Blogga eller inte blogga, det är den ständiga frågan.

Jag älskar min blogg.
Jag älskar att ni som läser finns, att ni kommer in här och läser då och då. Men jag måste erkänna att jag känner mig... lite oense med mig själv.

Jag vet inte om bloggen är något medium jag behöver längre.

Jag har bloggat i 6 år, lite drygt. Under den tiden har jag gått från singel till sambo, preggo till nybliven mamma, deppig till peppig. Jag har gått från copywriterdrömmar till retorikstudier, från kläd intresserad till kläd-depprimerad och tillbaka igen. Och bloggen har funnit där, som en dagbok, en börda, en kreativ plats, en social plats, ett tvång, en inspiration. Nu när mitt klädintresse är tillbaka tycker jag om att dokumentera mina outfits, precis som bloggen var skapad för den 11 september 2006. Men att få in allt det andra, det känns ibland lite... tomt.

Så. Jag funderar. Vad gillar jag med bloggen? Vad ger den mig? Vad är det jag inte gillar? Vad är det som skaver?
Jag gillar era kommentarer. Jag vet, det märks inte, eftersom det alltid tar mig 100 år att svara. Men det gör jag. Sen är det inte så många, men jag älskar de jag får.
Jag gillar att kunna gå tillbaka och kolla vad jag hade på mig förra veckan, förra året eller januari 2007. Jag kan inspireras av mig själv och påminnas om plagg eller kombos jag glömt.
Bloggen har gett mig flera fantastiska vänner, båda IRL och över nätet. Jag har även fått enormt stöd och pepp och tröst i olika situationer. 

Vad är det då som skaver? Jag vet inte. Jag får såna här tankar då och då. Är det bristen på läsare och kommentarer? Är det bristen på uppmärksamhet som får mig att känna att min bloggning är... tom? Men har jag inte alltid sagt att jag bloggar för mig själv? Gör jag verkligen det om jag saknar feedbacken så mycket? Och är det verkligen där som skon klämmer? Jag vet inte.

Ibland kan jag känna att jag inte är lika privat och ärlig som jag skulle vilja vara. Att det kanske är det som gör att jag känner att bloggen känns lite tom ibland. Men jag kan inte riktigt vara så privat och ärlig som jag vill. Eftersom jag både vet vilka som läser och inte vet vilka som läser. Hänger ni med?

Så jag vet inte. Jag vet inte vad problemet är eller om det ens existerar ett problem. Känner du/ni igen er, om ni bloggar, kan ni få den här känslan ibland? Att man bara vill lägga av, men inte riktigt vet varför och om det är det som är lösningen. 

Och behöver jag bloggen idag, som jag gjorde förr? Fyller den samma behov nu som då?

Hur som haver. Det är nåt som skaver. Tills jag hittat den lilla stenen som orsaker detta fortsätter jag. Så får vi se vad som händer. För hur man än vrider och vänder på det här, så älskar jag min blogg.