lördag 16 maj 2009

Klagosång

Åh. Jag är så trött. En heldag till i lägenheten med Partymannen, Pappa och hans fru. Jag har skrapat tapeter tills fingrarna blöder. Magen och jag är så trötta att jag somnar vilken sekund som helst. Partymannen och mitt liv är så extermt ospännande just nu. Jag är trött nästan för jämnan. Om jag håller mig hemma hela dagen och vilar så orkar jag umgås med honom, men om jag fikar med nån, eller är ute och handlar så orkar jag ingenting på kvällen. Förlåt. Jag bara klagar. Jag måste vara tacksam... för lägenheten, Parvel, allt. Men vissa dagar, vissa stunder, är det svårt. Jag är så trött... Vill bara att lägenheten ska vara klar så vi kan preppa för Parvels nedkomst.

Och bara för att lägga lite grädde på moset så funkar fortfarande inte min mail. Hatar comhem.

Lalalalaaaaaaaaa...

1 kommentar:

Anonymous sa...

Passa på å klaga, klaga å klaga lite till å så igen. Ju mer du känner efter och klagar nu, desto piggare och bättre kommer du att må när bebisen är ute.
Dagen efter det att vår bebis var född, kände jag efter och konstaterade att jag inte mått så bra (i kroppen och i huvudet)på 7 månader. Jag var för djävla bra på att klaga under min andra graviditet, borde fått någon sorts pris faktiskt.

Om det dessutom är någon gång i livet som en vuxen kvinna verkligen får unna sig att klaga är det när det ligger en bulle i ugnen. Så passa på, dessutom kan det vara ganska kul att klaga ocksån när man hittar några nya symptomer och tillstånd att klaga på så kan det kännas lite bättre.
/Annika