Utvalt och lite bortglömt

Alla kläder kommer från Lokalen.

Gud på TV

Jag och J har ett speciellt nöje. Vi älskar att kolla på Öppna kanalen. Speciellt den här mannen. Han är präst eller pastor och brukar sitta i en soffa och tala om Jesus och Gud. Vi är inte kristna någon av oss, men det är alltid spännande att höra andra människors åsikter. Speciellt den här mannen. Go Tv-Kyrkan go!

Igår kväll

Efter helgen i soffan med näsan i näsduken klädde jag upp mig igår kväll för att gå och äta med mina fd arbetskamrater som bjöd på sen 30års middag. Gulle dem. Jag trodde jag var frisk nog både för det och för att jobba idag, men det var visst fel. Nu straffas jag med ännu en natt med svårt att andas, och ännu en dag i soffan.






Klänning: Indiska
Halsband: Polen
Armband: Gåva från kompis
Kofta: HM

Digital Brasa

Vi jobbar på julstämningen.
I år testar vi en dvd-version för bara 59 kr.

Dagens mest använda prylar

Fick stanna hemma idag, då jag imorse i duschen nästan svimmade av ansträngning. Lite feber- som mest är där för att retas- lite halsont, lite hosta, enorm trötthet och snorig näsa ligger jag nu på soffkanten och lyssnar på nobeldags-babbel och slummrar. Låter kanske skönt, men det är det inte, då jag i själva verket hade en väldigt rolig sak att göra på jobbet idag... J*vla skitförkylning. Försvinn.

Vad sa du, sa du?

Söndagförmiddag: Förkyld. Upplur på soffan medan J spelar julsånger på pianot.

Eftermiddag: Juldekoration och plastgrans inköp på Åhlens city. Hem och fika.

Nu: Julpyssel hemma. Plastgran och dvdbrasa och julmusikskiva som suger. Äntligen Svensson.

På Fröken Svensson: Skor, Loppis, klänninge Ellos, kofta VeroModa.

Lördag

Klänning från New Look i London.
Kommer inte lämna lägenheten idag, alldels för förkyld och trött. Och lat.

Kommentar från annat håll

Iförrgår på nyheterna berättade de att 1% av Sveriges befokning äger en tredjedel av alla pengar. De sa även sån stor klassklyfta har det inte varit sen 50talet.
Vart är vi på väg någonstans?

Det känns inte som vi har fattigdom i Sverige, men att fattig innebär inte bara att inte ha några pengar, det kan oxå innebära att inte kunna leva på det man tjänar eller leva på bidrag. vi lever i en fruktansvärd värld där unga människor åker ner till St Tropez och sprutar ner varandra med champange som går på 1000tals kr flaskan och tycker att det är ok. Hur är man uppfostrad? Om man har så mycket pengar, hur tänker man? Hur kan man vara så självisk som många är?

Och på tal om pengar, löner, hur bedöms dem? Vad gör någon värd en viss lön? Är det mer värt att vara chef på ett företag i någon industri är det är att byta blöja på en person som inte kan gå på toaletten under sina sista dagar i livet? Eller någon som lär våra barn att läsa, städar våra kontor eller tar blodprov på våra pappor? Hur värdesätter man en människas arbete i samhället?

Inte sen eldkvarn brann.

Kors i taket.

Imorse hände något som inte hänt på så länge att jag inte minns när det var sist. Jag ser det som ett tydligt tecken på att jag är något sjukare än jag tror att jag är. Jag har på mig samma top 2 gånger på en vecka...

...


...

Ok, du kan sluta skratta nu. Jag vet att det är världens larvigaste grej, men det är lite min grej att varje dag ha en ny outfit (mer eller mindre) och inte använda samma kläder för nära varandra i tiden. Men imorse orkade jag verkligen inte. Som sagt, kan vara tecken på förkylning (tillsammans med hals/öron/kropps-ont) eller allmän trötthet pga nattligt väckning av J när han kom hem efter jobbfest på sena nattimmen. Nej. Nu går jag och köper någon slags lunch. Varm ska den vara. Har en anings feber-frossa.

