Just nu känner jag mig inte gravid. Ibland måste jag tom påminna mig om att jag är det! Inatt drömde jag att jag hade en fest och hade druckit vin. Plötsligt kom jag på att jag är gravid och tänkte då att ja,ja, jag är i alla fall inte speciellt full. Sen blev jag lite sur för jag insåg att jag skulle kunna dricka mer den kvällen.
.
Jag vet att jag är lyckligt lottad som är gravid och allt det där, men jag kan inte ljuga; det känns inte alls så som man tror att det ska göra. Jag trodde hela världen skulle ställa sig på ända men allt ser likadant ut när jag kommer ut genom porten om mornarna. Jag funderar fortfarande på hur jag ska komma igång med skrivandet. Jag glor fortfarande på tjejer på gatan och önskar att jag hade deras väska/kropp/liv. Jag avundas fortfarande människor med roligare jobb än mig. Lillmänniskan i mig måste nog förberedas på att få en mamma som bär en massa hemligheter inom sig.
.
Och sen att det inte egentligen syns. Idag klädde jag mig en blus som jag knöt under bysten, ovanför magen. När jag var på toa nyss insåg jag att jag lika gärna kunde vara lite rund om magen som gravid.
.
Förutom att jag är mer beroende av mat än innan är det inte så stor skillnad egentligen. Än.
2 kommentarer:
det finns nog inget annat som är behängt med så mycket myter som just moderskapet.
Jag förstår precis vad du menar! Jag är i vecka 35 och känner inte heller den där himlastormande lyckokänslan som det talas om. Jag är glad, javisst, men jag är också orolig över förlossning, barnuppfostran och inte minst karriär. Men jag tror att det är rätt bra att ställa in sig på att man faktiskt kommer att fortsätta vara sig själv även när man blivit mamma! (fast med en ny spännande liten människa i sitt liv)
kram,
Ellen
Skicka en kommentar