Första kalaset avklarat!

Igår konfirmerades min lillebror. Jag är ju själv inte speciellt religiös, men det var verkligen inte med flit vi missade själva konfirmationen i kyrkan, utan ett kaos av två småbarns ät- och sovstunder som orsakade detta. Men det gjorde inget. Vi åkte direkt till min mammas hus och hängde i trädgården ett tag innan vi gick inte till grannen och lånade husnyckeln för att kunna gå in och amma och hänga.

Festen gick över förväntan bra. E hade som väntat sjukt kul och sprang runt och lekte med kusinen Kira. H låg mest i min famn, men även ett tag i vagnen och sov och lite i sin stora morbror (min andra bror) famn. Samt sin pappas famn. Men mest hos mig. Såklart.

Vi åkte inte hem förens 21 på kvällen och vi trodde E skulle vara superövertrött och grinig men hon var en solstråle. Det kan man inte säga om H som låg snällt och sov i min famn ändå tills vi skulle gå då jag försiktigt la ner honom i vagnen, vilket brukar funka, och han vaknar. Hysterisk. Jag ammar. Sen gör vi ett nytt försök. Allt för att inte komma hem för sent för E's skull (vilket visade sig vara onödigt att oroa sig för). Sen skriker han hela vägen ner till bussen. Jag vaggar och vankar och vyssar i 15 minuter innan bussen kommer. Väl på bussen tystnar han tillslut och somnar efter en kvart i min famn. Sen var det lugnt och skönt hela vägen hem.

Vi tittade lyckligt på varann när båda lite senare somnat i sina sängar (ja, H på min sida i sängen). Vi klara't. Vi klara första festen i rad av maj och juni kalas vi är bjudna på!

Men nästa gång åker vi taxi.

ps. bildkavalkaden visar mig och E i våra fina kalaskläder. Finast var såklart E.