Igår satt jag i soffan med Elsie och pratade om ditt och datt. Plötsligt började hon klappa på min mage och frågade:
Har du en bebis i magen?
Här skulle jag kunnat börja skratta, skoja bort det, titta menande på Johan mm. Men det gjorde jag inte.
Jag bara svarade att
Nej så här ser min mage ut. Visst är den fin. Känn på den. Är den inte mjuk och go?
Sen trummade vi på den, använde den som kudde och avslutade med att våra magar började prata med varandra.
Jag måste erkänna att jag är lite stolt över att jag sa som jag sa. Men framför allt är jag glad över att det kom naturligt, det var inget jag hade planerat att säga. Jag älskar mig själv lite mer nuförtiden helt enkelt. Och kan förhoppningsvis föra vidare en kroppskärlek till mina barn. Hoppashoppas.
2 kommentarer:
Jag träffade min brorson 2½ som börjat fatta det här med killar och tjejer. Han tittade klurigt på mig och konstaterade "du har ingen snopp". Nej, det stämmer sa jag. (detta var alltså påklätt vid matbordet) "Vad har du dåååå?" frågade han. "Ja-a, vad har jag?" frågade jag tillbaka. Han funderade nån sekund, sen såg han dönöjd ut och utbrast "Du har snippaaa!!"
Inte konstigare än så. Det är vi vuxna som tenderar att krångla till saker och ting. :)
eller hur sessy, vi borde lära oss av barnen!
Skicka en kommentar