Matkonst

En av mina favoritkonstnärer är Sandy Skoglund. Jag skrev om henne för ett tag sen och visade några av hennes installationer/konstverk/fotografier. Men ni får inte missa henne 'mat-bilder'. Dessa (lånade härifrån) bilder är tyvärr av lite dålig kvalite, men kolla in denna länk eller hennes hemsida.

Minnet fullt

Igår kväll sa min mobil ifrån; 95% sms minne fullt. Så jag började rensa.

Så hittade jag ett sms från honom, som jag glömt bort att jag fått. Han grattade till att vi vann budgivningen. La in en smilegubbe och en fanfar.

Sen grät jag i en halvtimme tills ögonen gjorde ont.

Som jag ser ut

Kofta, väst, klänning, skarf: Gamalt från HM

Mamatajts: Nya från HM

Skor: Beyond Retro

.

Och så har jag fått magkatarr. Oh joy.

jag skulle hellre vara mitt i den här bilden

...än i verkligenheten just nu.

Men sen kommer jag på det här:

Och då vet jag att jag varken kan eller vill vara någon annanstans.

Idag

Jag har klätt mig blommigt och smikat mig. Jag fick en godnattsömn och snälla drömmar. Allting är som vanligt men inget är riktigt på riktigt. Jag försöker glädjas åt lägenheten vi ska renovera och flytta in i. Fantisera om möblering och färg. Kommer att tänka på sommaren och solen. Tankarna flyger glatt in på landstället.

Sen.

Att han inte kommer vara där ute.

Nånsin mera.

.

Så är jag tillbaka på ruta noll igen.

Tack

Tack för alla fina ord.
Tack för stöd och kramar och värme.


Idag gick jag till jobbet och satt som i ett vakuum hela dagen. Men jag såg till att sysselsätta mig och det var skönt på nåt sätt. Innan lunch ringde jag ett par vänner och pratade. Efter lunch orkade jag prata lite om sorgen med kollegor och senare på eftermiddagen lyckades jag prata om hela andra saker.

Jag fick i fredags även veta att en annan nära släkting, som bor i en annan stad, fått diagnosen bröstcancer. Det var så mycket sorg i helgen att jag inte visste vad jag skulle göra med allt.

Men mitt i denna sorg får jag veta att en kusin i Amerika väntar barn. Samtidigt som Parvel sparkar och kräver min kärlek och uppmärksamhet. Livet går vidare. På nåt sätt. Och det är jag tacksam för.

Tillbaka till vardagen

Hur kan det bara ha gått 4 dagar?

Hur kan alltid bara vara som vanligt?

Hur kan han bara vara borta?

Obegripligt

En nära släkting till mig har hastigt och oväntat gått bort. Sorgen vet inga gränser. Jag har inte tårar så det räcker. Jag har ont i mitt bröst av sorg för min moster och mina två kusiner. Han fick bara bli 49 år. Det är så overkligt.

Därav en paus här.

Lögner är ibland nödvändigt

Igår var det stor fest med mitt jobb för killen som äger företaget (som oxå jobbar här). Jag vart så klart tillfrågad om jag ville komma men jag ljög och sa att jag inte kunde för att jag skulle fira min lillebrors födelsedag. Av flera skäl:
-Jag känner knappt födelsedagsbarnet. Jag la 100 spänn till hans present (för att inte verka helt snål), det tycker jag var generöst av mig.
-Jag fick inte fortsatt anställning. Har ingen lust att sitta och småprata och låtsas som ingenting.
-Jag vet inte vad jag tycker om en del personer på arbetsplatsen (känner mig inte så 'sedd' av vissa nyckelpersoner och inte som en del av 'gänget' direkt).
-Jag tvingas ljuga om vem jag egentligen 'är'.
-Jag kan inte dricka (det skulle annars kunnat rädda situationen, fast i detta fall vet jag inte om jag hade funkat).
.
Idag är alla glada och bakis.
Och jag är utsövd och har mentalt redan slutat. Och gladast.

En ny sysselsättning

Igår kväll låg jag i soffan framför tvn och tittade på min mage och rutan om vartannat. Det var svinkul. Parvel låg och sparkade och buffade så mycket att ytan på magen hoppade och bubblade. Jag klappade, pratade och ibland buffade lite på magen. Jag förstår, det låter märkligt för den som inte är/varit gravid. Men det är faktiskt en av mina nya favoritsysselsättningar.


Läs mer om mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com

En fin gravid kvinna

Skulle vilja passa på och tipsa om fina Joanna.

Hon är oxå gravid, några veckor 'bakom' mig bara.

