Just nu sover vi inte så bra. Fram tills för nån månad sen så sov Elsie väldigt bra och länge, vaknade med små tysta gnyn och fick bröstet och somnade sen om. Och under en extra härlig period sov hon från 20 till 07 och vaknade bara en gång per natt. Men så hände något och det har gått från mysiga sköna lugna nätter till mörkaringarunderögonen-nätter. Nu vaknar hon ca 3-4 ggr och skrik-gråter när hon vaknar. Högt och gällt. Ibland har hon svårt att somna om, men för det mesta går det ganska bra. Jag misstänker att för en del låter detta som himmelriket, men hon har skämt bort mig med sina tidigare trevligare sovvanor. Jag är så trött att jag knappt orkar lyfta henne från min säng till hennes efter sista amningen och på morgonen har jag och Johan turats om att ta första bytet och låtit den andre sova vidare om så bara en 10-15 minuter... Ersättningen hjälper inte henne att sova bättre. Jag märker ingen skillnad alls. Hon har dessutom svårare att somna än innan, då vi bara kunde lägga ner henne när hon såg trött ut. Nu måste hon vaggas tills sömns nästan varje kväll.
Kanske beror det sistnämnda på att hon sovit dåligt på eftermiddagarna sista tiden. Hon hade fått en in sovrutin som passar henne bra och gör henne utvilad och glad på dagarna och lagom trött på kvällarna. Hon vaknar runt 06 och är då pigg och glad i två timmar. Sen vill hon sova två timmar ungefär. Efter det vaknar hon, kring 10, och vill leka och äta och är pigg i ca 2 timmar. Sen behöver hon sova igen för att vakna vid 14 tiden. Hit brukar det gå bra. När hon varit vaken i 2 timmar och sover hon gärna mellan 16-18 för att sen vara pigg och glad hela kvällen och går och lägger sig kring 20. Men sista dagarna är hon skittrött vid 16 men vill inte sova. Om vi går ut och går så somnar hon i vagnen och sover så länge den rör sig, men om vi är hemma vägrar hon att sova. Vilket är ok, förutom att hon då klockan 18 är så trött att hon vill sova för natten. Och om hon sover för natten klockan 18 får jag gå upp klockan 04 dagen efter. Kalla mig ego eller vad du vill men fyra på natten kan jag inte gå upp. Jag skulle gå sönder. Så det stackars barnet grinar och är övertrött klockan 19 och enda sättet för henne att somna är om vi vaggar och buffar.
Det finns lika många sätt för ett barn att sova som det finns barn, jag fattar det. Och hon är förmodligen inne i en utvecklingsperiod. Men lik förbannat är det jobbigt att inte få sova. Att vakna varje morgon och ha huvudvärk. Och att försöka planera dagen så att hon får sova som hon önskar, gå ut och promenera ('för frisk luft är så bra för små barn'- JAG VET!) så att det matchar hennes sovtider och försöka få in en barnvagnsdate. lunch på fd arbetsplaster mm där nånstans. Det låter fånigt, men det är svårt. Jag vill vara social, men hennes sömn måste vara prio 1, så att min egen sömn inte tar mer skada.........
Svammel , svammel... Sov asdåligt i natt....Skyller på det...
Kanske beror det sistnämnda på att hon sovit dåligt på eftermiddagarna sista tiden. Hon hade fått en in sovrutin som passar henne bra och gör henne utvilad och glad på dagarna och lagom trött på kvällarna. Hon vaknar runt 06 och är då pigg och glad i två timmar. Sen vill hon sova två timmar ungefär. Efter det vaknar hon, kring 10, och vill leka och äta och är pigg i ca 2 timmar. Sen behöver hon sova igen för att vakna vid 14 tiden. Hit brukar det gå bra. När hon varit vaken i 2 timmar och sover hon gärna mellan 16-18 för att sen vara pigg och glad hela kvällen och går och lägger sig kring 20. Men sista dagarna är hon skittrött vid 16 men vill inte sova. Om vi går ut och går så somnar hon i vagnen och sover så länge den rör sig, men om vi är hemma vägrar hon att sova. Vilket är ok, förutom att hon då klockan 18 är så trött att hon vill sova för natten. Och om hon sover för natten klockan 18 får jag gå upp klockan 04 dagen efter. Kalla mig ego eller vad du vill men fyra på natten kan jag inte gå upp. Jag skulle gå sönder. Så det stackars barnet grinar och är övertrött klockan 19 och enda sättet för henne att somna är om vi vaggar och buffar.
Det finns lika många sätt för ett barn att sova som det finns barn, jag fattar det. Och hon är förmodligen inne i en utvecklingsperiod. Men lik förbannat är det jobbigt att inte få sova. Att vakna varje morgon och ha huvudvärk. Och att försöka planera dagen så att hon får sova som hon önskar, gå ut och promenera ('för frisk luft är så bra för små barn'- JAG VET!) så att det matchar hennes sovtider och försöka få in en barnvagnsdate. lunch på fd arbetsplaster mm där nånstans. Det låter fånigt, men det är svårt. Jag vill vara social, men hennes sömn måste vara prio 1, så att min egen sömn inte tar mer skada.........
Svammel , svammel... Sov asdåligt i natt....Skyller på det...
3 kommentarer:
svammel? inte alls, det där med sömnen kan vara en bitch. Har 2 barn som sover illa nu, har ingen aning om vad det beror på. Kanske den mörka årstiden eller så är de besatta (hmmmm kanske exorscism skulle funka)?
Mannen sover i 4-åringens rum (hon har en riktig vuxensäng) för han skall ju upp och jobba och behöver vara någotsånär socialt fungerande. Jag sover med en vilt sprattlande och mardrömsdrömmande 4-åring i dubbelsängen och en 6-månaders som experimenterar med hela sitt röstspektrum fram på småtimmarna.
Hursomhelst så ger det väl med sig, om inte så är det bara att byta ut damsugningen mot en tupplur och leva med en skitig lägenhet ett tag till.
/annika
Det är inte alls egoistiskt... det är sjävbevarelsedrift. Man måste sova för att må bra. För att fungera. För att kunna vara glad och se det fina man har. Får man inte tillräckligt med sömn ser allt väldigt grått ut. Jag har bara haft Tintin i två veckor men drömmer våta dagdrömmar om en hel natts sömn redan. Trötthet är verkligen inte bra för humöret. Bara jag får vila en timme ensam när mikael kommer hem från jobbet känner jag mig plötsligt oövervinnlig och alldeles lycklig igen. HoppasElsie snart tycker att det är världens skönaste grej att sova långa nätter igen!
Åhh jag lider med dig. De är så nyckfullt med bebisar. Helt plötsligt tycker man allt känns ok men då bestämmer sig det lilla livet sig för att nehej ni, nu ska ni få veta att ni lever. Jag kan inte säga annat än att det bliiir bättre. Sakta men säkert. Och ja visst måste man kunna ha ett socialt liv också. Det ger ju energi på ett annat sätt.
Skicka en kommentar