När jag var hemma med Elsie var vardagen uppbyggd kring hennes sömn, mat och behov. Hon var ofta en ganska lätt bebis (har jag insett i efterhand) och sov ganska tungt och var ganska lättlagd. Vi brukade spendera fm hemma, eftersom hon sov mycket och bra då och sen göra saker efter lunch. Hon sov i 2 timmars pass och var sen vaken i ca 2 timmar innan det var dax igen. Jag hann med bloggning och andra intressen ibland när hon sov och på kvällarna. Jag tänkte nog på nåt konstigt sätt att mammaledigheten med tvåan skulle bli ungefär som med ettan. Jag kunde inte haft mer fel.
För det första finns inga softa mornar kvar. E ska till dagis och H somnar ofta påväg hem igen och vaknar ofta just som jag kommit hem. Ibland har jag tur och han sover vidare. Ibland 2 timmar, ibland 1 timme, ibland 20 min. Vissa mornar (som idag) vaknade han 05.30 och var sådeles helt slut kl 07.30, men då kan jag inte lägga honom eftersom vi ska iväg om en timme. Eller kan, kan jag väl, men risken är att han vaknar ashungrig och jag inte hinner mata honom innan vi ska iväg. Eller så kan jag inte lägga honom för så fort han hör E så spänner han öronen. Och vad gör hon därute? Vågar jag lämnar henne själv i vardagsrummet i de 15-20 minuter det tar att lägga honom (för inte somnar han av sig själv när man lägger ner honom, nej, nej, honom måste man gå runt med tills han somnar och sen SAKTA SAKTA lägga ner honom i sängen, då han i 3 fall av 5 vaknar och man får börja om)? Johan går tidigt för att komma hem tidigt, det är som att välja mellan pest eller kolera.
Om jag har tur lyckas jag få i mig lunch. Ibland är jag så trött att jag inte pallar. Då blir det fil (om jag är hemma) eller en korv (om jag är ute). Sällan sätter jag mig ner och äter en riktigt lunch, varken i sällskap eller själv. Fast det borde jag. Unna mig goda sallader ute med vänner. Men vem orkar lixom? Konversera? I fula nerkräkta kläder?
Eftermiddagarna handlar om att lyckas få H att sova och äta så att det passa E hämtningstid. Sen ska båda barnen roas ett tag innan J kommer hem. E är ofta ganska soft, men om H är vaken kan det vara knepigare. Han vill gärna bli buren och road mest hela tiden. Om E bajsat och måste få en ny blöja samtidigt som H vägar vara nån annanstans än i min famn... ja, då vill jag springa till skogs. Det gör jag inte. H får skrika och gråta (han gråter stora stora tårar som rinner ner för hans söta fina kinder och hulkar sig tillslut genom tårarna, det är hemskt) medan E protesterar vilt om blöjbytet. En underbar situation.
Sen kommer Johan hem, middag ska ätas och sen så leks det ett tag innan alla barnen ska sova. Jag brukar ta H och Johan E. Ibland tar han båda. Ibland börjar han med H men lyckas inte och jag får ta över.
Sen tar luften slut. Jag sjunker ihop i soffan och orkar inte ens byta kanal på tvn. Ibland orkar jag nåt, men oftast inte. Och då har jag dåligt samvete att jag inte pysslar med nåt, skriver på en bok eller fotar läckra bilder.
Det roligaste är att jag när jag var hemma med Elsie tyckte att vissa dagar var jättetunga och jag hann ingenting...
ps. den här texten skrev jag innan Joanna hjälpte mig shoppa på Monki och jag frågade om tidsändringen på dagis.
För det första finns inga softa mornar kvar. E ska till dagis och H somnar ofta påväg hem igen och vaknar ofta just som jag kommit hem. Ibland har jag tur och han sover vidare. Ibland 2 timmar, ibland 1 timme, ibland 20 min. Vissa mornar (som idag) vaknade han 05.30 och var sådeles helt slut kl 07.30, men då kan jag inte lägga honom eftersom vi ska iväg om en timme. Eller kan, kan jag väl, men risken är att han vaknar ashungrig och jag inte hinner mata honom innan vi ska iväg. Eller så kan jag inte lägga honom för så fort han hör E så spänner han öronen. Och vad gör hon därute? Vågar jag lämnar henne själv i vardagsrummet i de 15-20 minuter det tar att lägga honom (för inte somnar han av sig själv när man lägger ner honom, nej, nej, honom måste man gå runt med tills han somnar och sen SAKTA SAKTA lägga ner honom i sängen, då han i 3 fall av 5 vaknar och man får börja om)? Johan går tidigt för att komma hem tidigt, det är som att välja mellan pest eller kolera.
