Bebiskompisar sökes

När man har 1 barn har man mammagrupp. Jag saknar det. Inte bara för mig, utan för H. Häromdagen träffade vi en mamma som jag lärt känna i parken och hennes son. Bebisarna tyckte det var kul att ligga på mattan tillsammans och dra i saker och peta på varann.

H behöver lite 'jämnåriga' kompisar. Har du en kompis till H? Hör av dig så kan vi väl ses och de kan få peta på varann? Jag kan erbjuda en något bitter och trött mamma för den vuxne att språka med.

ps. Jag kan vara glad och snäll oxå. Bitter och trött är jag bara ibland.

Motvind får motstånd

Och så sover ungen i två timmar och livet får tillbaka färg.

Jag har hunnit blogga, läsa bloggar, äta (lite), läsa DV och kissa. Och ungen sover än (vaknar nog närsom).

Jag har inte hunnit svara på alla råd och fina kommentarer på mina senaste deppiga inlägg. Jag började, men det blev plötsligt övermäktigt. Men jag har tänkt så mycket på det. Och nu har jag bestämt mig för att försöka jobba uppåt. Tänka positivt. Jag är inte så bra på det, jag är däremot expert på att se den jobbiga, negativa och hemska i allt. Ingen charmig egenskap.

Dagis: Ska ta mån-tors och min mor och far ska hjälpa så gott det går med fredagar. Känns ok.
H: Vi ska gå och babysimma. Vi behöver få något som är mysigt och roligt mitt i veckan. Bara han och jag. Vi börjar om en månad och då har vi fått flytta hem och allt är lite lugnare.
E: Min lilla ögonsten. Hon kommer få en gladare och mindre stressad mamma av att gå lite längre dagar, 4 dagar i veckan.
J: Min kille. Pojkvän. Fästman. Vi har dejt på fredag. Yummy.
Kropp: Jag går på GI sen dryg en vecka. Känns bra. Inte gått ner ett gram ännu, men jag kämpar på.
Skadad Fot: Gör fortfarande ont, men jag har fixat skorna så jag är både bekvämare och snyggare (bild kommer senare).
Hår: Tid hos frissan imorgon kl 17.30 för åtgärd, vi får se hur det går.
Socialt liv: Träffade min ena bästis på bio i veckan, ska öla med en annan bästis på lördag och har träffat massor av underbara fina snälla och förstående mammor sista tiden.
Lägenhet och annat sånt elände: Vi förtränger det ett tag va?!

Och sen ni. Som läser och kommenterar. Ni anar inte vad ni färgar mitt liv. Era tips, råd och åsikter betyder mer för mig än vad jag hade kunnat ana. Att ni orkar bry er och kommentera när jag uppenbarligen mår dåligt, det gör mig så glad. Att ni inte dömer. Tack.

Ja tack

Nån som har 3000 kr som ligger och skräpar?


Köp. Till. Mig.
Nu.

(för alla vet vi att shopping är lösningen på alla problem)

Det här med tvåbarnslivet vs enbarnslivet

När jag var hemma med Elsie var vardagen uppbyggd kring hennes sömn, mat och behov. Hon var ofta en ganska lätt bebis (har jag insett i efterhand) och sov ganska tungt och var ganska lättlagd. Vi brukade spendera fm hemma, eftersom hon sov mycket och bra då och sen göra saker efter lunch. Hon sov i 2 timmars pass och var sen vaken i ca 2 timmar innan det var dax igen. Jag hann med bloggning och andra intressen ibland när hon sov och på kvällarna. Jag tänkte nog på nåt konstigt sätt att mammaledigheten med tvåan skulle bli ungefär som med ettan. Jag kunde inte haft mer fel.

För det första finns inga softa mornar kvar. E ska till dagis och H somnar ofta påväg hem igen och vaknar ofta just som jag kommit hem. Ibland har jag tur och han sover vidare. Ibland 2 timmar, ibland 1 timme, ibland 20 min. Vissa mornar (som idag) vaknade han 05.30 och var sådeles helt slut kl 07.30, men då kan jag inte lägga honom eftersom vi ska iväg om en timme. Eller kan, kan jag väl, men risken är att han vaknar ashungrig och jag inte hinner mata honom innan vi ska iväg. Eller så kan jag inte lägga honom för så fort han hör E så spänner han öronen. Och vad gör hon därute? Vågar jag lämnar henne själv i vardagsrummet i de 15-20 minuter det tar att lägga honom (för inte somnar han av sig själv när man lägger ner honom, nej, nej, honom måste man gå runt med tills han somnar och sen SAKTA SAKTA lägga ner honom i sängen, då han i 3 fall av 5 vaknar och man får börja om)? Johan går tidigt för att komma hem tidigt, det är som att välja mellan pest eller kolera.