Halsband & Armband & Top & Jeans: HM
Skor: Loppis i Skåne

Hattigt, blommigt och vantigt

I ett härligt larvigt modehoroskop stod det att min favorit färg var lila. Det stämmer.
Och tack till den personen som lämnad en gamal Solo på trappmaskinen på Sats i måndags, den räddade min trista träning. Har nu ny motivation att träna med moroten att jag får köpa en skräptidning att läsa medan jag tränar. Det är ju genialiskt och jag fattar inte att jag inte tänkt på det tidigare!
Massa nytt idag:
Top, mössa och vantar: Indiska
'Gamalt' (egentligen ganska nytt det med):
Byxor: Ellos Skor: Indiska
samt Halsband: Geoart

Vinkvink

Idag: nya fina Åhlénsklänningen. Kragen är underbar men har två band som man ska knyta ihop framtill och dem vill jag inte ha så de stoppar jag helt sonika in. Jag ska klippa av och sy till dem, men jag blev så sugen att använda den så jag kunde inte vänta tills jag hunnit göra det.

Har för humor skulle närbildsfotat framtill så ni kan se hur fin en är, dessutom lyckats ta en enormt suddig bild på min sko. Varsågod.

Nu är jag så hungrig så jag spyr så nu måste jag iväg och äta lunch. Apropå äta så åt jag thaimat igår och det var så gott att jag åt tills jag var så mätt att nästan spydde (Ja, jag blir spyfärdig av att både vara för hungrig och vara för mätt). Men allvarligt, nu måste jag in i köket och äta. Hejdå.

'jag har en väska som kostar mer än min halvårshyra, alltså finns jag...'

Kolla in sköna Miri, hon vet hur man fyndar hon!

Mitt bästa fynd, 10 kr på loppis i skåne!

En dag att minnas?

Jag minns att jag hade något viktigt jag ville skriva om i dagens inlägg, men jag har lixom glömt det helt. Borta. Puts väck.

Vill ha mina nya indiska pumps som jag hade på födelsedagskalaset, men det är ju för kallt för dem :(
Så det blev stövlarna... igen... varje dag... fantasifullt, eller hur? Men jag hann ta en bild iaf, så jag kunde se hur fin jag kunde varit idag.

Strumpbyxor: HM? Eller Lindex?
Kjol, top och kofta: Gamla trasor från HM
Sjal: Fyndad på loppis i Skåne i sommras
Bemödar mig inte att skriva vart stövlar är ifrån...

It's all good

Äntligen känns det bra om vardagarna igen. Jag fattar inte vad som varit problemet de sista veckorna, men nu verkar det ha vänt iallafall. Det är en välsignelse. Jag har energi (utan att ha tagit upp träningen som jag borde), jag har klädglädje (som jag varit utan ett tag, ingen inspiration har hjälpt) och jag har tom arbetsglädje (trots att jag känner mig lite efter alla som har häftiga, välbetalda och intressanta jobb)! Trots ett besked om utebliven julbonus (vilket i sin tur medför att thailand i feb/mars är att glömma) så känns livet ok. Märkligt hur det kan ändras så där, bara helt plötsligt. Men å andra sidan, kan man bli ledsen av ingen egentlig anledning, så kan man väl bli glad lika lätt.

Fin topp idag. Jag älskar den. Älskar sa jag.

ps. Tack för alla fina kommentarer kring det elaka inlägget om min blogg. Det värmer i hela mitt hjärta. Tack.

Födelsedagsshopping

Skulle spendera mina födelsedagsshoppingpengar och letade efter något svart. Jag kom hem med två ljuvliga toppar, den övre från HM och den undre från Indiska. Inte mycket svart på någon av dem... Imorgon ska jag gå till Beyond Retro för att 'spendera mina presentkort'.

Alma = grisinälvor, maskar, kobajs?