Om jag har tur lyckas jag få i mig lunch. Ibland är jag så trött att jag inte pallar. Då blir det fil (om jag är hemma) eller en korv (om jag är ute). Sällan sätter jag mig ner och äter en riktigt lunch, varken i sällskap eller själv. Fast det borde jag. Unna mig goda sallader ute med vänner. Men vem orkar lixom? Konversera? I fula nerkräkta kläder?
Eftermiddagarna handlar om att lyckas få H att sova och äta så att det passa E hämtningstid. Sen ska båda barnen roas ett tag innan J kommer hem. E är ofta ganska soft, men om H är vaken kan det vara knepigare. Han vill gärna bli buren och road mest hela tiden. Om E bajsat och måste få en ny blöja samtidigt som H vägar vara nån annanstans än i min famn... ja, då vill jag springa till skogs. Det gör jag inte. H får skrika och gråta (han gråter stora stora tårar som rinner ner för hans söta fina kinder och hulkar sig tillslut genom tårarna, det är hemskt) medan E protesterar vilt om blöjbytet. En underbar situation.
Sen kommer Johan hem, middag ska ätas och sen så leks det ett tag innan alla barnen ska sova. Jag brukar ta H och Johan E. Ibland tar han båda. Ibland börjar han med H men lyckas inte och jag får ta över.
Sen tar luften slut. Jag sjunker ihop i soffan och orkar inte ens byta kanal på tvn. Ibland orkar jag nåt, men oftast inte. Och då har jag dåligt samvete att jag inte pysslar med nåt, skriver på en bok eller fotar läckra bilder.
Det roligaste är att jag när jag var hemma med Elsie tyckte att vissa dagar var jättetunga och jag hann ingenting...
ps. den här texten skrev jag innan Joanna hjälpte mig shoppa på Monki och jag frågade om tidsändringen på dagis.
6 kommentarer:
Åh, det låter så jobbigt. Så tungt.
Jag säger som flera andra, gå och prata med någon. Och sov sov sov. Men du gör ett jättebra jobb. Varje dag hela tiden. Varje bytt blöja är ännu ett mount everest bestiget! Och varje dag är ett steg närmre en vardag utanför bebisbubblan.
Försök få barnvakt eller att din sambo tar läggning en bestämd dag i veckan nån kväll i veckan så att du kan göra någonting utanför bebislivet ett tag.
Usch, vad jobbigt det låter. Kan tänka mig att det blir en chock, precis som första barnet är för mig nu. Vi har inga rutiner och var inte riktigt beredda på hur det nya livet skulle vara.
Hoppas det blir bättre snart!
Det är tungt. Men inte jämt och alltid. I, du vet ju... det blir ju bättre..! Jag har inte råd att gå och prata med nån, men min bvctjej lyssnar ibland. Det får duga :) Barnvakt har vi just nu faktiskt, men H är svår att lämna bort... E kan man lämna till vemsom helst. nästan :)
susanna: att få första barnet VAR EN CHOCK för mig oxå. den här chocken var bara lite tyngre och jag är lite tröttare och äldre än för 2 år sen ;)
men du vet, det kommer gå över! det är tungt nu, men såna där små barn som helge ändras ju nästan från vecka till vecka. jag hade ett helvete med min bebis som sov så lätt så lätt. men så en dag så sov han i två timmar. tror det var när han var runt 7 månader. då sov han också hela nätterna några veckor innan nästa kris tog vid. och det är ju så det är, de utvecklas ju hela tiden.
om det inte blir bättre snart kan du ju prova någon sömnmetod. vet att anna wahlgrens sov-kur är väldigt omdebatterad, men ni båda skulle säkert må bättre av att han sov ordentligt. sen finns det en annan metod som kallas tass-metoden som är en mildare sömnskola. det kanske kunde hjälpa?
jag försöker tro att man ofta får ett enkelt barn och ett mer krävande barn, och att vi redan haft vårt krävande och nu med nästa bara kommer att dansa på rosor.
hohoho.
jamen man måste ju!
vem skulle annars vilja.
perspektiven får vi först i efterhand, och nog kunde det kännas fullt upp med en bäbis när man innan var van att bara ha sig själv.
hur lugnt det är med en bäbis vet man inte förrän man har en till.
(och en till och en till…)
funderar bara på det med att prata med någon.
jag har fått sånt på remiss efter att ha talat med läkare, då kostar det inte mer än ett läkarbesök (ibland har det inte kostat alls).
alltså mellan 100-200 kr per tillfälle, (varje eller varannan vecka, beror på arbetsmetoden). du borde unna dig det!
ÄVEN om ynka hundralappar också känns av i plånboken.
bea, ja, jag försöker tänka på det, att det går över. det hjälper. lite.
och ja, när vi flyttat hem så kommer jag nog testa nån sömnmetod. han sover visseligen bra på nätterna, men han är svår att få att somna...
joanna. klart det är så! du kommer få en assoft och superlätt unge nästa år!
jasså, kan man få prata med nån på remiss!? okej. ska kolla upp detta!
Skicka en kommentar