Jobben. Jobbet. Jobba.

Jag längtar efter att börja jobba. Missförstå mig inte, jag älskar att plugga! Men när jag läser Eleine blogginlägg om sitt jobb känner jag bara ååååå jag vill ett sånt jobb! Om 2 1/2 år är jag klar med utbildningen. Då vill jag ha ett roligt, stimulerande, kreativt jobb som innefattar kommunikation, föreläsningar, seminarier, workshops, utbildning. Där jag är bakom rodret. Hoppas hoppas.

Å andra kan mycket hända på drygt 2 år. Jag kan mycket väl tänka mig att kombinera föreläsningar mm och mitt företag Ugglalala. Jag har tyger så jag skulle kunna sy och sälja för att försörja mig, men kunderna saknas just nu. Måste hitta dem. Ska stå på två (förhoppningsvis 3) marknader i december. Hoppas då sälja slut det mesta. Både för att tjäna pengar men mest bara för att kunna sy nytt.

Eftersläntraren

Men alltså min mage. Mår urmysko. Får faaaan inte bli magsjuk. Har legat och vilat en stund nu men måste sätta igång att sy lite nu. Har mkt att förbereda inför marknaderna i december. Ska bli sjukt kul att komma ut med Ugglalala-kläderna. Har varit alltför lite sånt sista tiden. En outfit från i fredags slänger jag in oxå. Är lite på efterkälken med dem.


Dessutom måste jag plugga. Läst en timme nu på morgonen. Fortfarande ett BERG av texter kvar att läsa...

En smidig resa och en liten dröm

Min mamma jobbade som flygvärdinna när jag var liten. Allt om det kräver nästan ett eget inlägg, för mamma jobbade när det verkligen var ett glamöst och lyxig jobb. Hursomhaver så innebar detta att vi, trost brist på stora rikedomar, reste mycket i min barndom. Med flyg alltså. Dessutom har jag en pappa som älskar att köra bil, så ner till Skåne åkte vi bil varje sommar.
När jag var tonåring hade jag typ aldrig åkt tåg i Sverige! Denna exotiska upplevelse var för något alldeles speciellt. Och är det fortfarande!


Jag älskar tåg. Älskar att man kan gå omkring och gå på toa som på ett flyg men har utsikten som från bilen. Bästa kombon tycker jag. Jag vill åka mycket tåg framöver. Hoppas jag blir en populär retorikkonsult som får åka Sverige runt och föreläsa om konsten att tala, berätta och kommunisera.
E och jag åkte tåg till Norrköping igår. Resan gick hur bra som helst. Den är visserligen ganska kort. Men ändå. Mysig.

Hjälp

Idag är det examinationstal på en delkurs av retorik A. Jag är nervös. Jag inte kan mina 8 minuter utantill, tappar bort mig och stakar mig.


Så här såg Helge och jag iaf ut igår.

Bloggretorik

På väg hem från skolan. Har suttit med ett gäng klasskompisar och fnulat på xtalet. Det ska handla om retorik på något sätt. Jag har ett ämne som jag brinner för men jag har inte lyckats få in retoriken ännu. Men det kommer väl.

När jag sökte på mitt ämne ramlade jag över en sida där Eleine Eksvärd intervjuar Blondinbella om bloggretorik. Hur man skulle lägga upp inläggen, hur man skulle appellera till flera olika målgrupper och målgruppsanpassa inläggen. Jag beundrar alla som ambitiösa och tycker inte att det generellt är fel att tjänar på att blogga. Men åh va trist att vara så business. För mig är en blogg personlig och äkta, det är därför jag läser den. Är så där genomtänkt så känns det knappast äkta. Tycker jag.

Här kan du läsa själv.

Mitt ämne? Hur kan vi använda retoriken i kommunikationen med barn för att skapa ett mer jämställt samhälle.

Den du.

Slut

Jag har haft en väldigt känslosam dag. På flera sätt. Jag höll ett tal som blev mycket mer känslosamt än jag räknat med. Både för mig och publiken. Och jag är allmänt slut efter en vecka fylld med plugg (och nästa vecka är inte mycket lugnare)... Hade tänkt att plugga och/eller jobba nu på efm, men jag orkar ingenting.

