Igår bestämde Johan att nu skulle E sluta med napp. Nja. Hon var själv med och bestämde det. Jag var den enda som var tveksam till det hela. Nappen och trösten den ger är laddat för mig. Min tumme och snuttefilt var en stor trygghet för mig när jag var liten. Dessutom -på ett helt egoistiskt plan- så kändes det så... avslutande. Nu skulle min lilla bebis verkligen bli stor. Ingen napp. Ingen liten unge längre.
Och det blev mycket riktigt en gråtkväll. Pappa fick trösta tills hon somnade. Själv gömde jag mig i sovrummet för att inte rusa fram och ge henne en av de nappar vi gömt i fall att. Imorse vart det mer gråt men det avstyrdes med lite tv (säg inget till Johan).
Jag är just nu på väg hem efter maratonpluggning med 2 klasskompisar så det ska bli spännande att höra hur kvällen gått...
2 kommentarer:
Men varför? Barnpsykologer säger ju att de ska få ha dem så länge de bara vill. Dessutom så är det inte så farligt för tänderna som man har trott (enligt tandhygienisterna själva). Sen så brukar de ju inte vilja ha dem dagtid när de är 4 direkt... Barn suger för att varva ner och gå in i sig själva, något som de behöver göra, alla i olika utsträckning. Känsliga och envisa barn brukar ha större behov av det. Klart att det är upp till er, men varför ta den konflikten i onödan liksom :P. Bara mina tankar, ta det inte som en uppläxning, jag har inga barn själv så jag har verkligen inget som helst mandat :-). Kram till er
Hej Louise, intressant att höra dina tankar, jag ska läsa på om det :)
Skicka en kommentar