tisdag 27 januari 2009

Låt mig presentera...


...den lilla människan som bor innuti mig. Våran lilla parvel.

Ultraljudet var oväntat känslosamt. Jag som trodde jag var ganska cool och så. Ha! Där fick jag. När vi kom in var jag så kissnödig att jag ville pinka ner britsen. Det gjorde jag som tur var inte. Sen kom den kalla gelen. Det var jag förberedd på. Men det visade sig vara det enda jag var förberedd på. Sköterskan satte en makkapär på magen och vips så synes en massa konstiga saker på skärmen. Konstiga saker. I form av en litet, litet barn. Jag började hysteriskt skratta. Jag menar verkligen HYSTERISKT. J och de två sköterskorna (en som var med för att lära sig) tittade förvirrat på mig. J frågade vad det var som var roligt. Jag kunde knappt prata men rent instiktivt svarade jag 'det där' och pekade på skärmen. Sköterskan kunde inte fortsätta eftersom mitt häftiga skratt gjorde att magen skumpade och omöjligt för henne att få någon bild av bebisen. Efter nån minut hade jag lugnat ner mig och hon kunde fortsätta. Med van, men rar, röst berättade hon vad det var vi såg; 'Här är barnets hjärta', 'Här ser ni bebisens fötter'. Och så vände det och jag började gråta helt okontrollerat. Jag blev mest förvånad själv. Jag hade ingen aning om att jag skulle reagera så starkt. Jag grät och grät och sen låg jag med tårarna rullande ner för kinderna hela ultraljudsundersökningen. Den sparkade, drack fostervatten och rörde armarna. Inget märkvärdigt. Och så nära ett mirakel man kan komma.


Från tvarodastreck.blogspot.com

11 kommentarer:

Joanna sa...

åh men åh jag dör av tårar och hormoner.
hysteriskratt och tårfloder, jag tänker att det inte är helt omöjligt att jag själv gör så.
även fast jag tror att jag är helt lugn och saklig inför det hela.
kanske tror man det bara för att man inte har någon liknande upplevelse att jämföra med.
så att man omöjligt kan veta hur en reaktion skulle kunna vara?

underbart mirakel.

donnasandra sa...

Åh grattis vad roligt!!

Frida sa...

Ååh, har helt missat att du ska få en liten bebbe! Grattis!

marie sa...

åh herregud, nu gråter jag! Grattis till ert lilla under.

miri sa...

så fint! och vad fin han/hon är, miraklet :)

Sköna Helena sa...

Ååh, Sophie... vilken fin bild! Och fin text. Blir helt tårögd här borta. Kan vi ses snart snart igen? :) Kram

underbaraclara sa...

wow! Gåshud!

Sophie sa...

tack alla fina ni för era kommentarer. elektroniska, men varma, kramar skickas härmed till er alla.

emilia sa...

och så började jag också skratta och gråta när jag läste din text. oh, babyfeber.

Mill sa...

Åh, nu får jag hormonsvall och så sprutar tårarna här också. Det är superhäftigt det där! Lycka till!

Nostalchic sa...

Jag blir helt tårögd när jag läser det, det är något av det finaste man kan vara med om och så otroligt verkligt men overkligt på samma gång. Så fint..