Om jag har tur lyckas jag få i mig lunch. Ibland är jag så trött att jag inte pallar. Då blir det fil (om jag är hemma) eller en korv (om jag är ute). Sällan sätter jag mig ner och äter en riktigt lunch, varken i sällskap eller själv. Fast det borde jag. Unna mig goda sallader ute med vänner. Men vem orkar lixom? Konversera? I fula nerkräkta kläder?

Eftermiddagarna handlar om att lyckas få H att sova och äta så att det passa E hämtningstid. Sen ska båda barnen roas ett tag innan J kommer hem. E är ofta ganska soft, men om H är vaken kan det vara knepigare. Han vill gärna bli buren och road mest hela tiden. Om E bajsat och måste få en ny blöja samtidigt som H vägar vara nån annanstans än i min famn... ja, då vill jag springa till skogs. Det gör jag inte. H får skrika och gråta (han gråter stora stora tårar som rinner ner för hans söta fina kinder och hulkar sig tillslut genom tårarna, det är hemskt) medan E protesterar vilt om blöjbytet. En underbar situation.

Sen kommer Johan hem, middag ska ätas och sen så leks det ett tag innan alla barnen ska sova. Jag brukar ta H och Johan E. Ibland tar han båda. Ibland börjar han med H men lyckas inte och jag får ta över.

Sen tar luften slut. Jag sjunker ihop i soffan och orkar inte ens byta kanal på tvn. Ibland orkar jag nåt, men oftast inte. Och då har jag dåligt samvete att jag inte pysslar med nåt, skriver på en bok eller fotar läckra bilder.



Det roligaste är att jag när jag var hemma med Elsie tyckte att vissa dagar var jättetunga och jag hann ingenting...


ps. den här texten skrev jag innan Joanna hjälpte mig shoppa på Monki och jag frågade om tidsändringen på dagis.

It is done

Jag har inte hunnit svara och tacka er som skrivit sista 2 dagarna. Men jag har läst och tagit till mig och ville mest tacka för stöd och råd. Just nu går jag runt i dvala av allmän förvirran med en ny frisyr och överväger om den inte är för piffningskrävande. Så här såg den ut direkt efter klippning.





Idag kan jag inte få till det:





Meningen var att frillan skulle vara lättskött... Har ringt min frisör och hoppas hon kan åtgärda. Gratis. För nu är jag mer back än pank.

Har jag berättat om vårt kylskåp?

Nä just det. När Johan kom hem från Skåne, en vecka innan mig och barnen upptäckte han att kylskåpet var avstängt/trasigt. Det visade sig att när de började bila upp vårt badrumsgolv så hade kontakten åkt ur/förstörts. En vecka stod vår mat och ruttnade. Johan fick det glamourösa jobbet att tömma och slänga och göra rent. (Eftersom vi med två småbarn inte har nåt bättre för oss att göra av de oceaner av fritid vi har.) Det luktar fortfarande rutten mat i hela frys och kyl. Med tror ni försäkringsbolaget betalar ett nytt kylskåp? Nä. De ersätter oss för vad det gamla var värt. I pengar. Vilket räcker till ca ett frysfack, eftersom det var några år-dock helt fungerande och fräscht!!. Jävla pundhuvuden!!! Vi har betalat hemförsäkringar tillsammans i över 20 år och kan ändå inte få ett nytt kylskåp.
Nu har Johan städat ur det med klorin och vi har ställt in ättika. Det stinker fortfarande.
Så förutom att vi inte kan bo hemma (inget badrum och inget vatten), tvingas lämna våra katter själva och därför måste hit varje dag och se till dem, tvingas vi nu deala med utstädning av en kyl och frys-utan tillgång till vatten!!!!!!!!
Jag är fan på bristningsgränsen.
Och så kom det här med tiderna på förskolan. Jag känner hur jag långsamt glider ner i en depression. Igen.

Kort bara.