Joanna har verkligen behållt sin stil och klätt sig avundsvärt vackert genom sin graviditet. Bara att inspireras och njuta! Hon finns här.

Tropicana, del 2

Idag är det premiär för ännu ett kap från Stadsmissionen vid Nytorget. Tropicanakjolens kompanjon; överdelen! Idag tillsammans med Granitkjol, långärmad top, svarta pumps och mamatajts. Jag är väldans nöjd.

.

.

ps. Jag ringde och de sa att det förmodligen inte var någon fara, att denna typ av smärtor är ganska vanliga, men det fortsätter skulle jag höra av mig igen. Och att jag skulle ta det lugnt. ...Men hallå. Jag gör ju typ ingenting. Hur ska man ta det lugnare då?

Oron är det värsta.

Min gravida vän S har blivit sjukskriven. Man är orolig över symptom i hennes graviditet. Hon och jag är i samma vecka och vi gick in i vecka 25 igår. Vi har drygt 15 veckor kvar innan bebisen är redo att möta världen. Men det är klart, man hör överlevnads storys ofta "Min syster födde i vecka 25 och det gick bra", "Min kollega födda 2, 5 månad för tidigt och det är inget fel på den ungen idag" osv osv. Men oron går inte bort. För henne, men oxå för en själv. Jag känner mig lätt hypokondrisk och blir rädd varje gång det gör ont någonstans. Igår skulle jag fira att vi köpt lägenhet, och eftersom Partymannen är bortrest så tänkte jag gå och köpa mig nåt helt onödigt och härligt på Götgatan (jag jobbar på Götgatan så det är på vägen hem). Men redan efter 5 minuter hade jag svaga, men tydliga, smärtor från magen och ner i underlivet. Jag gick långsamt och tänkte att det går över. Jag fick bara en sammandragning, en stund senare, stannade upp inne på Gina Tricot och stod och väntade ut den. Efter det gick jag tomhänt raka vägen hem och la mig på soffan. Det kändes bättre efter ett tag när jag bara fick ligga och vila.

Men oron. Oron är det värsta. Tankarna går som pingpongbollar i huvet; Oroar jag mig i onödan? Är jag hypokondrisk? Borde jag ringa och fråga? Eller överdriver jag? Hur känns det för de andra gravida? Är det allvarligt? Är jag fånig?

Det är så svårt att sluta oroa sig. För S och för mig. Men jag ska ringa min BM idag. För min egen oros skull.

Läs mer om mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com

Den här vill jag gärna ha...

...den fanns på blocket.se, men den var såld...

(bilder från annonsen på blocket.se)

Gummit är på

Här är mina fina uteskor.

Men imorgon får jag inte glömma raggsockor innuti.

Fy va kallt det blev utan.

Dessa är fyndade ett par sommrar sen på Bo Olsson i Tomelilla

(utalas; "bolsson" med skön österlen-skånska) för 99 kr.

Grönt är grannt

Idag är en glad dag, så jag klädde mig färggrannt för att fira!

Och tog med mig inneskor.

Shit va många vuxenpoäng det blev.

Klänning: 2a hand

Tjats: Mamatight HM

Skor: Skopunkten

Kofta: HM

Armband: Indiska, HM och present

Läs mer om mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com

Japp. Så var det klart då.

Allt gick bra.

(Efter ett snabbinkallat krismöte i pappas bil då han plötsligt säger att vi inte kan skriva på förrens han fått läsa igenom bostadsrättföreningens årsredovisning. Mamma och han parkerar på min gata, mamma och jag kastar oss in i pappas bil (de är skiljda sen miljarder år sen) och pappa läser med små grymtningar igenom allt och säger sen att allt ser bra ut. Hurra! Vi kastar oss in i mammasbil och kör till mäklarens kontor. Vi är en kvart sena, men säljaren är en snäll gubbe i 70års åldern som gärna berättade små anekdoter om huset/lägenheten och sina år i det. Mäklaren är en skön tjej som man litar på. Alla frågor fick svar och fler fick ställas utan stress. Sen var det autografskrivning i en halv evighet och sen plötsligt stod jag där med alla papper och tog i hand och mottog och tackade gratulationerna.)

Men.
Nu.
Kråkan sitter på pappret. Vi ska flytta.

Ja, först renovera renovera renovera.
Men sen flytta. Och parvel sparkar och har sig i magen. Jag tror h*n är glad.

