Kents såg.

På vår morgonpromenad tog vi av på en liten stig, partymannen ville kolla in ett gammalt sågverk som han hade besök några gånger under sin barndom och tonår tillsammans med sin morfar som gick bort i vintras. Tomten var övergiven och öde. Det stod gamla rostiga maskiner lite varstans och grånad träflis låg utspridd över hela tomten och i mitten fanns ett gigantiska berg av flis. Huset, som inte såg ut att vara så välbyggt från första början, var helt förfallet. Bara lämnats. Ingången var igenväxt av sly. Ingen bryr sig längre om den plats som under flera decennier var en arbetsplats, ett relativt välmående företag och en mans stora stolthet. Kents såg.

Så konstigt.

Inte så underligt att det är så lugnt och tyst på landet. Det är ju på många ställen helt utarmat. Alla har flyttat därifrån. Det är kusligt och sorgligt på samma gång.