Fm med ambitiöst schema som höll

Först mata ankor, sen leka på lekplats på Reimersholme. Sen upp och byta två bajsblöjor (ingick ej i schemat) och sen vidare till café vurma och äta lunch. Alla var glada och blev mätta. Vilken succé! Nu sover båda och vi vilar i soffan. Yes!

Saker faller på plats

Jag ska få sitta i min pappas gästrum och sy medan de är på jobbet. De bor 10 min från oss.

En kompis mailade och berättade att hon hade en overlock i källaren som jag fick köpa om jag ville. Ska först få testa den, hur många affärer låter en göra det?!

Och jag har vunnit sjukt fina tyger på tradera som kommer bli sjukt fina kläder.

Jag börjar känna mig lite lugnare. Det kommer bli bra det här, det måste det.

Att hålla en Kaj

Testar en ny liten app som jag Joanna visade mig idag när hon och hennes två söta söner kom till cafe glada barn. Passade på att hålla och snosa bebis (5 veckor!) och ta tusen kort på mig och honom. Några av dem och dagens outfit blev mitt första 'collage'. Tur att Kaj är så söt så att man inte tänker på hur skrynkliga mina kläder är och andra skönhetsmissar. (kolla in den där söta handen som ligger på ansiktet. Så jävla gullig.)

Japp!

Båda somnade och jag vilar på soffan. Sjukt skönt.

Önskan.

Åh hoppashoppashoppas de somnat båda två nu. Måste få ligga på soffan och vila lite Innan efm drar igång...

Tips. Och dagens aktivitet.

Overlockdrömmar

 

Nån av de här duger finfint. Kostar bara mellan 3000-6000 tusen. Som hittat.

Peppen

Jag börjar känna mig sjukt peppad på att börja jobba nu. Min snälla far och hans fru är vänliga nog att låta mig sitta i ett rum hemma hos dem som de inte använder. Så nu har jag någonstans att sitta och det hela börjar kännas VERKLIGT! Jag har köpt lite nya tyger på Tradera och ska beställa (pytte) lite av ett nytt tyg som jag älskar och som jag har stora planer att kombinera på spännande sätt med min gamla tyger. Ja, det börjar klia ordentligt i fingrarna nu. Har inte sytt sen december och saknat det sååå mycket.

Det blir alltså ingen Ugglalala tillverkning, men däremot kommer jag fota och lägga upp de ca 20 stycken jag har färdiga. Nu ska jag fokusera på att tillverka lite barnkläder. Jag kommer börja sy upp 2-3 stycken i Elsies storlek (92) och sen gå från det. Namnet Ugglalala kommer jag nog ha kvar och bara lägga till 'barnkläder'. Men vi får se. Inget är bestämt. Jag kanske inte säljer ett endaste litet plagg. Det vet jag inte förens jag provat. Så nu kör jag. Wish me luck.

Hej, jag ville bara visa mina skor.

Värt varenda krona av de 160 stycken jag la på lagning och fix hos skomakaren.


Att jag sen råkar ha en till sån här HMklänning på idag beror på att jag fick den för 100 kr och den är så jävla bra&snygg&bekväm.

Periodare

Jag är tradera-periodare. Jag går in ibland, kanske en gång i månaden, ibland mer sällan, och lixom tokbudar. Jag scannar av hela tradera (känns det som) och budar både på fyndchanser och gottohave-grejer. Mest tyg. Eller vänta, typ bara tyg. Vann i natt ett fantastiskt litet skärp till barnen, men annars är det tyg-tyg-tyg. Vunnit många fina, missat några och väntar in sistaminuten-budningen på ett litet sista gäng. Sen är jag klar för den här gången.

Letar visserligen symaskin på tradera oxå så chansen är att nån budning till slinker in...

Innan vårdcentraler och bad och sprättlunch

Såg jag ut så här. Sen bytte jag om och tog inget mer foto.

Totally nuts

I fms åt jag och Elsie några pistaschenötter. Ett tag senare kliade hon sig på ryggen och jag upptäckte att hon hade ett stort irriterat område. Jag trodde det var från tröjan, smörjde in det och tänkte inte mer på det. På efm åt hon jag en handfull pistaschenötter var. Och en kort stund efter det upptäckte jag att hon var svullen på ögonen och när jag kollade var ryggen värre än nånsin. Jag ringde min pappa som tyckte vi skulle åka direkt till vårdcentralen. Jag kastade barnen i vagnen och åkte dit och vi fick komma in ganska snabbt. Då hade ögonen lugnat sig men på ryggen hade nya röda fläktar uppstått. Hennes luftvägar var inte påverkade som tur är. Vi fick medicin och recept på en annan som vi ska ge henne tills fläckarna är borta. Så. Inga fler nötter alls tills de utrett om hon är allergisk eller inte. Hon har nämligen ätit massor av nötter innan så det var väldigt konstigt att hon helt plötsligt blivit allergisk.

