Hjälmen är min fula vän

Nu har jag mailat, ringt och gjort en massa trista saker. Nu ska jag cykla och hämta kläder på en väns jobb, sen förhoppningsvis träffa upp en vän för en fika. Hur jag står ut i värmen utan att ligga på bryggan och kunna doppa mig då och då, har jag ingen aning om. Men jag tror det har med partymannen att göra. Ingenstans är lixom riktigt kul utan honom längre. Jag är så larvigt kär. Men det kan oxå ha och göra med min inre stress som säger; 'Sola, bada, ha den soft, man vet aldrig om det försvinner för att aldrig mer komma tillbaka!' Jag förstår att det låter absurt för er, men så funkar min skeva hjärna.