En hemlig middags outfit

Jag är med i ett litet sällskap av damer som kallas Hemliga klubben. 

En oerhört mysig mix av smart klocka vackra kvinnor som får mig att skratt och tänka.

Så här såg jag ut när jag var ute och åt med dem i förra veckan.

Tågdagsoutfit

Fast sen bytte jag tröja och la den här i ryggan. Så egentligen är det framtiden ni ser, för detta är morgondagens outfit... Ooooooooooooooh...!

Norrköping here we come!

 

Så här såg jag ut i igår på söndagsfödelsedagsfikan. 

Och vardagsrumsgolvet, ja, så här ser det ut ca 90% av vår vakna tid.  

Och jag älskar det.

Ett spretigt inlägg om allt det där som är vardag, även på helgen

E har kommit in i en period där hon hela tiden frågar VAA Ä DE DÄÄÄR? eller VAA GÖÖ MAMMA? Och då menar jag hela tiden, samma fråga, 100 gånger. Lite jobbigt ibland, men mest och oftast väldigt gulligt och lite roligt. Jag brukar försöka svara på så många olika sätt jag kan och när jag inte kommer på mer svarar jag på samma sätt hela tiden. Efter ett tag tröttnar hon och hittar på nåt annat roligare att göra. Fantastiska unge. Helt vanlig, men alldeles ovanlig. Och alldeles, alldeles underbar.

 
Annars:

Helgen har gått i tårtornas tecken, idag gjorde jag tårta till Johans pappa som vi passade på att fira med fika och presenter idag. Jag smakade lite på den, den vart god. Annars äter jag inte tårta, av den enkla anledningen att jag faktiskt inte gillar det. Allt annat sött går bra, men inte tårta...

 
H tyckte att det var opp och hoppa klockan 5.35 imorse. Dvs 4.35 ny tid... Det är ganska ovanligt att han vill gå upp så tidigt, han brukar somna om efter lite mjölk. Men icke idag. En knapp timma senare kom E in och sen var dagen i full gång. Man ligger inte direkt på latsidan många sekunder som småbarnsförälder.
 

Imorgon ska jag och liten iväg på en egen liten resa. Vi ska åka till Norrköping och hälsa på min barndomsvän Max och hans fru och två barn, mycket jämnåriga med våra barn. Det ska bli väldigt roligt att komma iväg, lite miljöombyte. Hoppas fynda lite på myrornas där oxå. Ska googla om det finns några andra bra secondhandbutiker där. Det gör det ju, eller hur? 

Ett dop, men allt vad det innebär

Springande barn

Tårta

 

Klänning

Saker man kan finna i en soffa

OBS! Tygkniv!

Produktiv morgon

Idag har jag förutom att vi tvättat, städat och lekt, lagat lite mat till Helge. Lax&dillpure och potatis och morotspure. Gillar det. Laga bebismat menar jag. Annars skulle jag nog inte göra det. En klok person har intygat mig att mycket av burkmaten finns idag är mycket bra. Så ni vet. Att jag inte gör det av pretto-skäl. Utan för att det är kul.

Sen ska vi klä upp oss och gå på dop. Det blir kul.

Ebba och Vikkan

Jag läste aldrig Ebbas blogg tidigare, men började kolla in då och då när hon blev gravid och fick barn nästan samtidigt som mig. Jag var sjukt avis att hon kunde träna och jobba så långt in i graviditeten, och är fortfarande avis på hennes möjlighet att komma igång och jobba så snart (mer om detta snart). Men jag är bättre på att vara avundsjuk nuförtiden.

Iaf, sen Vikken annonserade att hon var gravid besöker jag Ebbas blogg för att bli uppdaterad på Vikkans mage. För på nåt konstigt sätt blev jag jätteglad när jag hörde att hon var gravid och följer detta med spänning. Dont know why...

 

Bilden har jag lånat från Ebbas blogg.