Nu sover min fina, fina lilla gulla. Hon min fina som säger så mycket härligt och roligt hela dagarna. Hon är så vacker, hela hon. Hur fick jag en sån underbar dotter?

Jul igen?

iPadden är Es nya favvo. Youtube har typ allt. Väldigt praktiskt.


Just nu är det alla Julrelaterade tecknade serier det bästa.

Whiney McCranky och hans syster

Vi bestämde nyss (med vi menar jag att jag frågade Elsie 17 tusen gånger innan jag tog beslutet) att E stannar hemma från dagis idag. Hon är jättegnällig men mest snorig. Och blir jätteirriterad på snoret. Och när hon blir irri blir hon arg-ledsen och gråter och mer snor blidas... Så ni förstår vilken intressant dag det här kommer bli. Speciellt som H, som faktiskt sovit riktigt bra inatt, fortfarande är (apmegaskitjobbigt-) gnällig. Jag kan nog glömma den där timmes promenaden i solen jag hoppades på...

Lokaljakt

Hörrni, jag är lite despo. Jag behöver någonstans att sitta och jobba fr.o.m. 1 april! Någonstans där jag kan sy och förvara mina tyger. Måndag-Fredag 8-17. Och så måste det vara billigt... Jag förstår att det är en svår ekvation. Därav min desperation...

Alla tips välkomna.

Svår, svårare, snurr

Allt från Monki.

Jag vill inte ropa Hej! men...

Det var en, i jämförelse med tidigare nätter, ganska bra natt. Nu kan det väl vända och bli bra tycker jag. Vi har ifs varit rätt förskonade från de värsta sjukdomarna i vinter, så jag ska kanske inte klaga. Men ändå. Ta bort den lillas hosta nu så vi får sova allesamman.

Måste bara erkänna

Alltså. Måste bara säga att den här dagen verkar i bloggen mycket mer sockersöt än den varit. Mest har det handlat om att bära gnälligaste bebisen i stan. Elsie har varit lugn, som tur är. Dessutom sov vi alla, utom Elsie, skitdåligt inatt eftersom Helge hostar så han vaknar och gråter och dessutom höll oss vakna mellan 02.30-04.

Jag tröstar mig med socker. Inte bra, men gott.

Äntligen

Nu kan man leka ute ordentligt. Utan att frysa! Utan att bli blöt!


Hurra!


Sandlådan, du är efterlängtad!

Och nu sover de sött båda två

Nu är det klart, och det gick jättebra. Barnen kan nu lipa och allt annat man kan med en tunga som inte fastnar bakom framtänderna. Det var sjukt jobbigt att se H sövas & är därför glad att jag slapp se E eftersom hon ville ha morfar med sig istället för mig (och nån var tvungen att stanna med H).


Trött, hungriga ungar i morfars knä i väntrummet.


Jag vill ju gärna vara moderiktig och i de här skorna blir man förstasidestofft för Elle.

Klipp klipp

Idag ska barnen sövas och deras tungband klippas. Helge hostade så mycket i natt att vi höll på att kasta ut honom genom fönstret (OBS skämt) så vi får se om han verkligen kan sövas. Ingen får något att äta pga detta och tar det än så länge ganska bra. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är ett dugg nervös, trots att min pappa, som själv är läkare, intygat att det kommer gå jättebra. Men sina barn. Det är ju allt. Inget får hända dem. Nånsin.

En inte så lyckad ekvation

Två övertrötta och gnälliga barn + sura och trötta föräldrar = långt i från sockersött.

Har de somnat nu. Jag freakin hoppas det...

Jag anar vår

Vi bor så jävla mysigt nu. Vill inte flytta tillbaka till råtthålet... Nån som har ett par miljoner att sänka oss?


Vi gick ut en knapp timme idag men gnälliga, småsjuka Helge. Det var så himla, himla skönt ute. Fast det får gärna bli 5-10 grader varmare. Om jag får bestämma.

Middagsklädd

Taget 1 på natten med blixt, så inga poäng för tjusigt foto direkt. Men jag tycker att Jag är ganska fin.