Igårkväll fick för mig att jag skulle googla mitt bloggnamn whatalmawears istället för att gå och lägga mig. Hittade inte så mycket intressant, förutom en blogg som heter blacksatindress. En tjej som tydligen fann mig blogg, ja hon får beskriva med egna ord: "Fy faan, hur kan han äta grisinälvor, maskar, kobajs...Jag tror jag spyr!"-YouTube-mannen-som-äter-allt, alltså såpass grose och äckligt att jag nästan spyr."

Inlägget hon ägnar åt mig handlar mest om att jag äcklar henne för att jag inte stavar till hennes belåtenhet, har enligt henne fula kläder och för att jag använder något jag hittat på gatan (vilket är helt sant, ett metall 'S' som jag satte i ett halsband). Hela inlägget var väldigt 'underhållande', speciellt när hon skriver att hon känner sig 'copycatad' för att våra layouter är så lika, eftersom jag startade min blogg ett drygt halvår innan henne, but hey, who's counting? Sen är hon rar och föreslår en insamling till förmån för de kläder hon tycker att jag saknar, är det inte fint så säg?!

Nej, men allvarligt; Jag har läst väldigt många bloggar sen jag själv började för drygt ett år sen och 80% av dem skrivs av tjejer som är 10 år yngre än mig och har en klädstil som är mil från min egna. Men när jag hittar en blogg som jag inte får ut någonting utav så går jag till nästa och inget mer med det. Att ägna ett helt inlägg till att trasha någons blogg är nytt för mig (på sätt och vis gör jag detta nu, iom att länka till bloggen som trashar min, men jag vill visa vad som händer där ute och då måste jag tyvärr upprepa någon annans dåliga beslut). Jag tycker det barnsligt och elakt. Vad vinner man på det här? Jag har förstått att det här förekommer, tjejer som mobbar och blir mobbade via sina bloggar. Vad fan är det för fel på tjejer? Varför mobbar vi varandra? Varför är det så svårt att stötta och peppa varandra? Jag tror att anledningen till att killar ofta kommer längre i arbetslivet, är tuffare och tar för sig rent allmänt, är för att de alltid känner andra killars stöd. Killar kan självklart mobbas också men inte på det sättet tjejer gör. Det är bristen på stöd tjejer emellen som saknas. Speciellt när man är lite yngre. När man utvecklas och försöker hitta sig själv, sin stil, sin musiksmak, sin sexualitet mm. När man som mest behöver andra tjejers stöd så är tjejer som mest elaka mot varandra. Varför?

Jag kunde ju självklart inte låta bli att läsa delar av resten av tjejens blogg, och det är tydligt att tjejen och jag är väldigt olika och jag kommer inte besöka den igen. Men någon annan tycker säkert om den. Och vem är jag att döma vad som är en intressant blogg och vad som inte det? Smaken är ju som baken. Synd bara att vissa måste kasta bajs på andra.
Eller som Clara sa; Det är mest synd om henne.
Ja, det är det verkligen.

Ibland är man löjligt liten...

...och så långt borta från alla andra.
Det har jag varit ett tag, men nu börjar jag bli större
och komma lite närmare alla.
Det känns skönt.

Skor: BR
Jeans: HM
Skjorta: VM
Skarf: Vintage
Telefon: Min älskade SonyEricson

Minen som jag bjuder på

Efter gårdagens kalas känns det bättre, det här med karriär och allt sånt, lustigt nog. Och lustig var även kvällen. God mat, gott vin och hysteriskt mycket skratt. Jag kanske har världens skrattigaste och larvigaste och roligaste kollegor.

Min mun är mongo på bilden. Det tyckte jag var jättekul först. Men nu tycker jag mest att jag ser ful ut. Men det bjuder jag på.

Skor: Beyond Retro
Strumpbyxor: Åhléns
Klänning: Ellos
Kofta: Lindex
Skarf: Vintage

Rakt åt mumindalen

Här ett 3 av de 6 muminmuggar jag fick jag till min samling i födelsedagspresent av min gamla barnflicka. 2 utav dem var dubbletter som jag ska till NK och byta idag och den fjärde hittar jag ingen bild på! Men det är så underbara att jag bara var tvungen att skryta lite med dem :)

Bilder från www.finnishdesignshop.com

Presenter, presenter everywhere!

