tisdag 25 augusti 2009

Sigge den dumdristige

När Lelle var här förra veckan hände något jätteobehagligt. Han hade öppnat ett av våra vädringsfönster lite för mycket och plötsligt när jag kommer in för att hämta Sigge för att han inte ska störa Lelle i arbetet i köket så ser jag att han står på fönsterbleket. På utsidan. 7 våningar upp. Jag får totalpanik och börjar gråta. Jag kan nästan inte tänka. Elsie satt i babysittern och jag stängde in Orvar i sovrummet. Lelle såg min panik och börjar locka in Sigge med mätstickan. Jag kunde inte titta utan gömde mig i vardagsrummet med Elsie. Efter nån minut ser jag Sigge komma rusande och ska fånga mätstickan som Lelle busar med. Den lättnaden... Jag pussade och kramade på Sigge så länge, så länge... Min lilla Sigge. Dumma korkade modiga Sigge. Tänk om han hade... Hur vände han på en yta på 10 cm? Vad hade hänt om... Ursh. Nej. Det går inte att tänka på. Min fina lilla Sigge.

Men han är olydig som 17. Han vet tex att han inte får ligga inne bland lakarn och handdukarna. Men igår kväll var han försvunnen och gissar vart jag hittade honom?



3 kommentarer:

Anonymous sa...

blir så full i skratt av bilden, olydig katt ligger bland rena lakan, så typiskt katter :)
/annika

Joanna sa...

åh fy åh fy så hemskt!
jag förstår din panik, det suger i magen av obehag på mig av blotta föreställningen.
min katt elvis var försvunnen när jag bodde i studentkorridor.
jag kollade hos alla andra om han var där, han brukade nämligen traska runt hos alla och gosa lite.
när han inte fanns någonstans kunde jag bara dra slutsatsen med det aldrig så lite öppnade vädringsluckan.
jag och den tuffaste killen i korridoren, han som körde motorcykel och pumpade musklerna på gym hela veckorna, tog mod till oss och gick ner på gården.
fyra våningar ner.
det var mörkt så vi såg inget men när vi ropade på elvis hördes ett litet ynkligt mjau och tuffa killen blev så lättad att han fick tårar i ögonen och så stod vi båda två och kramade elvis.
som var vit i pälsen och hade fått en stor grön gräsfläck på hela huvudet från när han landade.
men fyra våningar kanske är gränsen för vad en katt klarar, och det krävs nog gräs när de landar.

himla skojig bild.
busig är verkligen ordet.

Luned sa...

Åh, min älskade lilla katt brukade sova på parasollet på balkongen. Balkongen som var på tredje våningen, och parasollet som (den delen kisse låg på) var UTANFÖR balkongräcket.

Jag har ingen aning om hur hon tog sig varken upp eller ner. Ramlade gjorde hon dock aldrig, och när hon blev äldre slutade hon spatsera runt på balkongräcket. Jag fick dock hjärtsnörp varje gång jag hörde klor mot metall och tänkte "denna gång ramlar hon". Men de är nog bättre på sånt där än man tror.

Och tja - säg den katt som inte helst hittas bland nytvättade lakan eller kläder? :) Barnlås på såna garderober är ett måste, men...jag accepterar hellre lite (hm..) hår ibland!