Den här dagen

Elsie är med morfar och Britt i Östersund i helgen så vi fick chans att återuppleva 1-barnslivet. Vi hade tänkt att gå upp till gamla lägenheten, ta en promenad och sen lunch på café. Och att Helge skulle sova i vagnen där nånstans. Riktigt så blev det inte. Vi hann förbi lägenheten men sen somnade han aldrig, trots att han var aptrött. Och vår fika blev framskjuten för vi gick och väntade på att han skulle somna. Tillslut gav vi upp och fikade ändå, med vaken men urtrött bebis. Fast han var ganska glad ändå. Ett tag. På hemvägen somnade han äntligen, fast då bara 30 minuter. Väl hemma vill han inte äta, inte sova, bara gnälla. Han är inte helt frisk, så jag gick ensam på min brors födelsedagsmiddag. Nu står jag i tunnelbanan på väg hem med alldeles för mycket efterrätt och rödvin i magen. Och galet trött.

Vaaaar eee magen?

Svar: väl gömd, men större än på länge.

Samtal från förr

80-talet ringde och ville ha tillbaka sin förrätt. Jag sa; screw you - det är fredagsmys!

Hurra.

Han mår bättre!


Och jag har mina säckigaste jeggings (himla fult ord btw) och för långt linne. Oh well.

Pillertriller

Den andra delen av mitt inlägg om mental hälsa kommer här. 

När jag ringde och fick hjälp frågade kvinnan mig om jag ätit medicin mot depression förut. Jag svarade nästan upprört 'Nej!' och att jag absolut inte var intresserad av det. Jag ville deala med min problem genom terapi och inget annat. Hon sa att det självklart var mitt beslut, men att en läkare alltid är närvarande vid första besöket och kommer då att informera om detta. Dock endast informera. Detta var mycket viktigt för mig. Jag kände att jag inte ville ha nån 'quick fix' med medicin, som var hur jag såg på det. 

Läkaren hette Katarina och var ung och trevlig. När jag pratat och gråtit i en timme med kuratorn och henne berättade kuratorn hur de brukade lägga upp besöken och samtalen. Allt lät toppen. Sen berättade läkaren Katarina om hennes del i det hela. Som inte alls var som jag hade trott. Hon berättade att utifrån vad jag berättade misstänkte hon att jag kunde lida av seratoninbrist. Detta kan ge upprepade depressioner  under livet samt kunde vara del av orsaken till min ångest och misslyckandekänslor. Hon berättade hur tabletter mot detta kunde hjälpa att stabilisera vardagen för att sen underlätta samtalen och arbetet med problemen man har. Efter att ha hört vad hon sa bestämde jag mig för att lita på dem och följa rådet att börja med medicinen. 

Redan efter ett par veckor märktes en enorm skillnad. Jag tror att Johan var den som märkte det först, tom innan jag själv märkte det. Jag kan bara beskriva det som att jag befunnit mig i en storm under lång tid och vinden plötsligt mojnade. Jag blev gladare, lugnare och trevligare. Under hösten fortsätta jag märka att jag kunde hantera motgångar och svårigheter mycket bättre än innan. När vi drabbades av en vattenläcka i vår lägenhet i november och sen i december fick veta att vi skulle behöva flytta till en evakueringslägenhet bröt jag ihop. Men istället för att gå ner i en depression var jag knäckt i ungefär 2 dagar, sen vände det. Jag kunde snabbare se lösningar och möjligheter än innan. Jag gick inte och ältade det som jag skulle ha gjort några månader tidigare. Att det sen visade sig att det skulle lösa sig så pass bra som sen sen gjorde med vår underbara evakueringslägenhet hade jag inte kunnat föreställa mig, men så var det oxå jag som fixade det! Att jag orkade det! 

Jag ska inte säga att medicinen är allt. Jag tror att terapin, mitt konstanta arbete med mig själv och mindfullnesskursen har alla haft någon med det att göra. Men jag vet att jag inte hade varit den lugna personen jag är i dag (jämfört med innan ska tilläggas, jag är fortfarande en dramaqueen at heart) om jag inte hade vågat ta steget och ta emot all den här fantastiska hjälpen.

Jag fick idag veta att en bekant tagit steget och kontaktat samma ställe som mig för hjälp. Jag hoppas att hon kommer få den hjälp hon behöver. Och jag hoppas att om nån där ute läser detta har funderat på att söka hjälp, vågar ta steget och be om hjälp. För jag kan inte säga detta nog gånger; Jag är lycklig nu. Jag har mycket kvar att jobba med, men ändå. Att få vara lycklig. Vilken grej!

I soffan

Han har feber. Lilla plutten sover i min famn för andra gången idag...



Jag kollar på underbar 80tals film..



