När Elsie var liten så längtade jag efter alla små och stora utvecklingar och till min stora glädje var hon ganska tidig (inte MEGAtidig, men lite under snittet skulle jag tro) med att sitta, stå och allt sånt. Jag längtade efter att hon skulle bli stor och inte så mycket bebis tror jag.
Nu är det en annan femma. Jag är så glad att Helge än så länge sitter där han sitter när man sätter ner honom. Han kan inte krypa, men väl has-hoppa fram till leksaker han vill ha. Han är snabb som en blixt i gåstolen men står inte själv. Man kan hålla honom i händerna i knät och då kan han stå en kort stund, men än tycker han inte att det är så spännande. Han åker hellre runt och drar ner allt han når för att sen stoppa in det i munnen. (Förstår ni nu varför jag är så glad att han inte kryper ännu? DÅ kommer jag ha att göra... Ungen kommer smaka på ALLT kan hitta på golvet.) Dessutom vill jag gärna att han är bebis ett tag till. Det är mysigt.
2 kommentarer:
Skriver under på det! Känner precis samma.
hahaha, vanligt tror du?
Skicka en kommentar