onsdag 15 juli 2009

Ljus dag, mörk natt


Med håriga ben, svettiga armhålor (trots att jag just hade duschat-jag är kokhet hela tiden!!!), ett försökt till att snygga till håret och en sommrig klänning gick jag och Johan en första 'promenad' med Elsie i vagnen idag. Hela vägen till Babyproffsen och köpte ett regnskydd (skall även fungera som kattskydd, Sigge vill hoppa in i barnvagen hela tiden!) och hem igen. Mina ben skakade och kändes som gele på hemvägen, men det var det värt. Solen sken, Elsie gillar att åka vagn-så länge den rör sig!- och vi kunde gå och småprata. Underbart. När vi kom hem ammade jag igen och åt sen en sallad. Efter det ammade jag igen och somnade sen intill Elsie. När jag vaknade nyss hade Johan röjt i vardagsrummet så det iaf ser beboligt ut. Fina han. BVC kommer på hembesök imorgon och jag hade sån ångest över hur det såg ut i lägenheten. Tänkte att nu kommer hon anmäla oss till soc och får vi inte vara mamma och pappa till Elsie mera... Ja. Ni hör ju själva. Hjärnan är inte helt i fokus.

Natten var jobbig då hon bara ville äta i ett under 3 timmar. Jag höll på att kolapsa. Jag är fortfarade väldigt osocial och har bara prata med ett fåtal. Tiden att prata telefon är knapp och då ska det bla hinnas med en massa 'måste' samtal. Så om du läser detta och är en vän till mig, håll ut, jag kommer snart. Men jag orkar inte just nu.

Gråtande ringde jag idag till Amningscentrum och MVC idag pga min ihållade spänningshuvudvärk (det som jag trodde jag fått för jag grinat så mycket). 4 dygn nu och Alvedon + Dexofem tar inte bort det. Jag misstänker att det är amningen och den dåliga nattsömnen som gör det. Nu har jag iaf fått tid för amningshjälp. Fick prata med en underbra gotländska som lovade att det går att vänja av gummitutor på barn som hållt på så länge som Elsie. Kändes så skönt att höra. Förhoppningen är att när amningen funkar så ska jag kunna slappna av bättre. (Tack för alla era kommentarer och tips kring amningen. Skönt att höra att fler än jag gått igenom det.)

Dagarna är upp och ner. En stund känns allt fantastiskt och jag är glad. Sen plöstligt vänder det och jag känner hopplöshet, ensamhet och oro. Men som tur var har jag en dämpande drog; Kärleken till Elsie.

4 kommentarer:

- sa...

Åh! Du är så himla duktig och så himla fin. Jag vet inte alls hur det är att få barn, vara med barn eller någonting, men jag kan tänka mig att det är väldigt omvälvande.

Mitt i allt som verkar så jobbigt framstår du ändå som så stark! Jag följer din blogg noggrannare än någonsin, det är så fint att läsa om er.

Joanna sa...

och de snyggaste spirorna jag skådat har du också.
jag tittar ner på mina egna svullna, där man inte ser skillnad mellan knä vad och vrist, bara ett rakt streck ner i golvet, suck vätska jag hatar dig.

så.
jag nöjer mig med en ytlig kommentar om utseende i dag.
kram fina.

Linda/ SÖTSUR sa...

Ha ha...jag tänkte samma sak om hembesöket från BVC. Man var ju så trött och stressad, så man kunde väl inte tänka klart:) Ha det bra och massor av kramar.

Att ha det gott sa...

Jag tänker på filmen Jag är med barn
Har du sett den När bvc kommer på besök och det ser ut som ett bombnedslag
Ett tips
tänk på att dricka mycket när du ammar nu är det ju varmt också
annars får man huvudvärk