Jag har varit snål. Snål med Helges utveckling och förändringar. Så nu ska här (skrytas och) berättas detaljer som förmodligen inte är intressant för nån annan jag mig och Johan.
När han var 2 veckor log han första gången. Nej, inte av en gasig mage utan upprepade gånger, av ett bus vi gör, han och jag. I början var de svaga små leenden, men både med ögon och mun. För varje vecka blev de starkare och sen 2 veckor tillbaka är det riktiga skratt. MED LJUD!
-'He' säger han. Typ. Askul.
Johan och Helge har hittat varann. Helge var misstänksam mot ALLA utom mig de första 3-4 veckorna, men nu börjar det släppa. För några dagar sen somnade J och H intill varann och mitt hjärta svämmade över lite grann. Nu kan Johan hålla, sjunga, vyssa och busa med H utan skrik, och få massor av leende och små skratt. För ja, de första veckorna skrek han -högt- om nån annan höll honom mer än 2 minuter. (Så var inte Elsie, henne la man hos vem som helst, hon gillade läget-jämt!)
Sen 1 och 1/2 vecka tillbaka 'pratar' han. Små korta ljud, men han låter. Urgulligt såklart.
Hans blick har hittat fiskarna, som redan hans syster hade, som hänger ovanför skötbordet. Dem ler han och åt nu. Svingulligt. Han älskar att bli masserad med olja. Han har sen 1 vecka tillbaka tagit nappen till sig, till min stora lättnad.
Ännu så länge sover han bra på natten. Han går och lägger sig samtidigt som E, mellan 19-20, vaknar ibland en timmes senare och får mat, ibland sover han 4-6 timmar! Galet! (Så bra sov INTE Elsie i den här åldern) Sen ammar vi 1-3 ggr under natten, byter blöja 1 gång och mellan 07-08 vaknar/väcks han av Elsie och vi ammar. Sen ber jag tyst en bön att han ska somna i vagnen när jag tar Elsie dagis och SO FAR SO GOOD! Hallelulja!
Fina, fina, fina, unge. Lyckliga, lyckliga, lyckliga jag.
När han var 2 veckor log han första gången. Nej, inte av en gasig mage utan upprepade gånger, av ett bus vi gör, han och jag. I början var de svaga små leenden, men både med ögon och mun. För varje vecka blev de starkare och sen 2 veckor tillbaka är det riktiga skratt. MED LJUD!
-'He' säger han. Typ. Askul.
Johan och Helge har hittat varann. Helge var misstänksam mot ALLA utom mig de första 3-4 veckorna, men nu börjar det släppa. För några dagar sen somnade J och H intill varann och mitt hjärta svämmade över lite grann. Nu kan Johan hålla, sjunga, vyssa och busa med H utan skrik, och få massor av leende och små skratt. För ja, de första veckorna skrek han -högt- om nån annan höll honom mer än 2 minuter. (Så var inte Elsie, henne la man hos vem som helst, hon gillade läget-jämt!)
Sen 1 och 1/2 vecka tillbaka 'pratar' han. Små korta ljud, men han låter. Urgulligt såklart.
Hans blick har hittat fiskarna, som redan hans syster hade, som hänger ovanför skötbordet. Dem ler han och åt nu. Svingulligt. Han älskar att bli masserad med olja. Han har sen 1 vecka tillbaka tagit nappen till sig, till min stora lättnad.
Ännu så länge sover han bra på natten. Han går och lägger sig samtidigt som E, mellan 19-20, vaknar ibland en timmes senare och får mat, ibland sover han 4-6 timmar! Galet! (Så bra sov INTE Elsie i den här åldern) Sen ammar vi 1-3 ggr under natten, byter blöja 1 gång och mellan 07-08 vaknar/väcks han av Elsie och vi ammar. Sen ber jag tyst en bön att han ska somna i vagnen när jag tar Elsie dagis och SO FAR SO GOOD! Hallelulja!
Fina, fina, fina, unge. Lyckliga, lyckliga, lyckliga jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar