söndag 21 juni 2009

Igår trodde jag att vi skulle åka in och föda barn

Hela dagen igår hade jag förvärkar med tryck ner i underlivet och 'mens-smärtor'. Till och från trodde jag att vi snart skulle åka in och föda barn. Jag fick börja morgonen med ett bad och sen avsluta dagen på samma sätt (Förlåt miljön...). Jag låg och tittade på 'Heroes' hela dagen och var tröttare än jag kan förklara. Under natten har det varit rätt lungt, men så fort jag steg upp satte det igång igen. Lite sammandragningar, lite menssmärtor, lite tryck. Dessutom misstänker jag att slemproppen gick i natt (men det behöver ju inte beyda så mycket). Just i skrivades stund kommer det sammandragningar. Jag skriver så fort jag kan.

Jag skulle följt med till lägenheten idag, Partymannen var där hela dagen igår, men jag vågar inte anstränga mig. Jag ska ligga still i soffan och kolla på mera 'Heroes' istället. Känner mig inte lika trött idag så jag misstänker att tröttheten var pga midsommaraftonen. Jag orkar helt enkelt inte vara social i så många timmar :)

Jättehärligt tänker en del nu. Snart får du träffa din bebis! Och det är så svårt att förklara för folk att jag vill att den lilla skrutten ska ligga kvar en vecka till.

Jag skäms över att jag inte vill att barnet ska komma nu. Alla blivande mammor vill träffa sitt barn så snart som möjligt och jag känner mig som en dålig mor som vill att den ska ligga kvar en vecka till. Jag vill hinna flytta (det gör vi nästa lördag) och bo i vår nya lägenhet när bebisen kommer. Jag vill inte att Partymannens första vecka som Pappa ska innebära att han måste packa ihop vårt dammiga gamla hem och inte kunna ligga i sängen och mysa med mig och Parvel. Han säger att det ordnar sig och det tänker kanske du nu oxå, men jag måste få prata om det. Jag måste få säga det högt; jag är stressad, orolig och skäms över att jag inte längtar som alla andra blivande mammor. Jag vet att 'det ordnar sig', min älskling påminner mig hela tiden om det. Men det tar inte bort alla tankar och orosmoln. Så är det bara.

Klart att jag längtar efter mitt barn. Jag är inget monster. Men jag önskar så att vi redan bodde i lägenheten. Att den var klar och möblerad. Jag är bara praktisk.

7 kommentarer:

Anonymous sa...

Det finns väl ingen som vill föda 'för tidigt'. Dessutom så kan jag förstå att du vill hinna flytta in innan det är dags. Det är väl klart att du vill ha ett tryggt och nyfixat hem till bebisen att komma hem till. Fullt normalt och naturligt.

Mitt första barn föddes 5 veckor för tidigt å jag var livrädd andra gången att föda tidigt igen, jag ville inte det.

Du har verkligen inget att skämmas för.
/Annika

cruella sa...

Det är ju som det är bara. Föder du så är det så. Då går det också bra. Självklart vore det mest praktiskt om ni hann komma på plats. Det är väl inget hemskt med det.

"Vilja träffa så snart som möjligt" - vem säger att "alla" vill det? Jag hade då ingen som helst åstundan att få TRÄFFA BARNET, jag ville bara föda och sluta vara gravid. Min fantasi sträckte sig inte längre.

Ta det lugnt och tänk inte så mycket;-)

Sophie sa...

cruella: det är just den här typen av kommenterar som jag menar. jag kan inte hjälpa vad jag känner och tänker. det kommer inte försvinna för att någon säger till mig att inte tänka så mycket eller att om jag föder nu så löser det sig. jag vet allt det här. jag vill bara få säga det högt. vad jag tänker och känner.
och sant. 'alla' vill kanske inte träffa sitt barn, men jag känner bara personer som gjort/gör det. skönt att höra att det finns fler som mig då.
annika: nej, men det är ju inte förtidigt längre... bebisen kan ju komma nu... men 5 veckor för tidigt, det förstår jag är jobbigt. och ger oro inför nästa. hoppas allt gick bra. med båda.

Josefine sa...

Jag förstår dig verkligen. Jag vill också ha mitt liv "på plats" när bebisen kommer. Inte att min kille springer runt och fixar en massa när det största som kan hända har hänt. Hoppas att parveln tycker att det är supemysigt inne i värmen och stannar ett tag till!

Anonymous sa...

Din bebis är medicinskt färdig att komma ut det men det är inte samma sak som att du som gravid kvinna är beredd på att bebisen vill ut före BF.
Man är liksom inte förberedd (eller så förberedd det går att bli) innan planerad datum.

Jag känner igen mig i hur du tänker och tycker att du resonerar sunt.
/annika (igen)

Ina sa...

Jag blev helt överrumplad när B bestämde sig för att komma 9 dagar tidigare än beräknat. Dessutom gick det fort och på 5h gick vi från att inte vara föräldrar till att vara det..

Klart jag längtade efter att få träffa det lilla livet, men jag hade ju räknat med att hinna få ordning på allt den sista veckan! Jag förstår precis hur du känner dig!

cruella sa...

Jag förstår också precis hur du känner dig, det var liksom det som var poängen. Att någon skulle tycka du var hemsk som inte tycker det vore kul att föda mitt i flytten verkar mindre troligt. Det borde du alltså inte alls tänka på - så menade jag.

Lycka till.