låter kanske fånigt, men trots att vi bor jättebra hemma hos min pappa, så längtar vi alla hem. Efter katterna. Våra rum, sängar, saker. Våra väggar. Vårt liv, våra rutiner. Detta påverkar oss alla, mer eller mindre.

Och; allt med dagis har känts tungt, framför allt eftersom vi bytt dagis och man vill att allt ska funka och vara toppen. Att tiderna inte blev som jag hoppats kändes tungt till att börja med men nu har det sjunkit in och jag har accepterat det som det är och gillar läget.

Sen; TVÅBARNSLIVET ÄR INTE BARA HEMSKT OCH JOBBIGT! Jösses, Ida och Joanna fick mig att inse att jag måste få berätta för er hur jävla underbara mina ungar är. Elsie som sjunger hela tiden, pratar i telefon (fjärrkontroller av alla de slag), leker, läser och stortrivs på dagis. Hon är så fantastisk. Visst finns det trots ibland, men väldigt lita ändå. Hon är så härlig. Jag älskar henne så mycket att mina ögon tåras ibland när jag tittar på henne. Jag önskar att jag fick spendera mer tid ensam med henne, pyssla, busa, promenera och titta på saker, mysa.
Sen min lilla Helge. Min lilla söta unge. Som ler så fort jag tittar på honom, skrattar åt det mesta. Hatar att vara ensam, att inte få uppmärksamhet. Sover så bra på nätterna, men så lättväckt på morgon och under dagen. Han kan inte sitta än, men halvligger/sitter i sin nya sittdel på vagnen och nu är det plötsligt helt ok att vara i vagnen när mamma handlar eller går omkring. Men helst skulle han nog vilja bli buren jämt. Idag låg vi och tittade varann i ögonen som ett nyförälskat par. Nära, nära. Han släppte aldrig blicken och jag låg och studerade hans små trötta ögon och klappade honom på kinden. Då förde han upp sin lilla hand mot mitt ansikte petade på mig och det såg ut som om han försökte härma min rörelse. Gulle.
Så, till er som funderar på, eller väntar ett andra barn. Jag tänker inte ljuga. Det är tufft. MEN. Det är oxå helt jävla underbart. Johan och jag tittar på varann ibland och undrar hur vi fått så fina ungar. Men allt det rosenskimrande finns det som sagt många, MÅNGA bloggar om. Jag har inget behov av att 'skryta' om hur fantastiskt liv jag har. Jag har ett behov att ösa ur mig allt skit som kommer med att ha småbarn. För visst finns det sånt oxå.

Min bästis, som inte har barn, frågade mig häromdagen om det var jobbigt att ha två små barn. Jag funderade och gav henne detta svar: Tänk dig en jobbig och stressig dag på jobbet. Men sen blir det lunch och du blir serverad en 3 rätters med alla dina favoriträtter. Du går tillbaka till jobbet med lätt sinne eftersom du vet att du orkar med hela eftermiddagen nu. Du har tankat dig full med godsaker. Tänk dig att den där tre rätters sprids ut över hela dagen. Så är mitt liv. Stress, meck, jobbiga saker, lite skrik, för lite sömn, ingen lunchrast mm. Men sen, utspritt över dagen ligger alla de där ljuvliga stunderna, när man kramas, pussar, gosar, matar, pratar, leker, sjunger...

Jag skulle inte blogga mer om barnen, inte posta fler bilder. Men jag gör ett litet undantag nu, eftersom jag vill göra lite reklam för hur mysigt tvåbarnslivet är. För det är det.

En morgon i Skåne i sommras.

Nkp del 1

Min vän Max och jag lärde känna varann på dagis. Sen dess har vi och våra föräldrar & syskon umgåtts flitigt genom åren. Våra mammor är bästisar, vi har firat jul ihop ett antal gånger, åkt på semester ihop och har många barndomsminnen tillsammans. Som vuxna har vi umgåtts, om än sporadiskt, men alltid varit goda vänner. När vi båda fick vårt första barn inom loppet av 3 månader blev allt ännu lite roligare. Nu bor Max och hans fru i Norrköping och fick för 8 veckor sen en lillasyster till sin dotter Ditte. Vi åkte dit för att gratta lilla familjen.

De har en jättefin liten kollonilott där vi åt middag och barnen lekte;

Stugan är liten och gullig och full med gamla söta detaljer:

De 'stora' barnen badade i uppblåsbar pool på gräsmattan (som jag inte lägger ut bilder på eftersom barnen badade nakna och detta är internet och tyvärr... det finns människor som skulle kunna använda den på ett oacceptabelt sätt...) medan de små sov eller hängde under ett babygym.

Morgonen därefter ( i deras lägenhet i stan) gick jag upp med barnen och gav Johan en (sällsynt) sovmorgon. Till 08.


Sen tog vi tåget hem. När vi gick av sa en kvinna bakom oss att vi var duktiga som åkte tåg med så små barn. Det kändes bra att höra. För Johan och jag var helt slut efteråt.

Även om större delen av resa såg ut ungefär så här.

Bildkavalkad-because Im worth it

En fin vecka i Ludvika blev det, trots lite halvdåligt väder.
Det blev mycket lek med farmors alla roliga kort.
Pappa testade traktorn.
Vi testade badstranden, och var ofta själva hela förmiddagen!
För solen lyste trots allt rätt ofta.
Så himla härligt.
Farmor har snygga lakarn som vi fick låna och ligga på, på stranden.
Helge sov ofta en sväng i vagnen på stranden.
Och när Helge var vaken skrattade han mycket.
Och pratade.
Men bad tyckte han var sådär...
Elsie och pappa myser.
Elsie vill ha mammas glass när hennes egen är slut...
Och så allt badande!
Världen snurrar, ekonomiskt kris och annat elände. Elsie lyckligt ovetande.
Och såklart, gunga!
Coolaste bruden i Ludis.
En paus i allt skoj, lite Toca Boca på mammas mobil.
Vi la hemskt mycket pussel.Elsie är grymt bra på pussel, skryter mamma.
Pappa Johan la lite svårare pussel.
Sötaste syskonen.
På farmors axel.
Elsie och jag plockade och åt massor av röda, vita, svarta vinbär, hallon och krusbär.
Bärjakt.

Efter förra sommaren är jag så glad att vi alla mår bra och får vara tillsammans i år. Min lilla familj är så jävla underbar.