Ett tal om Hen

Fiktiv situation och fiktiv publik (del av vår utbildning) 

"Svenska akademin har bestämt att skriva in Hen, i betydelsen könsneutralt pronomen, i SAOL och det har blivit ett stort ramaskri om detta. En grupp aktivister emot detta har kallat till ett möte i medborgarhuset i en förort till Stockholm. Publiken är väldigt blandad; unga och gamla, medelklass, arbetarklass och överklass, svenskfödda och utrikesfödda, moderater och sverigedemokrater, kontorsarbetare och industriarbetare. Men de har alla en sak gemensamt; de avskyr ordet Hen. Jag har bett att få komma och tala med dem som en förespråkare av ordet. Publiken är upprörd men också felinformerade och/eller ointresserade om hur och varför Hen används. "

Talet:

Hej och tack för att jag fått komma. Anledningen till att jag bad att få komma hit är för att jag tror att jag kan förklara några missförstånd kring användningen av ordet Hen. Jag är medveten om vart ni alla står och respekterar er åsikt. Efter att jag talat klart är min önskan att ni med ny information vill diskutera möjligheten att acceptera Hen som ett nytt ord i Svenska språket.

Jag älskar att vara kvinna. Jag älskar att klä mig i typiskt kvinnliga plagg, att sminka mig och bära högklackade skor. Jag är stolt över att vara kvinna, över att vara Jag. Precis som ni som sitter här ikväll är stolta över att vara den unika person ni är. Det är här jag vill börja.

Jag vill gärna först bemöta några av de tankar, frågor och åsikter som jag hört emot ordet Hen. Och så vill jag berätta lite om varför jag tycker om ordet och hur jag använder det.

Jag vet att en del tycker att språket blir förvirrande av Hen. Men språket förändras ju hela tiden. Vi säger ju inte längre gingo utan gick, eller skall utan ska. Många andra ord har avkönats under åren som riksdagsman – riksdagsledamot, vetenskapsman – forskare. Många ord skapade under förutsättningen att mannen var normen, eftersom kvinnorna inte fick utbilda sig och jobba. Den tiden är ju förbi sedan länge och visst vill vi alla moderna människor att våra döttrar ska få bli forskare lika gärna som våra söner. Bara ordet Hen i sig gör inte samhället mer jämställt, men det är ett steg på vägen.

Förvirringen som en del upplever är ju också full av möjligheter för oss att själva bilda oss en uppfattning om människan i fråga, utan att lägga fördomar om personen baserat på dess kön.

Men män och kvinnor är olika, är det inte okej? säger kanske en del utav er. Jo, absolut! Men bara för att jag och du (pekar på en kvinna) är kvinnor betyder inte att vi har mer gemensamt än du och jag (pekar på en man). Det enda vi har gemensamt är våra fysiska kön. Andra fysiska drag hos oss är helt olika. Vår bakgrund och levnadssätt är helt olika, vi kanske är olika religion och helt olika uppfattning om vad som är rätt och fel i samhället. Medan du (tittar på mannen) och jag kanske har samma politiska uppfattning, samma typ av liv och bakgrund, och ser dessutom ut på ungefär samma sätt. Alla män är inte lika och alla kvinnor är inte lika. Den biologiska likheten är ofta den enda gemensamma faktorn. Ska vi då bunta ihop alla som har blåa ögon? Svart hår? Olivfärgad hy? Tyvärr anses inte sexism lika illa som rasism, trots att det faktiskt handlar om samma sak: döma/särbehandla någon efter hur den ser ut.  

Hen är ett könsneutralt pronomen som fungerar väldigt bra i textsammanhang t.ex. nyheter där man inte kan eller bör uppge personens kön av t.ex. sekretesskäl, integritetsskäl eller där man helt enkelt inte vet personen kön t.ex. vid en stöld utan vittnen.

Carolina Gynning, som är helt på er sida, sa i en intervju angående varför hon inte tycker om ’Hen’; ”Varför kan inte vi kvinnor bara få vara kvinnor? Jag älskar att vara kvinna.” Det gör ju jag också! Att föra in Hen i vårt språk har ingenting att göra med att radera vår kön att göra. Hen ska inte byta ut Hon eller Han utan vara ett komplement till det. Det är inte en begränsning utan en möjlighet! I Finland finns redan Hen (Hän) och det landet är inte mindre könsneutralt än Sverige. 