Ugglalaladag

Igår kom min mamma och tog H på eftermiddagen och jag satt och sydde som en galning i 3 1/2 timme. Jag fick 4 stycken framsidor, fötter och öron klara, så nu ska jag 'bara' fästa trådar och sy ihop & stoppa dem så är 4 stycken nya klara. Fast. Sen kommer fotograferingen, alltid lika svårt. Måste hitta på en enklare lösning... 

Jag har två stycken gamla kvar som jag lägger ut inom kort, Barbro och Elin. Gå in på ugglalala.se och kika!

En rivstart och en magkatarr

Jag har ju ätit enligt GIs rivstart de senaste veckorna och mått skitbra. Varit mätt och glad och blitt av med några 'babykilon'.  Lagat skitgod mat. Hade tänkt att lägga ut receptet på en underbar fiskgratäng. Den här;

Men. I helgen började jag få ont i magen och bli rapig. En magkatarr in the making... Jag köpte lite receptfria tabletter på apoteket men sen gick jag hem och googlade. Nu lägger jag om kosten igen. Nu blir det youhurt och musli till frukost, idag med banan, istället för ägg och bacon. Bort med den stekta maten, fram med den kokta. Kolhydraterna är tillbaka, men bara de allra nyttigaste :) Och redan idag känns det bättre.

mmm det där ser ju inte så smaskigt ut...

Gullig och Duktig

Just nu läser jag och J två böcker; 'Ditt kompetenta barn' av Jesper Juul och 'Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2' av Kristina Henkel och Marie Tomicic. 

Jag läste just ut den sistnämnda och väntar på att J ska läsa ut Jesper Juuls så jag kan börja med den. En gemensam sak som böckerna tar upp är hur man ger sitt barn Självkänsla. Jag själv inser att jag saknar det, och jag skyller inte det på någon, men jag försöker nu ta reda på vad jag kan göra annorlunda för att ge mina barn det. 

Två enkla förändringar som jag omedvetet redan gör med mina barn tänkte jag dela med mig. Du vet säkert redan det här, men det viktiga är att alla runt ditt/dina barn också vet det, och tänker på det i sin vardag. 

Först och främst. Duktig. Detta ord som vi använder för att berömma ett barn vi älskar. Ett sätt att visa att vi uppskattar deras framsteg och älskar dem. Tex barnet kommer och visar upp något de gjort och den vuxna säger; 'Vad duktigt du är som har byggt den här!' Eller barnet sitter och äter lugnt med de vuxna runt bordet; 'Vad duktig du är som äter så bra!' Och så vidare i all oändlighet. Att berömma barnet för dess prestationer faller många naturligt och det låter kanske konstigt att påstå att man inte ska göra det. Men det är just det jag påstår (med många böcker bakom mig). Någon gång ibland gör såklart ingen ting. Men man bör försöka att byta ut berömmet mot en enkel bekräftelse, eftersom det är det som barnet söker. 'Oj, vilket högt torn du har byggt.', 'Vad roligt att vi sitter och äter alla tillsammans.' Det viktiga är att bekräfta barnet, prata med barnet, utan att lägga vikten vid den PRESTATION barnet gjort. Varför? Jo, för om man gör det så växer barnet upp i tron att man är det man presterar istället för den man är. Barnet måste lära sig att de duger som den är, inte för att de kan rita fint, bygga högt, hoppa långt eller springa fort.  

