fredag 31 juli 2009

Poor mamma

Har just insett hur horribelt lite pengar man får ut när man är mammaledig. Jag har varit arbetslös ett tag nu och får MER på det än på att vara mammaledig... Eh, va!? Ja, det var ingen kul insikt kan man meddela (men jag antar att jag varken är den enda eller den sista som får den). Jag fick mig en rejäl smocka av vuxenlivet. Hur ska det gå nu? Ska jag tvingas jobba med något jag avskyr för att betala hyran och köpa mat till familjen, precis så som jag drömt mardrömmar om? Jag känner ett nattsvart mörker av oro inom mig...

Jag vill inte oroa mig över detta nu, utan njuta av mammaledigheten. Men om jag känner mig själv rätt så finns det viss risk för tårar och ångest längre fram... Det är inte lätt att bli vuxen och föräldrer... Inte lätt nånstans.

Fast jag hade nog gjort om det, om jag hade vetat. All (skit) hade jag gjort om. För nu ligger hon och snusar mot mitt bröst alldeles varm och fin. Och är sagolik.

Men. Jag är samma egocentriska människa ännu. Så jag tänker inte påstå att livet är sagolikt. Underbart. Perfekt. Nej. Men det har många fina, ljusa stunder. Och det är dem man får suga på när det blir mörkt och jävligt. Som minnet av en ljummen, ljus sommarnatt en becksvart kall vinterdag.

Å. En sån poet jag är.

En fattig poet. Finns det nån annan sort?

3 kommentarer:

Anonymous sa...

Är i samma sits som du även om jag förlorade jobbet under mammaledigheten. Plockar bara ut 5 dgr i veckan för att spara på dem, man vet ju aldrig när man får jobb igen (trots 4½ års universitetsstudier). Det blir inga saftiga pengar, men det går. Det är lite grann som att leva som student igen, med betydligt fler utgifter:) Kram till dig!

tova sa...

Jag har tvillingar och är 23 år.Jag pluggade innan de föddes och jobbade bara extra.Jag får ut ungefär 4600 kr i månaden,inte så fett med andra ord.
Det konstiga är att jag tycker att jag och min pojkvän har helt okej med pengar just nu.
Tillsammans med hans lön så funkar tillvaron rätt fint.
Jag tycker inte att man ska oroa sej så mycket.De flesta är ju så lyckligt lottade att de har nått slags nätverk som kan hjälpa till om det skulle krisa ordentligt.
Och man brukar ju säja att oro är att betala av på ett lån man inte ens tagit.

Lina sa...

Jag tycker det är så fint att du är ärlig! Tack för det :) Och oroa dig inte för mycket, det finns ju inget du kan göra åt det just nu, eller hur? Njut av att få vara med din underbara dotter och ta problemen när de kommer :) Kramar till dig!