(Och nu har han somnat för 3:jde gången idag, fast denna gång la jag ner i honom i hans säng så jag skulle hinna äta lite lunch)

Typiskt

(En annan del av ett nyttigare liv)

Igår promenerade jag när H sov fmlur, det blev en timme. Jätteskönt och bra för både hjärna och kropp. Så tänkte jag göra det samma idag, vad händer då? H somnar i min famn redan kl 08! Han vaknade visserligen 05.30, men han brukar klara vara vaken iaf 3 timmar. Så himla typiskt när man äntligen tar sig i kragen! Jag får ta den där promisen på efmluren ist. Eller testa med honom vaken i vagnen. Det har inte gått så bra förut, men man vet aldrig...

Lite London på Hornsgatan.

Gillar att Boots nu kommit till Sverige. Till söder tom!


Den här får man gärna köpa i present till mig om man har lust (hinthint Johan).

Det som inte syns...

...är mitt fina halsband jag använder varje dag.


Idag till min Monkiklänning.

All I do is for the blogg

Urk vilken dag. Haft huvudvärk mer eller mindre hela dagen. Fm var hängig och trött och efter en tupplur blev det värre (?!)... Inga tabletter hjälper. Imorgon måste bli bättre. Om inte annat för att ha nåt skoj att bjuda bloggen på...

Kom igång

Jag kommer inte igång med träningen. Jag vet att jag kan, jag vet att jag borde, måste börja. Men det bara händer inte. Motivationen är svag pga övertrötthet, brist på tid mm. Men jag VET, det är inga ursäkter. Jag kommer bara inte igång, och kilona sitter kvar, tom ökar på lite. Fan.

Jag kan inte GI:a fullt ut för då får jag magkatarr. Fast å andra sidan får jag tydligen det ändå, eftersom jag fick det igår igen...  Så det är bara träningen kvar. Urk.

Jag vet att jag när jag väl kommer igång är det inte Urk, det kan kännas riktigt bra. Men bara att komma igång. Så svårt.

Finlunch

Idag bjöd min snälla mamma sin fattiga dotter på lunch på Långholmens Wärdshus. Det var urmysigt och jättegott.


Men så fick hon pussa (och byta bajsblöja) på Helge så det jämnar väl ut sig.


Innan maten fick man en bönsallad med fetaostcreme, mkt god!


Jag beställde kantarellsoppa, som var sagolikt god. Till den fick man getosttoast som var lika ljuvliga!


Mamma tog strömming som hon lovade smakade fantastiskt, så gott att hon hann smälla i sig allt och glömma bort att låta mig smaka.


Stakars lilla Helge fick burkmat. Tyckte lite synd om honom.


Men han var glad ändå. Speciellt när han fick en söt fängelsemössa av den trevliga hovmästaren.

Idag

Åhléns skjorta. Fleecefeeling strumpbyxor. Linne HM.

Lite märkligt så här på måndagsmorgonen

Idag var det dax för sista träffen på min mindfullnesskurs.

Eftersom att den är kl 09 brukar jag lämna Elsie och någon, min mamma eller pappa, komma vara med Helge under tiden så att Johan kan åka till jobbet som vanligt. Redan tidigt på morgon kände jag på mig det, men körde på som vanligt. Min mamma kom 08.15. När telefonen ringde vid 08.20 tänkte jag att nu, nu ringer de och ställer in dagens kurs pga sjukdom. Men det var bara Johan som undrade nånting. E och jag klär oss och skyndar ut. I dörröppning ringer de igen. "Sofia är sjuk, det är inställt idag". Jag fick gåshud, jag visste ju det. Hur kunde jag veta det, eller iaf känna på mig det så starkt??

Söndagssysselsättning

Så var den här helgen slut. Jag piggar upp mig med att måla naglarna. Det var ett tag sen sist.


Hello hand, and good night.

Min lilla gubbe

Han påminner om en gammal gubbe med rullator. Går, men staplande, vingligt, sakta. Och kanske lite gulligare.

Det var morgonens gulliga inlägg.

Att vakna är det bästa

Klockan må varit 06.19 när han började babbla och ville gå upp men det gör mig inget eftersom natten varit fylld av mardrömmar så hemska att jag nästan inte kan skriva ner dem. Men det gör jag ändå.

Som drömmar är så var de luddiga och konstiga men det som hände var att jag förlorade en bebis. Om det var en ännu ofödd unge eller min älskade Helge var lite otydligt, men det som var väldigt tydligt var den enorma sorgen. Som ett svart hål som åt mig innifrån. Samtidigt var Elsie kvar hos mig och kärleken till henne var så stark att jag inte kunde göra det jag ville; dö. För så kändes det när bebisen försvann, som att döden var enda alternativet.

