tisdag 16 juni 2009

Jag går in i vecka 39



"Du kan känna dig tung och trött och ha kraftiga förvärkar (you bet ya!). Livmoderhalsen mognar för förlossningen. Livmodern tar nu upp all plats i bäckenet och en stor del av buken (det känns kan jag meddela) . Den trycker mot bröstkorgen, och det kan hända att du känner dig riktigt besvärad av graviditeten nu (ja, nu är det rätt jobbigt). Har du blivit rödflammig i ansiktet, så beror det på att hjärtat och blodomloppet arbetar hårdare än någonsin med (vet inte, undviker spegeln tills jag duschat). Förmodligen börjar din vikt plana ut och vissa kvinnor går till och med ned i vikt den sista veckan före förlossningen. Oroar du dig för något! - Vad som helst, så ta upp saken när du är på kontroll hos din barnmorska.

Barnet väger nu ca 3,5 kg och är omkring 37 cm långt från huvud till stjärt (hurra!). Fostervätskan förnyas var tredje timme och det mesta av lanugohåret har fallit av när födseln nu är nära. Barnet sväljer hårstråna tillsammans med andra utsöndringar och allt hamnar i matsmältningsapparaten (låter inte så gott, men har den nåt val?). Det kommer ut som barnbeck vid första tarmtömningen. I lungorna ökar produktionen av ytaktivt medel ytterligare, samt lungmognaden. Navelsträngen är omkring 51cm lång och är ungefär lika lång som ditt barn från topp till tå. Nu kan det vara svårt att märka barnets alla rörelser (japp, men när det känns-ja då jävlar känns det!)"

Från gravid.se




Nu har jag bokat flyttbil, pratat med en rörmokare som kommer förbi lägenheten idag (partymannen möter upp honom, jag vågar inte träffa fler byggisar, jag är så förvirrad) och borstat tänderna. Nu ska jag lägga mig och vila. Sen äta lunch och busa med Orvar. Fast han skulle nog vilja att jag busade först och vilade och åt sen.


Läs mer om mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com

Uppdatering: Vi missade rörmockaren. Han kommer efter midsommar nu... Men det ok. Köket är en katastrof ändå ;)

2 kommentarer:

Anonymous sa...

fy faen jag vet hur det känns. Går inte att sitta, stå eller ligga som folk, magen har tagit total kontroll och är överallt. Själv är man ivägen och har en konstant halsbränna som känns som om man har en permanent häxvrålskaramell planterad i gommen. Som grädde på moset, humöret... Ömsom gråt och självömkan och ömsom folkilska.

Så föds bebisen och allt är förlåtet och glömt och man mår plötsligt bättre än på många, många månader. Att det regnar ute och är kallt gör ingenting för man har varandra och kommer ihåg varför man föll för just den där mannen, särskillt när man ser honom sitta med sitt nyfödda barn i famnen. Då är livet helt enkelt perfekt.
/annika

Sophie sa...

haha, ja, jag längtar efter 'efter'...