Jag är gärna en Hon. Att föra in Hen i svenska språket gör inte mig mindre ’Hon’. Eller dig Han. Men det ger oss, barn och vuxna, ett friare sätt att tala om varandra, utan fördomar eller förväntningar. Vi tillåts vara den unika person vi är.

Språket förändras hela tiden, moderniseras och försvenskar utländska ord. Hen är bara ännu ett nytt ord som förstärker språket och gör det mer mångsidigt.

Vi är alla olika och Hen underlättar för en person att bli bedömd för sin person istället för sitt kön.   

Hen ska inte ersätta Hon/Han utan komplettera dem. Hen är synonym med person och påverkar inte ens könsroll.  Det handlar alltså inte om att radera könen.

Jag hoppas att det jag talat om ikväll har satt ljus på några av de tankar du funderingar du haft. Jag hoppas att jag svarat på några av de frågor som surrat. Jag hoppas att jag visat att vi som vill att Hen ska bli ett accepterat och använt ord i vårt språk inte är extrema fundamentalister, utan vanliga människor som ni, hårt arbetande, föräldrar, goda och unika människor.  Och jag hoppas att ni förstår att vi vill samma sak; att låta alla vara den de är.

Tal

Idag har jag haft ännu ett tal (vi har ca 1 i veckan), denna gång var det ett imitatio. Det är när man håller någon annans tal. Jag valde en person som är mycket olik mig själv, som är en ganska expressiv talare. Jag valde Carl Bildts tvtal från 1992. Ett stillsamt, allvarligt och ganska torrt tal. Det var intressant, men så här i efterhand så ångrar jag att jag inte tog nåt roligare, nåt galnare.

På torsdag ska vi lämna in hemtenta del 1 och på fredag ska vi hålla veckans andra tal. Så. Plugga på.

Nja

Hann istället inte blogga ett smack idag. Höll tal som gick jättebra (hurra!) och satt sen och pratade x-tal med två nya vänner/klasskompisar. Ja inte bara x-tal ska erkännas. Typ allt mellan himmel och jord OCH skolarbete :)




Såg ut så här.

Mitt debattal om barn och socker

I skolan har vi nästan alltid 'fiktiv publik', dvs vi hittar på en publik och tillfälle för talet. Detta skulle vara under ett stort föräldramöte. Jag skulle vara en förälder som deltar i en paneldebatt om barns sockerkonsumtion. I panelen satt även en pappa som ansåg att 'lite lördagsgodis har ingen dött utav'. Detta är mitt inlägg som då alltså vänder sig till föräldrarna. 

"Hej allesammans och tack för att jag får stjäla er en stund av den här trevliga kvällen. Vi har alla ätit något gott från fikabordet där ute. Det går ju knappt att säga kardemummabulle utan att le, eller hur? Men frågan är om vi verkligen borde göra det?

Jag ska prata lite om socker ikväll och varför jag anser att våra barn inte bör äta det.

Min åsikt är att socker är dåligt för barn. Att minska eller tom utesluta socker i barnens kost är att göra barnen en stor tjänst.

Jag är mamma till två barn, 1,5 och 3 år. Mina barn har fått smaka socker någon gång. Äldsta barnet var nära 2 år första gången och minstingen alldeles nyligen. Jag är inte rabiat. Men jag har valt att utesluta socker i vardagen. Ja, tom lördagsgodis. Det socker de får i sig är från en enstaka tårta när någon fyller år, eller nåt fikabröd vi bakar tillsammans. Socker är inte bra, för någon. Och jag vill att ni, liksom jag, ska göra medvetna val. För era barn.

Jag ska nu berätta om några av de saker jag tycker är viktigt att tänka på när det kommer till barn och socker.

Vi vet alla att barnfetman har ökat i Sverige och socker är en stor bov i detta. Fett och socker i kombination, t.ex. mjölkchoklad, stimulerar hjärnan att äta mer. Och då är det inte gurka vi är sugna på!

