Träffade min terapeut igår. Vi har nu kommit till den punkten att vi ska börja glesa ut besöken. Jag mår så pass mycket bättre och har lärt mig så mycket. Det känns rätt otroligt att för bara 1 år sen trodde jag att det var normalt att ha de nattsvart omkring sig i perioder i livet och tycka illa om sig själv. Och nu. Det är så ljust. Och jag gillar mig själv lite mer för varje dag. Jag kommer nog behöva jobba på mig själv hela livet, men nu känns det iaf som jag har verktygen och kraften. Jag tror på mig själv oxå, på mina värderingen och mitt sätt att leva. Det känns starkt. Att inte hela tiden tycka att de andra liv är så perfekta och bra, utan gilla mitt, som är det är. Och tro på kraften att kunna förändra det som inte är bra.
Hoppas du där ute som mår som jag gjorde, söker hjälp. Du är så värd det.
5 kommentarer:
Jag har gått i terapi i flera år, upplevt tacksamheten när både den och dom antidepressiva fungerade. Nu fyra år senare är jag tillbaka igen i det nattsvarta, nu börjar vi om med antidepressiva och lite kuratorkontakt, jag har insett att ibland faller man tillbaka när något inträffar i ens liv. För den här mamman var det för att hon ska i höst åka och plugga på en annan ort, 6 tillfällen på 3 dagar och hela världen håller på att gå sönder, för hur klara man sig utan sina barn, även fast man kommit in på en utbildning som man själv vill gå. Får se om jag tar mig ur det här utan att känna mig som den sämsta personen och den sämsta mamman.
Hej anonym, jag bara måste svara på din kommentar. Vet du, du är verkligen inte en dålig mamma för att du reser bort från dina barn och pluggar. Det är ju fantastiskt! Vilken styrka du visar dem, och du gör det av rätt anledning! Du bygger en framtid för dig och din familj, dina barn kommer lära sig att bli självständiga och att man ibland måste göra saker som känns jobbiga och att det ändå går jättebra. Och tänk vad mysigt det kommer vara när du kommer hem och de har längtat efter dig... :)
Nej, du är DUKTIG som gör detta så applåd till dig för att du är en stark och bra mamma!
mrs clapper hann före mig, men det tål att sägas igen; du är verkligen INTE en dålig mamma för att du reser bort för att plugga. Det är ju inte som att du flyttar till ett annat land och är borta i 3 år! Och precis som mrs clapper så tycker jag att du ger dig själv den utbildning du vill ha är en tjänst du gör dina barn. du visar att man kan göra det man vill, att bara för att man är mamma så har man inte egna talanger, önskningar och mål. Det är en stor gåva till sina barn!!
Att du sen gått igenom samma sak som jag och fallit tillbaka är såklart tråkigt. men att du berättar det för mig är så värdefullt, för nu har jag i bakhuvudet att det även kan hända mig och då kan jag tänka det som jag nu kommer säga till dig: du har klarat dig ur det nattsvarta förut-du kan göra det igen! och snälla, om du vill, berätta hur det går i höst! vad är dina drömmar? ditt mål? varför känns det så hårt att lämna barnen? om du inte vill kommenetera här så får du gärna maila mig. jag ska ju oxå plugga i höst. kanske kan vi peppa varann??? kram!
Längtar efter att vara där du är. Kram!
Och jag hoppas att den dagen kommer väldigt snart. Kram!
Skicka en kommentar