måndag 4 juli 2011

En självanalys

Jag är ofta avundsjuk. Det är inget roligt. Ni som läst ett tag vet att jag bland annat kan avundas UnderbaraClara och Cecilia Blankens. Jag är också ofta stressad. Det är hemskt. Dessa två saker behöver jag verkligen jobba med. Men jag har inte råd med terapi. Så nu kör jag lite självanalys och försöker spräcka dessa troll.

Okej,here goes;

Avundas UnderbaraClara kan jobba på som hon gör med en liten bebis.
UnderbaraClara har bara ett barn att ta hand om och delar dessutom ansvaret med sin man som är hemma. Klart man kan jobba på då.

Avundas Cecilia Blankens (och UnderbaraClara) karriär, roliga jobb och spännande uppdrag.
Jag bodde i London i många år, där jag försökte hitta mig själv och min framtid. Det gjorde jag först när jag flyttat hem igen... Jag var 28 när hittade kärleken (Johan) och vad jag ville bli när jag blev stor (copy). Det har inte kunnat hända tidigare.
OCH!
Jag har ett litet men fint företag som jag älskar och kommer förhoppningsvis komma in på copyutbildningen ht-12. Efter det kommer jag också ha ett jobb jag gillar (förhoppningsvis).

Avundas folk som bor i hus/radhus.
Vi har inte råd nu (eftersom jag inte har något jobb som betalar ut lön och ska plugga efter mammaledigheten), men en dag har vi det, och då kanske vi också kan få en trädgård...

Avundas andras mammaledighet, tex Hanna, som verkar ha de så soft och mysigt med sin bebis.
Jag har två barn. Min mammaledighet är inte en förstagångsmammas. Det är en tvåbarnsmamma. Jag ville ha två barn och har haft turen att få det. Det är magiskt bra.

Summasumarum:
Mitt liv är fantastiskt. Jag har en underbar man, två otroliga ungar, en stöttande familj och släkt, fina vänner och min hälsa.

Jo. Fuck. Vilket jävla fint liv man har!

3 kommentarer:

Joanna sa...

ja fuck.
men det är faktiskt inte så lätt att alltid tänka det, ibland måsta man få sucka också.

Sophie sa...

joanna, tell me about it. slå upp klagmonster i uppslagsboken och du ser en bild på mig! därför måste jag peppa mig ibland och tänka på det fina och sockersöta :)

Marie sa...

När man tänker efter inser man oftast att man egentligen har det bra. Men visst måste man få klaga också. Det där med hus/radhus förresten... du kan alltid trösta dig med att om ni hade haft det nu skulle du säkert må dåligt över orensade rabatter, oklippt gräsmatta, staketet som håller på att rasa, att ni inte har råd att köpa en sandlåda till Elsie mm. Jag lovar att ni har mer tid över till varandra som det är nu, hus blir mer värt att ha när barnen är några år äldre och inte behöver samma konstanta uppmärksamhet som nu.