OMG OMG OMG OMG OMG OMG OMG

...Jag ska snart åka och skriva på ett kontrakt på en lägenhet. Jag och partymannen ska ge oss in i bostadsrättvärlden... Jag är piss nervös. Gör vi rätt? Kommer vi kunna renoverade den inom budget? Tänk om grannarna är förj*vliga, bara massa knarkare och fullgubbar? Tänk om säljaren drar sig ur? Tänk om jag svimmar när jag ska sätta min kråka på pappret? Tänk om min mamma (hon ska följa med som moraliskt support, söta rara hon, eftersom Partymannen är bortrest i jobbet) skäller ut säljaren för hans ev fuffens i budgivningen? Tänk om tänk om tänk om...


HJÄLP!!!!!

Fallet med den rutiga skjortan

Den rutiga skjortan har jag haft i evigheter men sällan använt. Haft lite svårt för hur den faller på kroppen (använd senaste i sommras). Men den sitter ju utmärkt nu när man är på smällen! Hurra! Känner mig lite som en sjuksköterska i den...

Skjorta: 2a hand

Skärp: HM

Jeans: Target, USA

Skor: Converse

Läs mer om mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com

Avmarkerad

Jag har haft två små fina trogna followers enligt bloggers login.
Men idag när jag loggade in var det bara 1.
Nån av avmarkerat mig.
Tagit bort mig.
Och överkänslig som jag är så blev jag lite ledsen i ögat.

Fånigt jag vet.
Men ändå.

Jeansism

Kjol: Ärvd gravid-kjol

Skjorta: 2a hand

Skarf: GinaTricot

Mammatajts: HM
Armband: 2a hand & The Mine

Skor: Skopunkten

Mera Vemod

Ursh.

Vi var sååå nära att få en fin lägenhet till vår växande skara av familjemedlemmar. Men nåt j*vla dumhuvud har kommit in i budbilden. Nån med mer pengar än oss. Jag sitter och väntar på att mäklaren ska ringa upp mig och vi ska lägga vårt sista bud. Efter detta är det slut. Lägga dumhuvudet över oss så släpper vi den.

Men det som gör oss ledsen egentligen är att vi fick ett bud av köparen förra veckan som vi accepterade. Vi trodde att det var i hamn mer eller mindre. Men vad visste vi om bostadsköparebranschen? Inte mycket visar det sig. Det betydde inget. Så länge inget är påskrivet så ska man inte tro att nåt är klart. Han hade en visning till och en annan budgivare med mer pengar än oss trissar nu upp priset på denna klart renoveringsbehövliga lägenhet som vi drömt om i helgen.

Men. Som partymannen sa: "Det finns de som har det mycket sämre än vi".

Sant.

Men man får vara ledsen ändå.

Det får man.

Vemod

Har just läst en artikl i senaste ELLE om London. Flera kända Londonbor fick svara på frågor om vad de tyckte bäst om i London. Ett starkt vemod sköljde över mig när jag läste. Jag längtar tillbaka så det värker i mig. Jag vill tillbaka. Men nu kommer ju livet förändras. Jag ska bli mamma. Hoppas att min önskan går att uppfylla trots detta. Jag tror det. Men det är klart jag är rädd. Att fastna. Att inte få uppleva det igen. Mitt fina London. Och nej, det är inte samma sak att åka dit på semester. London, som jag vill uppleva det, måste man bo i för att uppleva.

Berta och Märta

Igår var det Berta (födelsedagsbarnet), idag var det Märta.

Märta är 84 år och bor på ett hem på Södermalm sen hon blev änka för ett par år sen. Hon är farmor till min kusin. Eftersom som hon bodde granne med oss på landet är förstås mer än så. Mängder av barndomsminnen finns kopplade till den här fina kvinnan. Och enligt min mamma så påminner hon till sinnet om min farmor som jag aldrig fick träffa. Så det kändes fint på många sätt att träffa henne idag. Men en utflykt är vad jag klarar av. Nu är jag hemma och helt slut.

Jeans: Target, USA. Tshirt: Forever 21, USA. Kofta: Lindex. Pärlor: 2a hand och ärvt (Fejkt och äkta i en salig blandning). Svans: Orvar.

Ute

Utomhus har jag mest sett ut så här.
Jacka, halsduk och mössa från HM.

90

Idag var vi på min pappas frus mammas (dessa moderna familjer...) 90 års kalas. Jag mådde inte toppen direkt (massa sammandragningar) och orkade bara vara där i ett par timmar. Sen mådde jag illa igen och vi tog en taxi hem (vi bor för nära varann för att ta en taxi egentligen).

Nu har jag legat i soffan ett par timmar och börjar känna mig bättre, men fortfarande lite urkig. Blir en stillsam hemmakväll igen... Men så här såg jag ut på kalaset iallafall. Klänningen är från Primark, kofta, tajts och linnet under från HM och stövlar från Beyond Retro.