Igår när jag glad i hågen hämtade kl 16, vilket kändes jättebra för oss båda, säger pedagog C att vi måste prata om tiderna, 'Jag sa fel till dig imorse'. Det visar sig att för 1 1/2 vecka sen togs ett nytt beslut att alla föräldrar som är hemma med barn får välja mellan att ha sitt barn 9-15 mån-fre eller valfria tider mellan 8-16 mån-tors men ledig fredag. Jag höll på att börja böla när hon berättade detta. Jag sa som det var, att en av anledningarna till att vi bytt dagis var för att det inte gick att flexa på det förra. Jag berättade att jag mådde dåligt och var stressad hela våren över tiderna och att jag helt enkelt inte klarar av att vara ensam en hel dag med båda min barn just nu. (Självklart så kommer jag det framöver, när H blir lite äldre och inte behöver bli buren så mycket och när hans sömn inte är så skör men ändå så viktig) Så att flex mån-tors och ha henne ledig på fredag känns inte som ett alternativ. Jag sa som det är, att jag ska kolla med mormor och morfar om jag kan få hjälp, men i sanningens namn känns inte det heller som ett bra alternativ. Båda jobbar, dock inte heltid och inte varje fredag, men de har båda aktiva liv och sommarhus i Skåne. Min mamma har dessutom en tonåring hemma som behöver henne. Att kräva att de ska ställa upp varje/varannan fredag kan man inte.

Jag ska strax gå till dagis med Elsie. Om om möjlighet ges, ska jag tala med personalen igen.

Tur att jag gick på bio igår. Annars hade jag suttit hemma och bölat och ältat detta.

Mitt senaste mms

...kom från min biokompis "bajsarn", som lämnade mig i all hast på perrongen för att uppsöka en toalett.


"tacj gode gud för mcdonalds" löd texten.

Jag skrattar fortfarande.

Man ska inte vara för glad

För då kommer det skit. Exempelvis en ändrad regel om tiderna på förskolan, ett bord som går av på mitten under middagen och en stressad småbarnsmamma som nästan missar en bio.
Men bara nästan. "Bridesmaids" var så där bra som alla säger.

Jag förklarar mer senare.

13.30

Imorgon ryker det. Håret. Åh så jag längtar!!

Ibland är det enkelt (och ibland är det svårt)

På förskolan kl 09.01 idag;
Jag (lite nervös); "eeee... Skulle det vara okej att justera lite på E's tider? Om det inte är till för mycket besvär?! "
Pedagog (eller fröken) C; "absolut inga problem."

Och så var det löst på ca 23 sekunder. Nu testar vi 9-16 mån-ons, tors 9-15 och fredag 9-12. Så får vi se hur det känns för E och mig.

(Förra förskolan;
Jag; Jag (lite gråtfärdig av stress och tvåbarnsmammachock); "eeee... Skulle det vara okej att justera lite på E's tider? Om det inte är till för mycket besvär?! "
Pedagog P; "nej"
Charmigt.)

Sommarens sista varma suck

Vi är på landet över natten. Sista sommarhelgen. Det är ljuvligt.

Alla sover utom jag. Som ska läsa tidning i en solstol. Det här är min utsikt:


Och tack E. Utan dig hade jag varit kvar i stan (förklara sen).

Avslag...

Jag fick avslag på min ansökan om utökad tid för E på förskolan. Det gör mig både arg och ledsen. När jag hämtade E idag så ville hon inte gå hem. Det är självklart bra, eftersom det måste betyda att hon trivs på sitt dagis. Men det känns också lite surt. Att bara för att hon fått ett syskon så får hon inte vara på förskolan så mycket som både hon och jag skulle vilja.

Jag pratade min BVC Anna igår. Hon frågade hur jag mår nu, eftersom jag mådde ganska dåligt i våras. Jag sa att jag mår bättre, med att jag redan känner hur jag bävar inför hösten men stressen av hämtning och lämning. Hur jag känner att jag inte har tid med H, hur dagarna bara går ut på att passa Es dagistider.

