Hade en helvetesnatt. Hade fått order om att väcka henna var 3dje timme för att hon hade gått ner i vikt. Och tiden skulle räknas från att hon började amma. Vilket resulterade i att hon skulle amma varje till varannan timme. Jag höll på att bli galen. Dessutom så verkade hon inte få rätt tag. På AC hade allt sett bra ut men plötsligt när jag kom hem funkade det bara inte. Dessutom var hon inte hungig var 3dje timme. Jag väckte henne och hon ville inte äta! Hon är sjuk! Det är nåt fel! Vad är det för fel? Jag är en usel mamma! Det här kommer aldrig att gå! Jag grät och grät och svor mig natten igenom. Klockan 8.00 öppnade ACs telefontid och jag ringde och genom tårarna berättade om natten. Jag fick en återbudstid samma morgon och tysta, trötta och nedstämde gick vi dit alla tre. Jag tänkte, kanske Johan oxå, att det här går inte. Vi får flaskamma. Vilket på sätt och vis hade varit skönt. Jag har inget emot det, men nu hade jag ju gett mig fan på att jag skulle amma utan tutan. Och jag har ju mjölk. Massor. Så jag ville verkligen att det skulle funka. Väl på AC kom tårarna igen men fina Jeanette som jag haft dagen innan var posetiv och peppande. En och en halvtimme senare kom vi ut, styrkta och peppade. Vi ska klara det här. Alla tre. Nu är det teamwork som gäller. Johan ska vara med på varje ammning närmste dynget för att se att vi gör rätt, peppa och stötta mig. Vi börjar helt enkelt om. Nu ska vi lära oss amma. På nytt. Nu börjar en ny tid. The age of ammning.
Ps. Så inget Sickla köpcenter för oss idag. Johan får springa runt i sina enda kortbrallor. Men han är glad ändå. 'Sommaren är ändå slut snart' sa han och så grät-skrattade vi. Ja. Den här sommaren missar vi helt. Men får en Elsie istället. Klart värt byte.
5 kommentarer:
Du har mitt medlidande till 100%. Jag vet precis hur det känns. man känner sig hjälplös och undrar vad man gör för fel, hur det kunde bli så här.
Vi var tvungna att mata vårt första barn var 3:e timme (sondmata), dessutom skriva upp hur, hur mycket, klockslag och hur lång tid det tog i en logg. På nätterna var det bara att ställa väckarklockan. Däremellan satt jag med en elektrisk bröstpump och pumpade ut maten precis som en kossa.
/annika
ps. allting går, bara man vill tillräckligt :)
Huga.
Jag har alltid tyckt att det har varit så jobbigt att få höra; det ordnar sig.
Men när det gäller barnen så är det faktiskt skönt att höra. Det blir bättre med tiden. Hoppas och tänk på den. För hur det än är så går tiden och man tar hand om sitt barn i ALLA lägen.
Min Vally är nu fyra månader och nu börjar jag att kunna slappna av.
För gud så nervös jag har varit.
För allt.
För Vally och för min egna psykiska hälsa och framförallt min sömn.
När Vally föddes så fick hon ligga i cpap och sond matades så när hon skulle ammas sen så ville hon inte. Hon bara skrek och skrek i säkerligen en och en halv timme.
Men som sagt, efter ca tre veckor, eller kanske fyra så satte vi amningen också.
Det ordnar sig.
Forandringen.blogg.se
förresten- ni missar inte sommaren.
ni ger den till erat barn. det är så det är att bli förälder. man är någon annans till 110%. en chock, men så är det...efter två månader har man vant sig. men första tiden är jäkligt jobbig. men vips så känns allt som man aldrig har gjort annat.
lycka till!
annika och anonym: oj, ja då hade ni det tufft. jag har ju bara haft det ett dygn...
lotta: det var ett bra sätt att se det :) lite mer posetivt om inte annat ;)
Jag kan inte säga att jag vet hur något av det som du går igenom känns. Men jag finns här och läser och är faktiskt alldeles nära om du behöver hjälp med något. Precis vad som helst – bara släng iväg ett sms! Massa kramar
Skicka en kommentar