Sådär.
1) alltid äta lunch (mackor räknas inte)
-ganska bra. Ätit bra lunch nästan varje dag.
2) börja med vitaminerna från graviditeten igen
-nja. glömmer ofta. Måste sätta alarm på ajfån.
3) i säng kl 20.50 varje kväll denna vecka
-uselt. går sällan till sängs före 22... jag klarade 20.50 två kvällar...
4) boka tid på vårdcentral för allmän check-up
-jo. fast fick tid om 3 veckor, nu ska jag låta min pappa ta lite blodprover (han är ÖNHläkare) ist. Ska göras imorgon.
Är det jag som tramsar, är det normalt att känna sig håglös, trött och lite nedstämd med två små? Nära till gråt av ingenting. Panik när barnet inte somnar. Stressad av dagishämtning. Är det normalt???
Jag mådde ju så bra för 3 veckor sen. Ganska pigg och glad för någon som sover ryckigt & ammar på morgontimmarna. Känns som nåt har hänt. Jag känner mig lixom... nedslipad.
1) alltid äta lunch (mackor räknas inte)
-ganska bra. Ätit bra lunch nästan varje dag.
2) börja med vitaminerna från graviditeten igen
-nja. glömmer ofta. Måste sätta alarm på ajfån.
3) i säng kl 20.50 varje kväll denna vecka
-uselt. går sällan till sängs före 22... jag klarade 20.50 två kvällar...
4) boka tid på vårdcentral för allmän check-up
-jo. fast fick tid om 3 veckor, nu ska jag låta min pappa ta lite blodprover (han är ÖNHläkare) ist. Ska göras imorgon.
Är det jag som tramsar, är det normalt att känna sig håglös, trött och lite nedstämd med två små? Nära till gråt av ingenting. Panik när barnet inte somnar. Stressad av dagishämtning. Är det normalt???
Jag mådde ju så bra för 3 veckor sen. Ganska pigg och glad för någon som sover ryckigt & ammar på morgontimmarna. Känns som nåt har hänt. Jag känner mig lixom... nedslipad.
6 kommentarer:
Svaret på det mesta stavas sömn. Så det ska du se till att få, no matter what. Får du inte det så lär inte så mycket annat hjälpa heller.
Och eftersom sömn inte kan garanteras får man hushålla. Inte lova bort sig, inte ha högar med måsten eller ens sånt som är roligare att göra än att sova. Prioritera sömnen just nu, alltid.
Något annat är att mäta ut en tremånadersperiod framåt och så tänka att det får ta den tid det tar. Vis av erfarenhet (tre små under fem år på den tid det begav sig) kan jag konstatera att det eviga jobbiga som man inte såg någon väg ut ur sällan varade särskilt länge i backspegeln. Och ni ska väl vara lediga tillsammans snart?
håller med ovan att sömn är viktigt. OCH jag tror också på att gilla läget. vi ska vara så jävla duktiga, kreativa och självförverkligande samtidigt som vi är föräldralediga så jag blir trött bara av tanken.
du är föräldraledig nu, du har två små barn som allt ska flyta med. fixa det och skit i resten. försök få in rutiner. sov när sonen sover på dagen. njut av tystnaden på kvällen när de har somnat. låt helge vara en liten plutt som tycker om att hänga med mamma nu. låt elsie titta på tv när det blir jobbigt, hon överlever. käka mackor och fil till middag om mannen är borta och du känner att kaoset lurar runt hörnet.
när du känner att du bara inte pallar mer utanmåstefåandasnu! kräv avlastning. för det är skitskitskitjobbigt. men det är också som det är och man gör bäst i att acceptera det för annars tror jag man blir galen på riktigt.
om ett halvår kommer det ha hänt jättemycket, om ett år ännu mer. tiden springer och dina barn också.
mitt år själv med barnen har varit helt sjukt. min dotter, som nu är drygt ett år är, milt uttryckt, ett krävande barn, visst kan hon vara glad och så men det skriks och grinas i tid och otid, hon ska bäras, det ska duttas... förra sommaren gick jag inte till en lekpark själv med barnen eftersom hon var så jävla jobbig (ursäkta språket). hon hatade att ligga i vagnen, fram till typ 9 mån ålder var hon vaken till mellan 22-24 på kvällarna (det höll på att göra mig mentalsjuk) =ingen egentid. barnens far hade jag inget stöd av för avlastning när det gällde henne heller. men det har blivit bättre. hon är fortfarande en skitjobbig unge men ändå mindre än hon var då. och jag kan gå till lekparken själv med barnen. och dom somnar själva vid halvåtta-snåret osv.
blablabla vad jag pratar...
ta det lugnt, livet är väl inte så superhappy med småbarn men ändå. fan vilken tacksamhet. tänk dom som inte får.
Hörde nånstans att man är "hög" på nån sorts hormoner första typ två månaderna och orkar omänsligt mycket då, kanske därför allting plötsligt känns mycket jobbigare? Jag tror dock det är superbra att våga prata om det (även om man känner sig som en gnällkärring just då) och be om/ta emot hjälp.
Jag är övertygad om att det blir bättre snart, ta hand om dig.
herregud! vilken text hon frida skrev nu här i kommentarsfältet. shit hade jag läst det hade jag aldrig skaffat barn. riktigt så hemskt tycker inte jag att det är. men så som du skriver kände jag när min unge va i helges ålder. och då hade jag bara en! så jag tror du är rätt normal. nu är min unge sex månader, sen några veckor tillbaks har han slutat med dom där jobbiga halvtimmes-tupplurarna dagtid som var på tok för korta. nu sover han två tre timmar på dan, och har slutat amma på natten. allt är lättare. dessvärre har min kille tatt över ledigheten. men jag klagar inte, hade jag vetat att min bebis skulle lära sig somna själv av att jag bara sjöng lite för honom hade jag inte trott det. när det var som värst, typ tre fyra månader tog det typ en timme att få honom att somna, sen sov han en halvtimme trekvart o var lika sur. men det blir snart bättre. kna inte din kille ta helge en natt och ge han ersättning så du får sova ut och bli normal igen. kanske du skulle ta en kväll i veckan utan ungar också. typ gå en kurs i akvarell eller nåt. kanske är du lite deppig av att inte ingå i nåt socialt sammanhang. hälsningar bea
Kolla nivåerna av sköldkörtelhormon. Inte helt ovanligt tydligen att få knas där efter graviditet, då kan man bli trött och nedstämd osv. Går lätt att fixa med medicinering.
kram
tusen tack alla ni. jag har läst era kommentarer om och om igen för att ta till mig det som jag tror kan hjälpa.
Skicka en kommentar