Jag är medveten om att vi har det 'bra' här i Stockholm med våra 6 timmar per dag, och jag kommer säkert reta en del föräldrar för att jag säger detta, men jag tycker inte det är räcker. Jag vill kunna välja hur länge min dotter ska vara på förskolan av flera anledning;
1) Hon trivs och mår bra och när jag kommer kl 15 har hon just vaknat och börjat leka och vill absolut inte gå hem. Ev kan man be att få lämna henne en timme senare, dvs kl 10, men det skulle göra fm väldigt lång hemma och vissa dagar orkar man inte det med en liten bebis som kräver väldigt mcyket uppmärksamhet. Hon skulle lätt kunna vara 1-2 timmar längre per dag på förskolan.
2) Jag mår bättre om jag kan ha det lugnare om dagarna med H. Att vara hemma med en bebis kallas för 'föräldraledighet' men nån ledighet är det verkligen inte. Jag skulle vilja påstå att det ibland är mer jobb att vara hemma med barn än att jobba. På jobbet får du både lunchrast OCH DU FÅR GÅ PÅ TOA IFRED. Sen är detta säker olika beroende på hur bebisen är, men har man en gnällig och mammig bebis som sover lätt och dåligt är det riktigt jobbigt vissa dagar.
Och så ett par mer allmänna anledningar;
3) Storasyskonet kan känna det som det 'straffas' (använder den termen men det är kanske lite stark) när det inte får vara med sina kompisar och istället måste spendera efm med en stressade nybliven tvåbarnsmamma med en krävande bebis på armen som inte på långa vägar kan ge det stora barnet den stimulans det behöver.
4) Den som inte är föräldraledig kan inte hjälpa till att hämta och lämna om de jobbar heltid, eftersom tiderna är så sena resp. tidiga på dagen. Det medför en ganska ojämn fördelning av barnansvaret.

Nu VET jag att alla inte håller med mig, men så här känner jag. Du kanske känner annorlunda, det får stå för dig.

Och ja, jag ska försöka ansöka igen. Det måste lösa sig på nåt sätt.

Det var en gång en modeblogg

När jag började blogga ville jag inspirera till att kombinera och våga klä sig annorlunda och sluta slava för trenderna. Jag handlade bara second hand och bär mest gamla fina klänningar.
Efter första barnet fick klänningarna ge vika för bekvämligt och ammningsvänligt. Men jag var ändå snygg varje dag. Made an effort som det kallas.
Nu går jag förbi ett skyltfönster och säger högt för mig själv; "hur tänkte jag nu?!"



Nä. Inte en siffra rätt på den kombon. Och då har jag ändå ansträngt mg eftersom jag ska träffa vackra gravida stilfulla Joanna idag.
Nä. Fy fan vad jag ser ut nuförtiden. Jag mår inte bra av det.

För barnens skull, och alla andras med för den delen

Skulle göra ett inlägg om min frisyr men kom av mig när jag hamnade här. Precis så tänker jag kring hur jag vill lära min son (och dotter).

(Det där med frisyren kan vi väl nudda vi när vi ändå är där. Jag vill klippa av mig allt. ÄR SÅ TRÖTT på långt fult hår som H bara drar i. Vad säger ni? Är jag dum i huvudet? Jag har ju trots allt sparat i ett år typ.)

Solstrålen del 2

Efm lika illa. Mår för jävligt idag. Orkar inte idag. Orkar inget. Vill resa bort. Själv.

Solstrålen rapporterar

Vilken jävla förmiddag. Först komma iväg ensam med två barn ifrån en annan lägenhet än den man är van vid. H bara skriker. E blir ledsen när H skriker. Hissen är för liten och jag slår mig illa när jag packar in oss. Håller tillbaka tårarna. Går till dagis. Allt går bra. Lämnar dagis ett tag för att låta E vara själv. Går för att hämta ut en ny bords skiva till barnbordet vi köpt som är helt rangligt. Det öppnar inre förrens 12. Vill spränga butiken. Väljer att avstå till förmån för mina barns behov av en mamma på "utsidan". Går till vår lägenhet som badrumsrenoveras. Helge är sjukt lättväckt och vaknar av polisbilar, bildörrar och alla andra jävla ljud på vägen dit. Möts av två biffar som spaklar (eller nåt). Kommer inte in med vagnen. Möter två ledsna katter och ett vardagsrum som stinker kattbajs och kiss (från lådan). En kille frågar snällt om jag behöver hjälp att komma in och jag fräser ifrån att han kan få köpa en ny lägenhet åt mig för jag hatar detta hus där man aldrig kan bo i lugn och ro. Ber sen om ursäkt. Går in och tömmer bajslådan och gråter en skvätt. Torkar tårarna och blandar mjölk åt H. Sitter nu och matar och ska snart tillbaka till dagis.

Det var min förmiddag det.

