För ett tag sen började jag och Johan prata om min blogg. Han läser den inte, men vet att jag publicerar bilder på barnen och skriver om dem. Jag sa att jag kände att Elsie börjar bli så stor att jag kände att jag inte längre kunde blogga fritt om henne, av hänsyn till hennes egna privatliv (eller vad man ska kalla det). Johan tyckte att det lät bra, att sluta blogga om barnen och jag bestämde mig för att försöka sluta blogga om dem och försöka byta riktning på inläggen. Det visade sig väldigt svårt, eftersom jag var med barnen nästan hela dagarna (iaf då, då det var semester).
Jag försökte ta arty farty bilder där man inte ser dem och skriva bara kort. Men det känns inte helt rätt heller. Jag vet att en del bloggar massor om sina barn och en del, som min bror, vill inte ha bilder på sitt barn publicerade någonstans, varken på FB eller på en blogg (därför ser ni aldrig min underbara brorsdotter Kira på bild, trots att jag har tusentals fina kort på henne och Elsie, som tycker så mycket om varann). Och jag skulle väl helst ligga någonstans mitt emellan, men det funkar inte riktigt. Jag har nu tillsammans med Johan tagit beslutet att mer eller mindre sluta blogga om barnen. Jag inser att jag kommer kanske förlora läsare på detta, men så får det bli. Jag kommer fortsätta blogga om småbarnslivet men på ett annat sätt, mer utifrån mig och mina tankar. Jag hoppas att det kommer vara värt att besöka bloggen ändå då och då.
Jag försökte ta arty farty bilder där man inte ser dem och skriva bara kort. Men det känns inte helt rätt heller. Jag vet att en del bloggar massor om sina barn och en del, som min bror, vill inte ha bilder på sitt barn publicerade någonstans, varken på FB eller på en blogg (därför ser ni aldrig min underbara brorsdotter Kira på bild, trots att jag har tusentals fina kort på henne och Elsie, som tycker så mycket om varann). Och jag skulle väl helst ligga någonstans mitt emellan, men det funkar inte riktigt. Jag har nu tillsammans med Johan tagit beslutet att mer eller mindre sluta blogga om barnen. Jag inser att jag kommer kanske förlora läsare på detta, men så får det bli. Jag kommer fortsätta blogga om småbarnslivet men på ett annat sätt, mer utifrån mig och mina tankar. Jag hoppas att det kommer vara värt att besöka bloggen ändå då och då.
9 kommentarer:
mig förlorar du aldrig.
Hm.. ja det där verkar ju vara rätt svårt.. Jag skriver ju om min hund (som är min bebis) men nämner henne som terrier 1 och har bestämt mig för att inte nämna hennes namn. Även fast det inte spelar någon roll. Ser ofta till att inte nämna namn sådär, det var svårt till en början men sen blev det självklart. Visst har jag lagt ut något kort på henne men å andra sidan så kommer hon nog inte att snoka upp det på internet senare ;)
Men jag menar bara att man kan prata om barnen men man behöver inte kanske bli så specifik på vissa delar osv. Du är fortfarande världens goaste mamma - hitta skrivandet igen (inte för att du tappat det men du vet hur jag menar).
Kram!
Jag vet hur du tänker! Har varit inne på exakt samma tankar ett bra tag men inte bestämt hur jag ska göra ännu. Svårt! Men jag kommer fortsätta titta in hos dig i vilket fall som helst!
joanna, tack fina du.
annabanan, tack snälla för pepp! jag ska hitta en form som passar! kram!
sara, skönt att höra att du är kvar :)
visst är det svårt!
Sophie, jag är inne på samma spår som du. Bara så svårt att bryta en vana
Jag har också funderat på det där. Jag skriver mina barn under pseudonym, skriver väldigt flyktingt om var jag bor, vem jag är, var jag jobbar och så vidare. Någon listig kan säkert få ihop det. Jag har massor med bilder på barnen, men på stora så har jag blivit mer restriktiv kring vilka bilder. Det blir inget mer i kalsongerna. Och det var flera år sedan han fick sin psudonym med hänsyn till att han inte ska bli googlingsbar av föräldrar, han är kanske något mer "intressant" än den generelle sjuåringen i föräldrasammanhang. Jag har ändå valt att fortsätta, men när lillebror kommer upp i storebrors ålder så kommer också han att avsevärt ha slutat figurera på bild. Jag vet inte om jag gör rätt som ändå fortsätter, men det var ju så att när jag en gång började blogga barnet, så fanns där en agenda, om att sprida hans situation och då känns det väldigt knepigt att bara sluta.
caroline;jag har tänkt på det där med psedonym, men det känns lite sent för mina barn, de är redan lixom 'avslöjande'. borde ha gjort det från början...
och jag förstår dig, i er situationen är det inte bara bloggning om barn utan något mer och då tycker jag att det vore synd att sluta.
Jag går i exakt samma tankar, därför är min blogg någotsånär död just nu. Vill inte blogga för mycket om M, särskilt inte om potträning och andra "privata" saker men så är jag ju hemma med lillebror och det ÄR ju mitt liv just nu. Barnen. Och det övriga är att jag är arbetslös och inte får nåt jobb. Hur kul som helst, man vill ju dränka sig av bara tanken. Men som sagt, jag läser fortfarande - med eller utan barn!
Skicka en kommentar