Ett skittrist inlägg

Just nu känns allt lite jobbigt. 6 veckor kvar av livet i kappsäcken (varav en vecka till i ett regnigt Skåne, 2-3 veckor hos min pappa och hans fru och sen vet vi inte...) och Helge har redan visat att det inte är okej. Han sover illa, vaknar på nätterna och skriker (vilket han annars inte gör, han vaknar och gnyr lite, det är allt. Nu skriker han i högt och nästan ångestfullt). Vi sover alla i samma rum nu, pga platsbrist. Det funkar inte så bra. Han vaknar numera tidigt på morgonen oxå, igår 4.40, idag sovmorgon till 5.55... Han väcker Elsie och inte tvärtom. På dagarna är han är ynklig och mammig och trött. Men har svårt att sova. Det luktar konstigt överallt för honom, inte hemma. Han är en liten hemmagris, precis som jag, Johan och Elsie. Vi lider alla av kappsäckslivet, men Helge som är minst och känsligast lider mest...

Jag HATAR vårt hus. På riktigt. Hade vi haft råd att vi redan flyttat därifrån. Men vi måste bo kvar tills jag börjar jobba 'på riktigt', dvs efter utbildningen. Som jag måste komma in på... Nästa höst. Sen två år plugg. Sen hitta jobb. SEN kan vi flytta. Innan dess kan huset nog hitta på både en och två och tre olika skitsaker som gör att vi tvingas packa kappsäcken och bo hos snälla släktingar...

Och på toppen av allt har Skåne SKITVÄDER och sommaren verkar ha tagit slut. Kul att vara instängd i ett sommarhus i en vecka med två små, jag och min mamma... (nästa vecka, Johan åker hem på söndag, nu är semestern slut)

Jag är inte på topp just nu. Förlåt för trista inlägg och dåligt gensvar på kommentarer. Allt känns lite grått och trist...