Det här med prestationsångest

Skulle skriva ett inlägg.
Men tänkte, "ja, jag tar och läser lite olika bloggar ett tag".
Fick prestationsångest och pallar inte skriva nåt eget.
Det kommer aldrig bli lika bra som alla andra balla bloggar ändå.

(Vaddå bitter och neggig?!?!)

Det här med fula skor, del 2

Testar dessa idag, mer stöd än mina andra skor och inte lika fula som springskorna.


Sista (?) inskolningasdagen på dagis idag. Imorgon flyger hon solo. Känns bra. Tror jag.

Och en mamma berättade att hon läser min blogg! Hur galet? Massor. Man glömmer att ens liv ligger på nätet ibland. Hur konstigt det än låter.

Det här med fula skor

Det går inte att få en bajskorv att lukta sommaräng.


Och jag kommer aldrig bli snygg i springskorna som jag tvingas bära pga fotont.

Det är mycket nu

Vi har inget hem (bor hos pappa och hans fru, får ifs jättebra, men ändå). Inskolning på nytt dagis. Helge och jag måste hitta nya rutiner. Johan jobbar (fast inte just nu under inskolningen) och jag ska tillbaka till hämta-lämna-världen, som jag tycker är sådääär kul...

Jag vill sy, men maskinen är hemma och jag har ändå inte tid. Jag vill jobba mer med Ugglalala. Men hur? Jag är nervös över hösten och våren och framtiden (jag vill plugga till copy på berghs och MÅSTE komma in HT-12. NO PRESSURE!). Jag avundas fortfarande alla som har roliga karriärer och jobb (när ska jag komma över det!?!?!).

Jag måste gå ner i vikt. Jag vantrivs i min kropp. Jag är monsterstor. Kan inga kläder ha. Jag äter mer hälsosamt, tester GI nu, och började springa för 2-3 veckor sen, men har haft uppehåll på nästan en vecka nu (FY!). Till julen ska jag väga 65 (nu 72-73). Till april 2012 ska jag vara nere i 62-63. 10kg på 8 månader. Det ska jag väl för f*n klara!?!?!

Det var det. Det som känns som mycket. Inga allvarliga saker. Men väl lite småjobbiga saker som måste lösa, väntas in, jobbas på och gås igenom. Att Elsie börjat på nytt dagis är det enda riktigt roliga just nu. Det är f*ckin kalasbra!

Det här med att blogga om barnen

För ett tag sen började jag och Johan prata om min blogg. Han läser den inte, men vet att jag publicerar bilder på barnen och skriver om dem. Jag sa att jag kände att Elsie börjar bli så stor att jag kände att jag inte längre kunde blogga fritt om henne, av hänsyn till hennes egna privatliv (eller vad man ska kalla det). Johan tyckte att det lät bra, att sluta blogga om barnen och jag bestämde mig för att försöka sluta blogga om dem och försöka byta riktning på inläggen. Det visade sig väldigt svårt, eftersom jag var med barnen nästan hela dagarna (iaf då, då det var semester).

Jag försökte ta arty farty bilder där man inte ser dem och skriva bara kort. Men det känns inte helt rätt heller. Jag vet att en del bloggar massor om sina barn och en del, som min bror, vill inte ha bilder på sitt barn publicerade någonstans, varken på FB eller på en blogg (därför ser ni aldrig min underbara brorsdotter Kira på bild, trots att jag har tusentals fina kort på henne och Elsie, som tycker så mycket om varann). Och jag skulle väl helst ligga någonstans mitt emellan, men det funkar inte riktigt. Jag har nu tillsammans med Johan tagit beslutet att mer eller mindre sluta blogga om barnen. Jag inser att jag kommer kanske förlora läsare på detta, men så får det bli. Jag kommer fortsätta blogga om småbarnslivet men på ett annat sätt, mer utifrån mig och mina tankar. Jag hoppas att det kommer vara värt att besöka bloggen ändå då och då.

Ugglalala

Mitt företag, som en del av er känner till, Ugglalala, behöver lite gratisreklam.
Nån som har en briljant idé?
(OBS, ej skicka runt en massa Ugglalala till bloggare!)

Morgontanke

Ibland vaknar jag och kan inte fatta att jag är tvåbarnsmor. Allt har gått så fort på nåt sätt.

I veckan fick min kusin en dotter. Nu börjar deras resa. Åh herregud. Man kan inte föreställa sig hur det ska bli. Det är bara att hålla i hatten å hänga med.