Jag bara måste visa upp en del av mina blommor som jag fick i lördags!

Och checka in den här sköna kudden! Den är ju underbar!

Och sist men inte minst; min mixer och fina bricka!

Jag ska inte plåga er med alla presenter men jag kan säga så här; de var många och de var fina!

En turkiskpepparglass senare

Det var lunchen det. Pasta och köttbullar och en glass, inte så bra för hälsan men väl för välbefinnandet!
Skulle ju ha gått på Veckorevyns klädbytarkväll ikväll, men nu har den här jobbfesten kommit emellan, hoppas jag prioriterar rätt när jag väljer jobbgrejen. Karriärsmässigt. Låter väl dramatiskt men alla väl känns mer komplicerade nuförtiden, intill minst lilla grej. Borde verkligen skärpa mig och vara glad för det lilla i livet, som min käraste, min familj, vår lägenhet, mina fina vänner och alla härliga presenter jag fått. Varför ska jag jämt klaga på något? Faskien om jag bara kunde ta och vara glad för ett tag? Vad är det för fel på mig?

Byxor: Hoss
Linne och skjorta: HM
Skor: Beyond Retro (fick 500*2 i presentkort där i födelsedagspresent!)

Svenskt

Kolla in plånkan som jag fick av mitt snälla gulliga jobb på min födelsedag i måndags!!
Den är från Svenskt Tenn, min gamla fiende ;)

Igår var igår

Och jag var så trött att jag inte pallade lägga upp bild. Men jag hann iaf ta. Så här är den.
Festen i helgen tog musten ur mig. Jag börjar bli förkyld och är fortfarande trött, försöker hinna vila ut min kropp. J har åkt till Amsterdam för jobbet och jag hade tänkt att ha en vilokväll hemma och städa och så, men nu ska jag partaja lite med jobbet istället. Åh herreminje hur ska det gå för lilla mig?
Har kraftig karriärs/jobb ångest som jag inte vet hur jag ska bota. Måste hitta en syokonsulten eller nåt. Måste göra något. Pallar inte att fortsätta på samma spår som nu. Eller handlar det om att håll ut tills det blir bättre? Och vågar man lite på att det blir det?

Fin ny lillahusetpåprärien-skjorta från HM. Gullig inte sant?

Två fingrar * två fingrar

Klänning: Monki
Kofta: Lindex
Skor: Beyond Retro

Vi har alla varit små. Vi ville bli stora med en gång.

Jag ville inte bära jeans, och inte gå till dagis.
Sen vill jag inte gå hem från dagis.
Jag ville få gå och lägga mig när jag ville, titta på tv hela kvällen, äta godis när jag lusten föll på och leka med kompisarna tills jag själv inte ville längre.
Ville bara bli vuxen.

Jag blev tonåring och blev arg. Fick mens och finnar.
Ville hångla men tyckte jag var för ful.
Tyckte Mamma och Pappa var töntar och jag själv ett missfoster.
Hatade skolan men tyckte om att vara med kompisar. Hatade att alla bestämde över mig.
Ville bara bli vuxen.

Sen kom jag till mellanland.
Där man inte vet om man är vuxen eller tonårning. Barn eller Stor. Mogen eller förvirrad. Ansvarsfull eller barnslig.
Där man är allt samtidigt.
Åren i mellanland byggde upp en rädsla för det där med att bli Vuxen.
Plötsligt var det inte lika hett längre.
Plötsligt insåg jag att hur jag är gör, så blir jag vuxen, jag blir tråkig och vuxen och måste deala med allt det där ’Vuxna’. Och sen är jag Vuxen till den dag jag dör.
Det tonade plötsligt upp som ett oundvikligt isberg framför mig.
26 år, 27, 28, 29…
-’Hehehe, nej jag känner mig fortfarande som 23! Inte en dag över 24!’

