Jag hörde redan från sängen i morse vilken sorts morgon det skulle bli. E hade vaknat för tidigt och var på riktigt grinigt humör. Johan kämpade ute i vardagsrummet men skriken avlöste varann och jag låg och bet mig i tungan av irritation då hennes skrik väckte H som lätt kan sova vidare på morgonen. när jag väl uppe följde en NEJ kavalkad. "Moomin, Molly, pingu" grät hon men jag och johan höll fast, Nej, ingen mer tv (hon hade då redan sett på Molly och Mumin). Efter ca 1000 nej och 8 liter snor och gråt lugnade läget ner sig. När johan gick vid 8 var läget okej. När vi skulle gå fick E för mycket kläder att välja mellan och allt ballade ut igen. Nere på gatan sprang hon ifrån mig och jag fick tygla ännu ett utbrott (mitt egna). Resten av vägen till dagis gick okej och vid lämningen var hon sitt soligaste jag igen.
Herrugu. Livet är en berg och dalbana med barn. Tur att minnet är kort så man inte kommer ihåg alla dessa små bråk och tjafs. Bara ett soligt leende i sandlådan och hennes "hejdå Mamma".
2 kommentarer:
Fattar inte hur folk lyckas styra upp det med flera ungar. Sjukt imponerande!
haha ja ibland undrar jag det med :)
Skicka en kommentar