Det här med trötta småbarnsföräldrar

Jag är helt matt, helt slut, fullkomligt hjärndöd när båda väl sover. Jag vet inte hur länge det kommer vara så här men jag hoppas någon form av ork kommer tillbaka. För jag orkar inte ens blogga.

Sthlm in mitt heart

Äntligen hemma. Inte hemma i vår lägenhet, men iaf i Sthlm.

Flög själv med två små barn i dag. Det var en upplevelse kan jag berätta. Men det gick faktiskt ganska bra. Mina ungar är så jävla underbara!

Mer om allt imorgon.

Bad, gräs, sand och gungor. Och en trött mamma.

Det har varit en bra vecka. Vi har kunnat sola och bada lite. Tom ätit ute en kväll (igår). Men trots att min mamma är här och hjälper mig känner jag mig fullkomligt slutkörd. Det är ändå jag som tar Helge 100% och sen Elsie 50%. När Johan är med blir jag avlastad så att vi alltid har varit sitt barn och han kan lägga Helge och trösta och mata. Nu gör jag allt. Och så fort Helge sover leker jag med Elsie, eller städar, diskar, plockar med nåt inför det att han vaknar. Så känns det idag. Det har inte varit så hela tiden, inte varje dag. Men mycket. På det vaknar Helge och matas 1-2 ggr per natt. Med flaska, så jag kan inte somna ifrån det som jag gjorde när jag ammade. Vilket vi fö. förmodligen har slutat helt med nu. Min mamma gör så gott hon kan, men ibland räcker inte ens det.

Så det ska bli skönt att komma "hem". Vi ska bo hos min pappa ett par veckor men vi är iaf tillsammans, familjen. Och får kanske lite avlastning som bonus.

Så här fint var det iaf igår;


Elsie "blubbar".



Helge undersöker gräset.



Elsie gräver ner mormors fötter.


Och gungar och glor på barn. Tror hon längtar efter att börja dagi... Jag menar förskolan. Det gör ärligt talat jag med. Vardag är rätt mysig den med.

ps. nu sover båda samtidigt... och NU vaknade Helge. Just som jag postat inlägget. Väl tajmat mitt barn...

Det här med Facebook

Jag har bestämt mig. Nu slutar jag statusuppdatera på Facebook. Slutar skryta om mitt härliga liv och slutar i samma stund klaga över hur kämpigt allt är ibland. Plockar bort appen (nja, nästan, ska fortsätta fb:a för Ugglalalas räkning, så den får vara kvar, men ej på första sidan och får BARA användas till Ugglalalas fb-sida.) Det kan vara lite svårt, att vänja sig av med något som varit en ganska naturlig del av vardagen, tänka ut roliga uppdateringar, lägga upp tjusiga bilder på sina vackra barn och slänga ut förfrågningar om musik-tips mm. Men jag ska klara det. Jag ska bli facebook-fri.

Ja, inte helt fri. Jag kommer inte begå fb-suicide. Jag kommer ha kvar den så att jag kan bli kontaktad där och få inbjudningar mm. Jag kommer nog läsa andras statusrader och kanske ibland trycka på 'gilla' knappen. Men ungefär där går gränsen.

Hur känns det? Känns bra. Lite befriande. Lite läskigt! Kommer jag gå miste om massor? Kommer jag bli ett socialt freak för att jag inte har koll på alla mina vänner och bekantas (redigerade och photoshoppade) liv och levende. Eller kommer jag bli den *första en rad av människor som släpper taget om fb-appen och vågar sig ut i världen, HELT OSTATUSUPPDATERAD!

Hur har du det? Är du fb-fri? Eller är du som jag, som gillar att skryta/klaga på fejjan om livets alla små och stora händelser? Och finns det nån därute som är som jag men likt mig tröttat på att leva med Facebook?

Ska vi våga sluta ihop?


*knappast är jag den första men det lät dramatisk och bra.

Vet ni. Jag hatar Facebook.

Så många gånger jag hamnat i missförstånd med vänner där. Så onödigt.
Nu igen. Så trött på det. Fb-suicide?

En utsikt och två barn

Igår var vi på Kiviks musteri på fm. Solen sken äntligen.


Helge lekte i lånevagnen.


Och Elsie smakade smultron från miniträdgården vid cafeet.