Så en dag vaknar jag och inser att Jag är Vuxen. Jag har räkningar, verktygslåda, matlåda, diskberg, lönekuvert, smutstvätt, arbetskolleger, inköpslistor och tvätttid.
Först blev jag rädd. (Vad händer nu? Vad ska jag göra nu? Nu är jag ju Vuxen!)
Sen förbannad. (När i hela j*vla fridens namn hade någon tänkt att berätta att det inte var guld i slutet av regnbågen. Att det där med att bli Vuxen inte är något slags pris för att man överlevt tonåren utan helt enkelt en torrare version av den!)
Sen Sorgsen. (Nu är det slut. Nu är det bara en lång sträcka av vuxendom framför mig av 9-5, mogna beslut och ansvarstagande... Borta är de glada dagarna av sorgfri ungdom (man har redan glömt hur dåligt man mådde) och lekfull barndom (fortfarande minnesförlust).)
Sen förnekelse. (Måste ut och supa, ut och busa, måste behålla min ungdom, måste var ung & vild, jag är inte Vuxen, jag är inte Vuxen, inte än, inte än!)

Sen vaknar jag en morgon och tittar mig själv i spegeln. Det är en tisdag. En vanlig tisdag. Solen har tagit semester och gråa moln vikkar i dess ställe. Jag hittar en liten rynka under ögat. (Eller är det sovmärken efter kudden?)
Jag står i duschen när det slår mig. Helt oväntat. Det kommer från ingenstans.
Det är ok.
Det är ok.
Jag är vuxen nu. Och det är ok.
Jag inser; Jag vill bli vuxen.

Och nu fyller jag det ultimata Vuxna talet. Det där som jag längtar efter och bävat inför så länge.

Jag öppnar armarna, kramar om 30 och hyllar det.
Tjoohoo för 30!
Tjoohoo för att bli Vuxen!

Blommor är jättevuxet.

Magi

Som sagt. Magiskt.

Glitter

I lördags var det stort kalas för min födelsedag på måndag. Äntligen fick jag anledning att använda min favoritklännig (haft den på två bröllop sen jag köpte den sommaren 2005). Till den hade jag brösttejp i blomform, glassiga skor från Indiska, fejkjuveler från Glitter, stickad bolero och lösögonfransar och skålade det frisk med drygt 50 vackra, uppklädda, glada och kära vänner och familjemedlemmar. Det var tal, lekar, trollerikonster, skratt och flams, massor av fotografering, dans, mat och prat. Det blir så litet i ord, när man ska beskriva något stort. Enklast att säga är att det var en underbar kväll. Och kanske lite magisk.

Utmanande?

Fantastiska Miri utmanade mig att avslöja 8 hemligheter om mig själv. Såhär:

"Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv.
- den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor
- i slutet av inlägget skriver du namnet på och länkar till de 8 personer som du, i din tur, utmanar."

Det är den första utmaning jag gör så, hoppas den är till belåtenhet.
Så, här är mina 8:

1) Jag heter inte Alma egentligen. När jag startade den här sidan för över ett år sen så hade jag aldrig tänkt att nån skulle se mitt ansikte. Det skulle vara en helt anonym site. Men med tiden har min egen inställning till siten förändras och nu kan jag meddela att mitt riktiga namn är Sophie. Men jag älskar namnet Alma och använder det som mitt andra jag i cyberrymden. Jag fortsätter vara Alma trots att ni vet sanningen nu :)

2) Jag är grym på att laga mat och trolla till måltider utav ingenting. Och jag älskar att laga mat. Det är rena terapin.

3) Jag älskar kort och fotoalbum. Älskar att kolla i andras fotoalbum, gärna från barndom eller tonår. Det är så fantastisk att en bit av någons liv rum får rum på en bit papper.

4) Under ett och ett halvt år i början av högstadiet hade jag inga kompisar och var tidvis mobbad. Det har gjort att jag numera är enormt känslig angående vänskap. Senare i livet har jag hamnat i konstiga relationer/situationer pga ev min egen osäkerhet kring vänskap, förmodligen pga att jag under lång tid var så ensam.