Från den dagen mina barn föddes har livet blivit så oerhört skört. Men samtidigt så oändligt vackert och rikt. Men utan dem... Jag kan inte ens tänka på det utan att vilka gråta.

Det var morgonen sentimentala inlägg.

Just det

Är det nån som har nån rolig fotoutmaning, är sugen!

Jahapp.

Skrev ett inlägg tidigare idag men min bloggapp spelar mig spratt ibland och slänger bort inlägg jag gör... Det jag skrev var å andra sidan inte så där jätteintressant, så det spelar inte så stor roll. Elsie var med morfar på efm och ringde (ja, hon fick väl hjälp) och frågade om hon fick sover över där. Johan är och bowlar med en kompis och Helge sover så jag har haft en slapp kväll framför en gäng avsnitt av olika serier. Lite HIMYM, CSI NY & PanAm. Imorgon ska vi ha en barnfamilj på pannkaks och våffelfrossa (igen, fast en annan familj denna gång). Snart sova. Kanske bara ett CSI avsnitt till... Älskar skiten.

Min glada gullunge tidigare idag. Bara för att.

En sån där dag man drömde om förut, när det var sådär mörkt

Å vilken himla fin dag vi haft idag, jag & kidsen. Lugn morgon hemma, prommis till glasåtervinningen och hemköp på fm, sen lunch och vila. Efter det kom min brorsdotter och hennes mamma samt min "dagiskompis" Erika med sin August. Vi hade en mysig och rolig eftermiddag. När de gått kom J hem vi åt tacos alla tre (H äter burkmat-köpemat huuuu så hemskt!!...) och sen hade vi disco till vh1s feel good hits, mycket roligt!!

Nu har barnen somnat och vi tagit fram godiset. Fredagsmys del 2, here we come.

Kan...

Inte


Stå


Still

Åsikta mig hit

Jag blir otroligt provoserad när andra människor talar om för mig hur mycket bättre deras sätt att leva är. Oavsett om det är om barnen eller om maten eller om relationer. Jag vill be dem hålla käften ibland, eftersom de alltid får mig att känna mig litegranna som en sämre människa tills jag bearbetat det och insett att jag har rätt att leva som jag vill (även om jag går och undrar om deras sätt kanske är bättre ändå länge efteråt...). 

 

Men samtidigt så respekterar jag allas rätt till en åsikt. OCH. Jag gör ju detsamma. Jag predikar ju hur jag tycker man ska ge sina barn en annan typ av 'uppfostran' är den 'klassiska'. Så ja gör ju egentligen detsamma. 

 

Så jag antar att jag antingen får hålla truten eller acceptera alla andra åsikter som skjuts åt alla håll och kanter. Jag väljer det senare-alla dagar i veckan.

Vi gör vad vi heter

Var på cafe glada barn igen häromdagen. Helge ÄLSKADE det. Bebisarna. Leksakerna. Allt. Får gå dit med nån igen nästa vecka så han får sin dos.




Här med framtida dagiskompisen Lo spelades maraccas. Eller nåt.




(Halloooooo säger Lo i sin lur)

Ork int' nåe

Alltså den senare tiden. Tröttheten. Jag vill bara sova. När barnen är nattade är min energi slut. Oavsett om läggningen var stökig eller aslätt. Jag är så trött på kvällarna så jag vet inte vad jag ska göra med mig själv... Diagnos? (småbarnsmamma?) tips? (sova?)

Samma samma

Funkar det så funkar det. Synd bara att man typ ser min navel (genom tyget där magen putar ut menar jag).

Annars är jag täppt och har sjukt ont i nacke och axlar. Och ovanligt trött. Vet inte vad problemet är (Förutom kommande förkylning?)...

Tänk om, tänk rätt!

Nej, nån ny overlock kan jag ju inte köpa. Vad tänker jag med? Beggad overlock måste det bli. Jag måste spara pengar, just nu är det lite tajt som det är. Kan ju inte gå och köpa en 8000 kr maskin när man går på mammapeng (som dessutom inte kommit denna månad pga slarv från min sida). Nä. Sen måste jag snåla in på "unning"; dvs unna mig själva saker som jag tycker att jag är värd (kläder främst). Jag köper visseligen bara billiga saker men många bäckar små heter det ju av en anledningen... och Ha bättre koll generellt! Herregud, jag bara kör på lixom. Nä. Nu måste jag skärpa mig.

Så det blir en beggad, billig maskin. Kanske gör jag ett misstag, kanske inte. Jag tror jag är smart. Eller hur Charlotta?