Jag är arg igen

När jag vaknade var jag så fruktansvärt arg. På miljöförstörande människan, på nyheterna på TV4 och speedway-förarna. På att jag inte ska få se mina barn växa upp i en rofylld och vacker värld. Att folk bråkar och krigar och inte bryr sig om sina barn och barnbarns värld.
När jag kom till jobbet förbyttes ilskan mot raseri över något helt annat; nämligen Telenor som fortfarande inte hade fixat våra telefoner. Stress, magont och ilska sköljde över mig fram tills strax innan lunch, då det plötsligt verkar ha löst sig.

J ringde på förmiddagen och frågade om jag fortfarande mådde dåligt av domedagstankarna. Han är så snäll. Jag berättade att jag inte haft tid att oroa mig för domedagen då jag var tvungen att oroa mig för våra telefoner. Han tyckte det var bra. Men då förklarade jag att domedagstankarna skulle med all säkerhet komma tillbaka så snart telefonproblemet var löst. Det tyckte han inte var bra. Det tycker inte jag heller förklarade jag. Men jag kan inte göra mycket. När man är halvsjuk, frebrig och snurrig i huvet är det inte lätt att kämpa emot.

Så nu tänker jag på domedagen igen. Precis som jag gör på bilden. Det syns på mina tråkiga kläder att jag tänker på jordens undergång.