5) Jag skriver filmmanus (bla) och förra november filmade jag och ett underbart team min första film som manusförfattare/regissör. Det var stort. Dessvärre, pga min ekonomi och tidsbrist så har jag fortfarande inte klippt den klart. Men jag och min klippare N jobbar på det så ofta vi kan.

6) Jag älskar att sjunga och göra musik och tror fortfarande innerst inne att jag ska bli popstjärna. (Och ja, jag skriver mina egan låtar oxå... aint that a surprise)

7) När jag gick i gymnasiet skrev jag ner allt jag hade på mig varje dag i skolan så att jag aldrig skulle ha samma kläder på mig för nära varandra i tiden. Och nu gör jag väl nästan samma sak fast i cyberrymden.

8) Jag älskar sci-fi. Filmer (Alien), böcker (Stiftelsen), Tv-serier (Taken) mm. Love it all.

Det var det hele. Egentligen ska man utmana några andra bloggare, men jag ber att få göra ett undantag. Om du känner dig manad; do it! It's fun! Tala om för mig att du gjort en så jag läsa den!
Nu ska jag sova. Tjing.

Smält ansikte

Mitt ansikte. Mitt ansikte. Ojoj.

Så här såg jag ut när jag kom hem idag.
Tröttare kan ingen vara.
Ikväll måste jag vara hemma och reparera mig och vila inför kalaset allanballan imorron.

Jeans (med anledning av tidigare inlägg ;): Topshop
Klänning/top: Myrornas Syndsvall
Stövlar: Beyond Retro.

Penis-snacks

Jobbets fredagsvin hade ett tema idag inför kollegan Louises stundade födelsedag imorron.

Angående det här med jeans

Att klä sig handlar om att våga vara sig själv. Att våga visa vem du är. Andra får tycka vad de vill om dig, dina kläder och din frisyr. Jag dömer också, jag ser någon med en speciell outfit så är det klart att jag tänker till, reagerar, kanske vänder jag mig om. Kanske ser någon helt freakad ut.
Men f*n hellre det än att alla läser kvällsbilagorna och klär sig efter deras råd. Det gör oss till en trist grå massa, alla ser likadana ut.

Sverige är jeansens land. Alla tjejer kallar sig för jeans-tjejer. Alla har minst 6 par jeans och växlar dessa och det 104 toppar de har. Jag dömer. Jag tycker att det är skittrist. Är det för de inte vågar? Är det för att de är så man ska se ut? Är jeans våran uniform? Varför vågar inte tjejer bära kjol, klänning, tygbyxor? Varför ska de alltid vara jeans!?

Uppdatering

Kemtvättarna hinner inte. Eller så kostar de 90kr/st! Det är 6 st, jag har inte råd med det.
Jag måste fixa de där satans tygen själv. Jag dör. Jag orkar inte... Jag har ingen tvätttid, men mangeln där nere suger ändå. Att stryka dem försökte jag med igår. Det var ett rent helvete. Nån som frivilligt kommer hem till mig och stryker?
...
Nej, jag tänkte väl det...


Jag glömde. Där nere bär jag:

Skor: Beyond Retro
Bevärmare: Indiska
Strumpbyxor: HM
Klänning: Ellos
Kofta: HM
Halsband: HM
Armband: HM

Idag hällde jag vatten över halva mitt tagentbord. Det var inte så smart.

Men snart är det fredag och det betyder att det ännu snartare är lördag och då ska 50 personer komma och kalas med mig inför min stundade 30 års dag. Tänk att så många vill komma och fira mig. Ja, en del kommer väl för maten och vinet. Men ett par stycken för min skull kanske. Har fixat spellista på Itunes, äntligen gjort klart den femtielfte versionen av bordsplaceringen, har koll på all mat som ska lagas (som jag delegerat ut på diverse familjemedlemmar mm), skrivit egen inköpslista (ska handla på fredag när lönen sitter på kontot) mm. Det som är kvar nu är att hitta någon som kan mangla mina dukar. Måste ringa en kemtvätt och kolla. Nu. Hej då.