Detta gäller även utseendet. Flickor får ofta höra att de är söta, gulliga, fina. Jag tror på allt med måtta. Självklart får man säga till sitt barn att man tycker att de är vackert. Speciellt tror jag att pojkar behöver höra detta. En killkompis till mig berättade att ingen hade sagt att han var söt/fin/vacker förens har var närmare 20 och började gå ut och dejta. Det tycker jag var mycket sorgligt. Den andra sidan av det här myntet är alla flickor som växer upp med kommentarer om deras utseendet, visseligen positiva, tillslut kopplar utseende med den hon är. Att vara fin/söt/vacker blir så viktigt att det tar över hennes person. Igår kom min dotter hem från dagis med två sjukt söta inbakade flätor i håret. Jag tycker självklart att hon är oerhört söt, men värjer impulsen att berätta det. Istället säger jag 'Flätor, va roligt! Och så praktiskt när man leker!' Jag är medveten om att det lät lite fånigt. Tom lite pretto kan man tycka. Men jag visste att många runt henne redan hade sagt att hon var söt, så jag ville ge henne en annan syn på flätorna. Allt man gör med sitt hår behöver inte vara för att man vill bli söt. Nästa gång kanske jag säger att det var fint, eftersom jag samtidigt inte vill att hon ska tro att hon inte är vacker. Men jag vill inte att hon ska tro att det är det viktigaste. På samma sätt som barnet söker bekräftelse genom prestationer om man fortsätter säga att hon är duktig, så kommer en flicka som bara hör att hon är söt när hon är klänning/flätor eller när hon dansar/sjunger tillslut göra dessa saker bara för att få bekräftelse, i tron om att det är detta som gör henne älskvärd. 

Man måste tänka på hur man pratar med sitt barn. Istället för att säga att en flicka är söt i klänningen hon bär, kan man prata om det roliga mönster, tex 'Nä men, vad många roliga färger ränderna har. Vet du vad alla färgerna heter?' Om en pojke kommer med en monstertröja kan man fråga varför monstret är arg/ledset. Man kan få många intressanta svar på en sån fråga. Eller helt enkelt låta bli att kommentera tröjan/klänningen och bara fråga hur de mår idag eller vad de lekt för lekar idag. 

Alla dessa åsikter är mina, min egna tankar och funderingar. Jag har läst många kloka människors böcker och lärt mig hur jag konkret ska kunna överföra detta i min vardag. Jag menar inte att alla måste göra som jag, men jag önskar att alla funderar på hur de pratar med sina barn. För ingen av oss är ju direkt perfekt, eller hur?

Jag och den röda bilen

Tredje tröjan. Gammelrosa. Tog jag på mig till bvcbesöket idag.


Fånigt stolt blev jag när läkaren sa att H var dagens gladaste bebis. Och att allt var top notch med min lilla söta.

Och. Älskar GI som tillåter jordnötssmör. Det och 70% choklad är mina nya laster.

Min kompanjon

En snygg HMväska och en sjal från samma ställe fast för nåt år sen, de är dem som följer mig vart jag än går just nu. Plus kängorna. Älskar kängorna.

Bilder från en höstdag

Mår så bra

Jag måste berätta en sak för er. Jag älskar mitt liv. Jag älskar min barn, min man, mig själv. Mitt liv. Visst, jag har fortfarande mycket kvar att reda ut. Att jobba med. Men skillnaden är avsevärd. Jag känner så enorm tacksamhet och kärlek just nu att jag blir gråtmild av att tänka på det. 

Ni som läste min blogg i våras och sommras när jag mådde dåligt, och 'klagade' på tvåbarnslivet, till er speciellt vill jag berätta hur otroligt fantastisk livet med två små barn är. Min familj. Ni läser kanske inte längre, men om ni tittar förbi ville jag bara berätta det. 

On the roll again

Dagens och gårdagens outfit. Mycket bekvämt och snyggt. Min nya stilfilosofi.

Tråkiga mat behöver vara tråkig

Korv med pasta och gurka

Vegonuggets med ärtor och gurka

'Hallongubbar' och vaniljkesella (ifs inte alls tråkigt)

Same same but different

Så här får det bli

Okej, nu har jag bestämt mig. Jag kan inte berätta allt för er. Även om jag skulle vilja. Några detaljer är helt enkelt för privata.

Men jag kan berätta att jag tagit itu med en massa inre kaos och jobbar på att bli en mer harmonisk och lyckligare människa. Jag jobbar med min avundsjuka och dessutom fått bekräftat att liiite avundsjuka inte är varken fel eller dumt. Det kan sporra en och tyder på ambition. Jag ska bara komma bort från de negativa effekterna.

