Jag måste berätta en sak för er. Jag älskar mitt liv. Jag älskar min barn, min man, mig själv. Mitt liv. Visst, jag har fortfarande mycket kvar att reda ut. Att jobba med. Men skillnaden är avsevärd. Jag känner så enorm tacksamhet och kärlek just nu att jag blir gråtmild av att tänka på det.
Ni som läste min blogg i våras och sommras när jag mådde dåligt, och 'klagade' på tvåbarnslivet, till er speciellt vill jag berätta hur otroligt fantastisk livet med två små barn är. Min familj. Ni läser kanske inte längre, men om ni tittar förbi ville jag bara berätta det.
5 kommentarer:
Hallå Bettan!
Jag älskar att läsa din blogg, både nr det är lite mer negativy och tvärtom....för så är ju livet och det är där vi är, mitt i livet.
Stor kram Erika
p.s du är himla snygg!
tack bettanm och helt rätt, sånt e livet :)! kram
Härligt att höra :-)
kram
Men va grymt! Gud ska veta att jag har haft mina svackor också (och har med jämna mellanrum) så jag vet hur jävla skönt det är när man kommer ut på andra sidan och kan se med klara ögon hur otroligt mycket bra och fint man har nära sig.
jag är kvar... även fast jag varit rätt tyst på sistone... kämpa kämpa!!!
Skicka en kommentar