Svettig Oskarp Onsdag

Idag är jag köttigt svettigt oskarp på kortet. Och det var allt jag hade att tillägga till det här kortet. Förutom att jag skulle försöka göra ett 'O' för Onsdag men insåg sen att jag inte hade Photoshop på jobbet, så det blev ett 'O' utan 'nsdag'. Så, nu har jag sagt allt.

Polo: Topshop
Byxor: Ellos
Halsband: Myrornas
Skor: Beyond Retro

Vad hände?

När jag var 19 år och älskade Kent tyckte jag konserter var helt underbart. Klart att det var jobbigt att vara kort och inte se så mycket, trots att vi alltid stod långt fram, men det var känslan som var annorlunda. Det där i magen. Suget. Lite oro, lite förväntan, lite iliande glädje.
Idag är jag 29 år och på väg till Kent konserten tänkte jag mest på hur förbannat trött jag var och funderade på vilken tid jag skulle komma hem. Under konserten var jag mest förbannad. Förbannad på alla långa som ska stå framför mig (och dessutom hoppa och klappa händerna ovanför sina jättehuvuden) och på Kent för att de mest spelade nya, kassa låtar. Jag har tappat det. Det där. Den där känslan.
Idag på väg till Konsum för att köpa Keldas Thaisoppa mötte jag en kille. För 2 år sen var vi mitt upp i en svinlande dating period. Jag var, minst sagt, förälskad. Och trodde att han kände det samma. Sen hände något och en dag fick han spatt och lämnade mig förvirrade och fullkomligt heartbroken. Många månader gick innan jag tillslut kunde släppa det.
Så ser jag honom idag. Vi går mot varann, jag ser att han ser mig och ser att han väljer att inte hälsa. Jag valde samma väg. När han passerat skrattar jag för mig själv. Och så känner jag det, känslan. Den är inte där. Inget hugg i magen, inget sug. Ingen oro, förväntan, ingen iliande glädje. Jag har tappat det. Den där känslan. Och gud så skönt.

Det var ganska skönt att vara vuxen på Kent oxå. Jag kanske har tappat den där känslan. Men hittat undefär 1000 andra känslor som är lika, om inte ännu, bättre.

Jeans: Topshop
Tröja: Gammal från HM
Halsband: Från Polen
Skor: Skopunkten

Åter till verkligheten

Efter en vecka hemma mys är jag nu åter i verkligheten. Känns ok, fast jag hade nog gärna stannat hemma 2 veckor till. Eller 3.
Dagen till ära har jag mina nya turkosa stumpbyxor på mig. Eller av ingen anledning alls.
Idag har jag exakt en vecka kvar av mitt liv som 29-årig. Nästa måndag fyller jag Dam. Jag blir då 30. J frågade mig igår vad jag gjorde för 10 år sen. När jag var på väg att fylla 20. Jag bodde då i London och var på väg att flytta hem för att hänga med min 'nya' lillebror. Jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig att mitt liv skulle se ut som det gör, även om det inte är speciellt speciellt. Att jag skulle vara sambo med den finaste mannen på jorden. Att jag skulle längta så efter att få bli en familj med honom. Att jag skulle bo i min (vår numera) lägenhet på mitt älskade Södermalm. Att jag blivit sams med så många av mina demoner och trots allt, må väldigt bra.
Ja, tänk. Och tänk, vart kommer jag vara om 10 år till...??

Samtidigt i en stol någonstans i stan

Mina tre vänner sitter J's favoritstol, till höger om den står in farfars gamla läslampa som jag fick ta från landet för några år sen. De passar fint ihop tycker jag. Bordet bredvid är vårat lilla spritbord och under det ligger massor av fina gamla 50tals tidningar som ger spännande läsning. Fast idag vill jag inte tänka på sprit för jag är bakis och har kräkts och jag hatar alkohol.