WhatAlmaWears gillar T-shirt store

Åh. Jag e Veckans blogg på T-shirt Stores blogg. En ära. Man tackar!

Mera t-shirts till folket!

Kuddar och kläder

Jag har helt oförtjänt glömt bort hur fantastiskt Stadsmissionen på Nytorget är! Förutom mina fina kjolar som jag visade upp i veckan så fyndade jag dessa vackra kuddar av deras egna märke 'Remake', 180 kr styck! Så värt vartenda krona.

Idag har varit på SÖS i dessa kläder.
Nu fortsätter fredagen i stillhet.

Varför så tyst?

Ber om ursäkt för min tystnad. Är hemma och vilar. Var på sös imorse och träffade en läkaren som 'lungade'. Det kan finnas flera anledningar till att jag får ont, urinvägsinfektion är en. Sen kan det bara 'vara en del av graviditeten'. Och illamåendet kan ha med en liten äklig magkatarr att göra. Men det är nog inget att oroa sig över.

Jag återkommer när orken gör det.


Läs mer om mina första månader som gravid på http://www.tvarodastreck.blogspot.com

Vid mina fötter

Det blir aldrig som man tänkt sig

Jag var så j*dra mallig igår över mitt tillstånd. Det slog ju tillbaka direkt.

Mådde fint imorse, men efter en halvtimme på jobbet började jag plötsligt må fruktansvärt illa, så att jag nästan kräktes. Det var bara att vända hem. Detta i kombinationen av att jag får ont 'på' magen (känns det som) när jag går mer än 10 meter gjorde att jag ringde upp min MVC som sa att det eventuellt kan vara en urinvägsinfektion. De bad mig komma upp med en kopp morgon-urin imorgon förmiddag. Jag har nu sovit och vilat med katterna vid mina fötter hela dagen. Men i denna ljuvliga vila ska räknas in 1 timme ångest, då jag idag skulle varit på plats på kontoret för att ordna med ommöbleringen som jag ansvarat för och ordnat. Inte nog med det. Jag inser att jag och killen som ska hjälpa oss med detta har missförstått varann och benen till skrivborden han byggt och ska montera ihop på plats kl 17.00 idag fortfarande är i affären. Affären Ikea som VÄGRAR hjälpa till med såna här saker (jag ringde med gråten i halsen och frågade om det kunde buda benen till oss, men Nej, det var deras policy att inte göra sånt). Så tillslut fick den fina receptionisten på jobbet skicka iväg en praktikant till Ikea och slutet gott allting gott. Trodde jag. Men jag låg med ångest och gråt i en halvtimme. Kände mig otillräcklig och dum. Klanting och misslyckad. Efter ett prat med S kändes det bättre och nu är det ok igen. Jag har något viktigare att tänka på nu. Bebisens/min hälsa måste komma i första rummet. Dessutom så har det ju 'låtit mig gå' som det så fint heter, så varför bend over backwards for dem?

Så nu känns det bättre med det. Men magen är lite orolig och jag är trött och kall. Så jag stannar under min filt. Med katterna snarkandes runt mina fötter.

De kliar i huve'

Någon som varit/är gravid och som det kliar en massa i hårbotten på? Jag använder bara milda naturliga produkter men har även testat att använda 'vanligt' schampoo med samma resultat (använder inget balsam). Kan det vara mitt hårspray? Jag har använt två sorter sen jag fick dessa problem. Det första är det där chockrosa sprayburken som funnits 4ever och det andra det där som man fick i goodiebagen från bloggawards...

Nån som vet? Nån som upplevt det samma? Nån som hört om nån som haft samma problem?

Arbetslöshetsyssselsättning

I september var jag arbetslös och hade en kväll fasansfull roligt då jag mixade och provade massor av mina fina kläder. Det resulterade i dessa bilder (alla fick dessutom en liten historia, som finns med på orginalinläggen, klicka på ettiketen "Styling/Kostym" längst ner eller här om du vill läsa. En del är tyvärr oskärpa, hoppas ni kan ha överseende med det. Åh va kul det var. Måste. Göras. Om.