Själv åt jag lax i cidersås och var modig nog att höra efter om de ville sälja Ugglalalas i den lilla butiken intill. (Och ja, en strimma av intresse fanns!)

Idag är det grått igen. Jaja. Säg den lycka som varar förevigt.

Två goda ting

Sprang i det vackra skånska landskapet till peppig musik.


Efteråt lyxade jag med ett knäckekex med kryddost och plommontomatmarmelad. Sjukt god kombo jag kan rekommendera starkt. Egenpåhittat men jag är säkert inte först med det.

Glada gummor & gubbor

Hurra, sol! Vi firar med att rita glatt på marken.

Morgon

06.01


06.03


06.05



Sen kaffe.

Skål

Helge och jag hade lite mysigt tidigare ikväll hos min pappa och hans fru (som oxå har sommarhus här nere i Skåne). Nu sover båda barnen, Johan har åkt hem till Stockholm för att umgås med katterna (och jobba) och jag och min mamma är kvar på torpet på Österlen med barnen i lite mindre än en vecka till.

Jag läser bloggar om hösten, sommaren, livet och husen. Vad jag ska blogga om känns lite oklart.

Ville bara säga hej

Och vi har det ganska bra ändå, dåligt väder till trots. Helge brukar ligga och gurgla på de här snygga 70tals täcket.


Vi andra dricker kaffe/vin/vatten och turas om att vakta barn.

Det är blött.

Så rosorna behöver inte vattnas.


Men hinken med ogräs kan behöva en skvätt.



Tur att barn skiter i vädret. Annars hade vi deppat ihop. Men Elsie har kul och då mår man bättre.

Ett skittrist inlägg

Just nu känns allt lite jobbigt. 6 veckor kvar av livet i kappsäcken (varav en vecka till i ett regnigt Skåne, 2-3 veckor hos min pappa och hans fru och sen vet vi inte...) och Helge har redan visat att det inte är okej. Han sover illa, vaknar på nätterna och skriker (vilket han annars inte gör, han vaknar och gnyr lite, det är allt. Nu skriker han i högt och nästan ångestfullt). Vi sover alla i samma rum nu, pga platsbrist. Det funkar inte så bra. Han vaknar numera tidigt på morgonen oxå, igår 4.40, idag sovmorgon till 5.55... Han väcker Elsie och inte tvärtom. På dagarna är han är ynklig och mammig och trött. Men har svårt att sova. Det luktar konstigt överallt för honom, inte hemma. Han är en liten hemmagris, precis som jag, Johan och Elsie. Vi lider alla av kappsäckslivet, men Helge som är minst och känsligast lider mest...

Jag HATAR vårt hus. På riktigt. Hade vi haft råd att vi redan flyttat därifrån. Men vi måste bo kvar tills jag börjar jobba 'på riktigt', dvs efter utbildningen. Som jag måste komma in på... Nästa höst. Sen två år plugg. Sen hitta jobb. SEN kan vi flytta. Innan dess kan huset nog hitta på både en och två och tre olika skitsaker som gör att vi tvingas packa kappsäcken och bo hos snälla släktingar...

Och på toppen av allt har Skåne SKITVÄDER och sommaren verkar ha tagit slut. Kul att vara instängd i ett sommarhus i en vecka med två små, jag och min mamma... (nästa vecka, Johan åker hem på söndag, nu är semestern slut)

Jag är inte på topp just nu. Förlåt för trista inlägg och dåligt gensvar på kommentarer. Allt känns lite grått och trist...

Baksidan

Gjorde en apsnygg frilla till bröllopet förra lördagen, bara lite på känn. Det syns kanske lite dåligt, men den blev jättefin.



I bakgrunden syns vårt hem i ihop-packning...

Ps. Bloggar från mobben av trötthet, imorgon så ska jag ta fram datorn och svara på kommentarer bl.a.

Lägesrapport

Är nu i Skåne. Barnen har somnat. Äter hallon och en pytteliten svätt med mangosorbet. Imorgon ska jag och Johan springa, längtar faktiskt.

Det var allt för idag.

Vakumtider -igen

Nu lever vi i kappsäcken igen. Som förra sommaren. Badrummet renoveras i 7 (!) veckor och vi kan inte bo hemma. Just nu bor vi tillfälligt hos min mamma i nacka. Sen fortsätter vi med en tur till Skåne där min mamma har sommarhus, och sen bor vi en sväng hos min pappa och hans fru i stan. 2-3 veckor, får se hur länge de står ut. (De bor nära oss, dagis och allt. Det är bra.)