Socker höjer kraftigt blodsockret som ger oss energi. Men lika snabbt töms vi på energi och vi blir hålögda, trötta och får koncentrationssvårigheter. Den här bergochdalbanan som kroppen tvingas genomlida är jobbig och hos små barn tolkas det ofta som ’trots’. För barn, som rör sig och gör av med så mycket energi, är det extra viktigt att ha ett jämt blodsocker. Chansen att ha en glad och pigg unge ökar rejält!

Det finns forskare i USA som menar att socker är lika mycket en drog som heroin. Jag vill inte gå så långt idag. Men socker ger samma stimuli i hjärnan som droger och har samma ’avtrubbande effekt’, dvs ju mer du äter desto mer behöver du för att tillfredsställa sitt sockersug nästa gång. Och ännu mer nästa gång osv. Detta kan liknas vid ett drogberoendes begär efter sitt fix, sin drog. Ger man små barn socker regelbundet så skapar man tidigt i livet ett beroende.

En del påstår att det här med mat och socker ’fixeringen’ skapar ätstörningar istället för att förebygga dem. Det är vårt ansvar som föräldrar att se till att det inte blir så. Relationen till mat och socker bör vara avslappnad och inte förbjudande, utan informativ och uppmuntra barnen att själva ta beslut. Det börjar hos oss, hemma vid frukostbordet. Vår uppgift är ge dem en naturlig relation till mat. 

Så här enkelt är det; Mycket socker är farligt. Lite socker är bara lite farligt. Det finns inget nyttigt i socker, ingenting som vår kropp behöver. Därför är det viktigt att vi ger våra barn kunskap och goda vanor tidigt.
 

Så vad föreslår jag? Först och främst hoppas jag att alla mammor och pappor som sitter här slänger sitt ev. dåliga samvete i papperskorgen där borta. Det gör inget att ungarna åt gamla kanelbullar till frukost igår. Idag är en ny dag, det går alltid att äta bättre. I början kan det vara svårt att bryta vanan med socker och barn som ätit socker kan uppvisa ’avvänjningssymptom’ i form av huvudvärk och trötthet, men det går över. Och snart mår de bättre än någonsin!

Jag är förälder, precis som ni. Jag vet att det är svårt ibland. Men vad gör man inte för sina barn? Man vill ju ge dem de bästa förutsättningar man kan! Därför är det så viktigt som pappa och mamma att vara påläst och kunnig, så att man vet vad för val man gör för sina barn. Jag har valt att göra mina barns framtid lite mindre söt. Vad väljer du?"

(Fast i sanningens namn har Helge fått smaka socker kanske 1 gång för 2 veckor sen och det kommer dröja ett bra tag innan nästa gång. Ja. Vi är försiktiga med socker.)

Vill ni läsa?

Just det, är det nån som vill läsa mitt anti-socker-tal?

Ps. Här ser man mina pr-skills, eller bristen på dem snarare, hur inbjudande lät det där?

Idag är det prov.

Jag får inte i mig nån frukost.

Plugghäst

Imorgon är det mitt livs första "dugga". Ja, det är ju självklart inte mitt första prov, men på högskolan i Sverige är de det! jag har pluggat som en galning tillsammans med en grupp härliga klasskamrater i två dagar nu, så jag hoppas vara relativt väl förberedd. (idag fastnade vi i en diskussion om islam, homosexualitet och religion i allmänt som vi var tvungna att tvångsavsluta för att fortsatta plugga)




Idag var jag lite kycklinggul igen, med prickiga byxor från mama-avdelningen på HM. Sjukt sköna.

To hen or not to hen

Det är så konstigt när någon man känt hela sitt liv nästan och dessutom gillar har så vitt skilda åsikter än en själv. Jag väljer medvetet att inte argumentera mot hen när hen skriver på fb att miljöpartiets användnings av det nya ordet "hen" är överflödigt och/eller onödigt. Fast i starkare ord.
Är jag feg eller? Nej, jag tycker inte det. Hen kan väl få tycka det, även om den åsikten är långt från min egen. Ibland får gammal vänskap helt enkelt en att göra så.
Men starka åsikter om det, det har jag. Det kommer min klasskompisar på höra nästa vecka!
(och ni oxå om talet blir bra. Då lägger jag ut det)