Jag har undvikt att läsa de bloggar som gjort mig avundsjuk under ca 1 månads tid, tills nyligen. En av dem läser jag fortfarande inte men den är så stor att jag (tyvärr?) får veta saker om den genom andra bloggar (som jag förmodligen inte borde läsa heller just nu...).

Jag känner mig lugnare och gladare och mer tacksam. Över mina barn, mina fina fina barn, min man, min familj, min hälsa och mitt liv. Jag vet inte vem jag ska tacka, så jag tackar mig själv. Tack Jag för att Jag tillåter Mig Själv att bli Lyckligare.

Dagens

Har en senapsgul tröja som jag älskar. Och när jag var på i Ringen igår gick jag in och köpte två till, en röd och en ljusrosa. Har insett att hittar jag nåt jag gillar så används de så frekvent så då är det lika bra att köpa på sig. Inget bra för konsumtionstoppet, men väl för min nya stil som jag ska ägna ett eget inlägg inom kort.

Mord och inga visor

Nu är jag igång igen med fler Ugglalalas. Igår satt jag framför CSI och klippte och skapade. Det är otroligt njutningsfullt. Kombinationen makabra mord och blommiga tyger passar oväntat bra ihop.

Jag har alltid älskat mordgåtor, tittade slaviskt på 'Mord och inga visor' när det gick på 90talet på 3:an. Så upptäckte jag CSI när jag var gravid med Helge och låg hemma och pustade. Och blev fast. Jag älskar det. Men. Jag är inte förtjust i deckare. Som alla andra svenskar verkar vara.

Massa nya kompisar skapades igår.

Copycats?

Okej, det här är lite weird tycker jag.

Jag har inte läst Cecilia Blankens blogg på ca en månad och fick därför morgonkaffet i strupen när jag läste detta inlägg om hennes kompis. Varför?
Jo. Bebisen heter Bibbi. Och storasyster heter Elsie. Eeee... det heter ju MINA BARN! Ja, nu heter Helge inte Bibbi på riktigt, men ända sen han låg i magen har E kallat honom 'Bibi' och kallar honom fortfarande det, ja, det gör vi alla. (Jag vet inte om jag berättat om det på bloggen, jag kände länge att det var en privat grej som jag inte ville dela med mig till alla.)

Eftersom de fått sina barn efter oss får jag dra slutsatsen att de stalkar oss. Vill vara oss. Så besvikna de måste blivit när deras Bibi blev en tjej istället för en pojke som vi fick. (OBS OBS OBS IRONI OCH SKÄMT)

Dåliga skämt åsido. Är det inte lite konstigt sammanträffande?

Min lilla

Han kan ju sitta nu, min lilla bebis. Han kan roa sig själv en bra stund med ett gäng leksaker omkring sig. Men det bästa han vet är att vara med storasyster i hennes/deras rum medan hon leker. Antingen med honom eller för sig själv. Storasyster är så fin med honom, men blir såklart arg på honom ibland oxå. När han drar i hennes kläder eller hår tex. Men jag aktar mig för att försvara honom för mycket. Jag låter henne bli lite sur på honom, det går oftast över på ca 10 sekunder.


Generellt tänker vi mycket på hur man kommuniserar med sina barn. Mer om detta i ett senare inlägg.

Skogalen?

De bästa skorna är det varmaste skorna. Eller tofflorna i det här fallet.




Uppdatering: Oj, en del av inlägget försvann (??). Det stod iaf att jag är inte särskilt skogalen av mig, inte Carrie-style, och lägger sällan mer än ett par trehundra på ett par skor. Men nu när vi inte har nån värme unnade jag mig ett par sjukt varma och sköna tofflor. Pris; 499. Det kändes lite mastigt för några skor som bara jag och mina närmaste kommer se, men jag känner redan 2 dagar in i användningen att det var en helt korrekt investering.

En vanlig Gi-dag

Frukost


Lunch


- Posted using BlogPress from my iPad

Vardagsbalans

Just nu handlar min vardag mycket om att hitta balans. Att må bra.