Helge har redan visat att han inte uppskattar det hela genom att ha gått tillbaka till att bara jag kan lägga, hålla, trösta. Elsie kan inte sova själv utan vaknar och skriker på nätterna. Så nu är vi klistrade vid varsitt barn. Så får det vara.

Men vi behöver verkligen en sommarvecka till i Skåne, så kan alla människor sluta önska sig höst, för i helvete.

Mvh
Trött, överviktig & lite bitter

Det började så städat och fint

Här är min fina & nygifta vän Simone vars bröllop jag kalasade på så till den milda grad att jag tre gånger igår vände magen ut och in. V.I.D.R.I.G.T. Och något ni inte alls behövde veta. Men nu fick ni veta det ändå.

Raskt över till klännigen. Eftersom jag inte gått ner ett jävla gram på hela sommaren, så fick det blir en som döljer allt. Men jag kände mig fin och valde att visa upp mina ben, som jag tycker är ganska fina.

Lusigt fakta; på min presentation stod det jag är en "uggle-älskande bloggdrottning". Jag går omkring och tror att alla bloggar men man är tydligen lite kunglig i vissa krestar :)

Vojne, vojne

Bra grej med graviditet; man dricker ingen alcohol=blir aldrig bakis.
Dålig grej med detta; man glömmer bort hur vidrigt det är att vara bakis och dricker därmed för mycket på en å samma kväll när man väl får...
Resultat; kräk och vånda.
Bonus; små barn vill vara med en men man är rädd att alcoholförgifta dem med sin andedräkt....

Läsvärt

Jag länkar rätt ofta till UnderbaraClara, av olika skäl. Annars är jag inte så bra på länkkärlek eftersom jag är glad om jag hinner göra ett inlägg jag gillar på en dag. Jag läser ganska många, men kommenterar sällan. Jag är dålig på att svara på kommentarer, men älskar dem och skryter ofta för Johan om minsta lilla.

Iaf. Nu länkar jag till UC igen, eftersom jag tycker att detta är läsvärt.


ps. detta är ett tidinställt inlägg eftersom jag ska på bröllop i efm. Vet inte om jag kommer vilja/hinna/kunna blogga mer idag. måste hinna måla naglarna!

Dagens Facebookstatus

Drömde att jag var ihop och hade barn med Måns Zelmerlöf.​ Vi hade dubbelvagn​ och åkte tunnelbana​ och småtjafsad​e och pussades och blev sams. Vardagrea​lism och glamour i en å samma dröm. Och lite gummsjuka.

Nkp del 2 (eller 'Om våfflorna')

Vi fikade på ett skitmysigt ställe som jag inte minns namnet på, åt våfflor och drack latte.

Bara för att det var så gott och mysigt får våfflorna ett eget inlägg.

Nkp del 1

Min vän Max och jag lärde känna varann på dagis. Sen dess har vi och våra föräldrar & syskon umgåtts flitigt genom åren. Våra mammor är bästisar, vi har firat jul ihop ett antal gånger, åkt på semester ihop och har många barndomsminnen tillsammans. Som vuxna har vi umgåtts, om än sporadiskt, men alltid varit goda vänner. När vi båda fick vårt första barn inom loppet av 3 månader blev allt ännu lite roligare. Nu bor Max och hans fru i Norrköping och fick för 8 veckor sen en lillasyster till sin dotter Ditte. Vi åkte dit för att gratta lilla familjen.

De har en jättefin liten kollonilott där vi åt middag och barnen lekte;

Stugan är liten och gullig och full med gamla söta detaljer:

De 'stora' barnen badade i uppblåsbar pool på gräsmattan (som jag inte lägger ut bilder på eftersom barnen badade nakna och detta är internet och tyvärr... det finns människor som skulle kunna använda den på ett oacceptabelt sätt...) medan de små sov eller hängde under ett babygym.

Morgonen därefter ( i deras lägenhet i stan) gick jag upp med barnen och gav Johan en (sällsynt) sovmorgon. Till 08.


Sen tog vi tåget hem. När vi gick av sa en kvinna bakom oss att vi var duktiga som åkte tåg med så små barn. Det kändes bra att höra. För Johan och jag var helt slut efteråt.

Även om större delen av resa såg ut ungefär så här.