Like a virgin

Igår kväll låg jag och bläddrade i Elle UK för inspiration till dagens outfit. Vi har gardroben bara en halvmeter från sängkanten (vi bor smått som sagt) och jag ser därför in i garderoben från sängen. Det är rätt mysigt. Brukar öppna dörren när jag går och lägger mig och ligga och titta på mina kläder och fundera på vad jag ska ha på mig följande dagen. Men igår var det Elle UK som gällde. Men mitt i en bladvändning vände jag mig mot garderoben och fick syn på min tyllkjol som stack ut mellan skjortor och kavajer. Och så var dagens outfit fixad. Solklart. Tajt randig kjol från GinaTricot, top från HM och converse. Och så tyllkjolen. Känner mig lite 'Like a virgin'-Madonna vilse inne på Polarn och Pyret. Armbanden hade jag tagit av mig för att tvätta händerna när jag tog översta bilden, så det blev bara närbild på dem. De två längst till höger är HM och de tredje är 2ahand.

.

Fick en del skratt av (roliga) kollegor när jag sa att jag kände mig lite 'Like a virgin'-Madonna eftersom det är rätt uppenbart att jag inte är någon virgin...

Bröllop och jättemage

Jag friade till Partymannen i sommras. Vi är inte speciellt traditionella av oss och behöver därför inte gifta oss inom ett år. Vi kommer inte att gifta oss i kyrkan och inte med en präst. Men en härlig fest vill vi ha och därför har jag hela tiden sagt att jag inte vill gifta när jag är gravid (eller ammar). För mig så ska den dagen handla om mig och Johan och jag vill kunna känna att någon annan kan ta huvudansvaret för Parvel den dagen. (Ja, jag vet att detta kan förändras när barnet kommer och bla bla bla. Men så här känns det nu. Och jag kan bara utgå från nu!) Plus att jag vill känna mig snyggast på jorden och bära den vackraste klänningen som nånsin sytts. 'Och det kan jag ju inte när jag är gravid!' gick jag omkring och deklarerade. Och återigen ska det visa sig att jag hade fel...

Jag har sett och hört om gravid som gift sig runt den tiden i graviditeten som jag är i nu. Och inte fattat hur varför de valt att göra det! Tyckt att det varit lite konstigt till och med. Men. Nu fattar jag. För shit va snygg jag känner sig! Och för det mesta mår jag bra! Jag har inte samma energi som när jag inte var gravid, men jag är ganska pigg och glad för det mesta. Inga direkta krämpor, inget illamående (ja, ibland kommer det tillbaka men då bara över en dag eller en kort stund). Magen är rund och fin. Skulle se skitsnygg ut i en klänning a la Eva Rösa goes to Ellegalan. Så jag fattar! Alla ni där ute som gjorde eller tänker gifta er som gravida, jag fattar!

Men bäst att göra det på stört. Om ett tag kan det komma båda foglossning och jätteballongmage och då kanske det inte är like kul längre...

Om vi ska smita iväg och gifta oss utan att berätta för någon nu? Nej. Jag varken kan eller vill ta den dagen från mina familjemedlemmar, släktingar och vänner. Och då kanske i något sånt här:

Rinko Kikuchi i YSL klänning. Bilden vet jag inte vart jag hittat den med det finns fler här!

Men från början känner man sig långt ifrån snygg... Läs mer om detta och mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com

3 jävla år

1/2 år att skriva den. 1/2 år att rodda ihop till inspelning. 1 veckas av intensivt inspelningsarbete från 06.00 till 01.00. 2 år att klippa och finjustera. Och när jag ikväll ÄNTLIGEN sätter mig ner med den ljudkorrigerade, färdiga dvdskivan som fina klippare N ger mig... så är det fortfarande osynk på ljudet på samma ställe som innan. Och när jag nedslagen ringer N för att berätta de tragiska nyheterna så lugnar han mig först och säger att vi fixar det, men meddelare samtidigt att det kommer bli svårt, eftersom allt råmaterial är slängt. Jag har bara filmen på min hårddisk och det ska vara samma som på cd-skivan... Jag vill bara gråta. Det kan vara svårt för andra människor att förstå men jag har lagt så mycket tid och energi på det här projektet... Och det verkar aldrig ta slut. Jag orkar inte mer. Jävla piss helvetes skit.

Bolero mero

Idag är det mig en ära att presentera helgens fynd nr2: den blommiga boleron! Älskar den runda skärningen och knytbanden. Sött och damigt samtidigt. Man skulle kunna tro att den är hemmasydd, men bak i nacken finns faktisk en liten lapp så det är den inte. Mitt hår fick lite 60tals feeling idag så jag tog mig i kragen och smikade mig lite extra idag. Det var kul.

Och sen blir det yoga. Najs.

Vi håller på med en lägenhet vi kanske ska köpa. Eller ska vi? Skit va jobbigt det här är. Jag har mardrömmar och fjärilar i magen. Vi vet inte ens om vi vill ha den...