Jag har upptäck att jag inte har så stor blogglust just nu. Jag sätter mig ner för att skriva ett inlägg om något som berör mig eller som jag vill dela med mig av, men det blir oftast inget.

Så ha tålamod med mig. Tack.

Outfited.

Hemmagris

Jag är hemma mycket just nu. Dels för att Helge sover bäst hemma i sängen, dels för att vädret är vidrigt kallt, dels för att jag saknat hemmet så vansinnigt men mest för att jag inte har haft så mycket ork eller lust att vara social. Jag försöker, jag bokar in saker, men oftast bokas det av. Jag prioriterar att tvätta och städa. Jag känner efter liiite för mycket och tycker att jag är sjuk. Och Helge, ja, han är ju faktiskt lite sjuk hela tiden.

Framför allt nu, när vi inte har någon värme. Du hörde rätt. Ingen värme. Inatt var det så otroligt kallt här hemma så jag vet inte hur vi ska palla helgen. Om vi har tur kommer värmen slås på nästa vecka. Vi har inte haft värme sen i sommras men det har inte märkts förrens för ett par veckor sen när det började bli kallt. Och nu blir det bara kallare och kallare...

Men, nu var det inte det jag skulle skriva om. Jag skulle berätta att min teknik-tarm blev djupt tillfredsställd när Johan gav mig en IPAD på vår 5 årsdag förra lördagen! Jag har nu jordens finaste pojkvän tror jag.

Så medan H sover har lekt med min Ipad och iOS5. Eller kollar på 'Hem till gården'... Inte mycket vettigt som ni märker.

Skorna

Jag har nya skor oxå. Känner mig som en blandning av Madicken och Pippi. Ska börja ta dagens outfitbilder. Har rätt snygga outfits nuförtiden. Och så har jag en del att berätta. Men det tar vi en annan dag.

Mitt nya hår

Klippte mig igår (igen) och blev skönt nöjd.











(ignorera mongoblicken, tack)

Hej.

Jag har saknat detta så. Det har varit som en avgiftning. (Är det detta som är digital detox? Eftersom jag samtidigt bara fortsatt läsa de 3 bloggar som kvinnor jag känner står bakom, Joanna, Helena, Ida samt Arne och Bambis mamma. Och alla dessa väldigt sporadiskt. Förutom Helena som jag besökt dagligen iom att hon gått och väntat på Tjommen som äntligen behagade dyka upp i lördags.) Jag står inte längre i duschen på morgonen och tänker på olika saker jag vill blogga om. Men jag tar fortfarande bilder med tanken att de ska läggas upp. Och så fort jag undrar nåt, om barn eller vad som helst, så tänker jag alltid att jag kan fråga er.

Sista inlägget var på H's 6månaders dag. Sen dess måste jag säga att saker och ting bara blivit bättre. H sover bättre och i måndags la jag båda barnen själv. Han sitter numera vilket underlättar jättemycket om dagarna iom att han nu själv har roligare och inte kräver att man sitter med honom eller bär honom. Jag hinner laga middag, busa/gosa/trösta/leka med Elsie eller bara slappa/leka med min ipad/diska/plocka/städa. Och H utvecklas och skrattar och är allmänt fantastiskt. Och E är samma fantastiska 2 åring som utvecklas och lär sig saker hela tiden, sjunger och pratar för sig själv och för alla. Hon är grym.

Jag har fått en snygg klädstil efter Joannas råd och har lagt undan alla kläder jag inte kan ha eller inte använder just nu. Apskönt. Jag går på GI och har gått ner lite grann, men främst känner jag mig fräschare och smalare. Det går sakta men säkert åt rätt håll.

Man kan säga att allt sakta men säkert går åt rätt håll. Därför har jag bestämt att om jag vill blogga igen, så är det okej. Jag tror att jag har hittat vägen till en balans.

Så vi ses snart igen (Förmodligen inom 24 h). Hoppas jag.