Tidigare i år var jag med om något helt fantastiskt. Jag önskade mig i 30 års present att få en laseroperation för att korrigera mitt synfel. Och helt galet nog så fick jag det! Jag kollade runt lite på nätet, men eftersom min mamma hade gjort en ett par år tidigare, och var mycket nöjd med behandlingen hon fick, så valde jag att kontakta samma mottagning.
Det var alltså på Globens ögonklinik jag gick en kall morgon på mitt första besök. De skulle kolla hur gravt mitt synfel var och ifall det gick att korrigera och iså fall med vilken behandling. Jag hade ett öga med grav astigmatism och lite närsynhet och ett med gravt närsynthet och lite astigmatism. Hm. Jag fick iallafall genomgå en serie tester, där den sista involverade några droppar som utvidgade pupillerna. Man blev väldigt ljuskänslig och rätt snurrig. Som när man druckit lite för mycket och rummet börjar gunga. Jag, min dumma lojala människa, gick tillbaka till jobbet (trots att de på kliniken sa att det var lika bra att åka hem och vila). Jag satt framför dator och mådde mer och mer illa... Tillslut trodde jag att jag skulle kräkas på skärmen och gick moloket in till min chef och sa att jag var tvungen att gå hem. Efter detta fick jag iaf veta att det gick att korrigera med en sk. M-ELSA. Den var den dyraste jävlen och kostade runt 28 tussingar.
Några veckor senare var det dax. Jag sa 'Hejhej vi ses om några dagar' till alla på jobbet, och åkte till Globen. Partymannen följde med mig såklart. Väl där börjar nervositeten knacka på. Jag fick komma och in och välja om jag ville ha en lugnade tablett, jag skrek JA! En stund senare kändes det som om jag druckit ett par glad gott rödvin och kände mig varm och lugn.
Sen blev jag våldtagen av en alien i ögonen. Nja, men det kändes så. Det var mycket, MYCKET obehagligt och jag är glad att jag inte visste någonting om det innan, för då vet jag inte om jag vågat. Det gjorde INTE ont. Det var bara OBEHAGLIGT. Däremot så hade min behandling en lite längre läktid och var dessutom en av de mera smärtsamma efteråt. Jag åt smärtstillande och var sängliggande i 3 hela dagar nästan. Men sakta började jag må bättre och se bra. Första tiden ser man bra, men inte perfekt. Efter 3-6 månader ska synen vara så gott som korrigerad.
Jag ser ju som sagt PERFEKT idag och om jag vore religös skulle jag tacka gud. Nu tackar jag min pappa och Globens Ögonklinik istället! Och Partymannen för att han tog så bra hand om ig när jag låg utslagen.
Så det var storyn om min ögonoperation. Som egentligen hade kunnat skrivits i 5 ord; har du pengarna, GÖR DET!
2 kommentarer:
ÅÅÅh, tack snälla för att du berättade så utförligt! Även om det nu verkade vara en mindre angenäm upplevelse under själva ingreppet, så blev jag trots allt ganska peppad. Jag är galet närsynt och astigmatisk, så det låter ju hoppfullt att det faktiskt går att slippa det :) Det där med stålarna är ju dock ett aber, men jag kanske får göra samma sak som du och önska i 30-årspresent av släkten. De har nästan två år på sig att spara :P Jag har dock levt med glasögon sen treårsåldern, och när jag försökt med linser kände jag mig helt naken.. Så jag tänker att jag får ha glasögon utan styrka för att "avvänjas" efter en ev. operation. Ja, så får det bli. Hur kände du dig utan glasögon?
Tack igen för att du skrev om det här! Lycka till med jobbsöket också.
Kram Linnea
varsågod :) jag hade sällan glasögon så för mig var det ingen omställning på det sättet. men gör det! du kommer inte ångra diG! man kan även betala på avbetalning... :)
Skicka en kommentar