torsdag 15 januari 2009
Om jag inte vore på smällen...
Bild lånad härifrån
Med dessa tankar provade jag den här på AA idag men den satt fördjävligt. Men en randig och väldigt 'overpriced' OneSizeklänning satt fint. Nu ska jag springa ner och köpa den. Sen ska smita in på toa och fota dagens outfit. I'm soooo fashionblooooog!
Egentligen
.
Jag vet att jag är lyckligt lottad som är gravid och allt det där, men jag kan inte ljuga; det känns inte alls så som man tror att det ska göra. Jag trodde hela världen skulle ställa sig på ända men allt ser likadant ut när jag kommer ut genom porten om mornarna. Jag funderar fortfarande på hur jag ska komma igång med skrivandet. Jag glor fortfarande på tjejer på gatan och önskar att jag hade deras väska/kropp/liv. Jag avundas fortfarande människor med roligare jobb än mig. Lillmänniskan i mig måste nog förberedas på att få en mamma som bär en massa hemligheter inom sig.
.
Och sen att det inte egentligen syns. Idag klädde jag mig en blus som jag knöt under bysten, ovanför magen. När jag var på toa nyss insåg jag att jag lika gärna kunde vara lite rund om magen som gravid.
.
Förutom att jag är mer beroende av mat än innan är det inte så stor skillnad egentligen. Än.
onsdag 14 januari 2009
Lite fluff
tisdag 13 januari 2009
Ett tu tre så kom den med
Jeans: Mammajeans från Target
måndag 12 januari 2009
söndag 11 januari 2009
Hårfint
Den lyckliga mamman
Jag växte upp med känslan av att min mamma inte var lycklig med sitt val av arbete, men att hon fastnat där för att hon var tvungen att försörja mig och min bror. Det var inget anklagande från hennes sida, men jag tror att hon hade velat mer med sitt egna liv om hon haft chansen. Så när jag kom upp i den åldern att man insåg att man kanske ville bli mamma en dag (även om man inte ville det just då), vilket var nån gång i den sena tonåren, så bestämde jag mig för en sak. Jag kunde inte bli mamma förens jag hade ett jobb jag älskade, ett eget liv som jag trivdes med. Jag ville aldrig känna att jag 'gett upp' något för att bli mamma. Jag ville inte att mitt framtida barn skulle tänka och känna som jag. Jag ville bli en lycklig mamma. En som inte bara lever för sina barn, utan som har ett eget, rikt, liv.
När jag var och hälsade på mina kusiner i USA och berättade för min ena kusins man att jag jobbade som ekonomiassistent men att det inte var det jag ville jobba med i framtiden, att det var tillfälligt, så skrattade han och sa att jaja, men nu när vi ska ha barn som skulle jag få se att jag skulle fastna och jobba med ekonomi resten av livet. Jag sa blank Nej. Jag ska plugga efter mammaledigheten. Jag berättade om min plan, att J var med på det och att vi skulle få det att funka. Hans skratt ekade snart bort och en stund senare mumlade han att han gärna hade velat utbilda sig till lärare om han kunnat. Jag ville springa fram och ruska om honom på hans fina uteplats på baksidan av en stora villan i det vaktbevakade området i Florida och säga att du kan! Men jag undrar om man verkligen kan det. Kan han avstå från att ha 5 sovrum, 2 vardagsrum, bo granne med Tiger Woods och köpa Tiffany's smycken till sin fru i julklapp ('vi skulle inte köpa något till varann men han gav mig bara något litet')?
Jag vet att jag har tur, J tjänar ganska hyfsat och det gör att jag kan utbilda mig senare i livet, trots att vi är småbarnsföräldrar. Han vet att om jag inte gör det kommer jag vara olycklig. Jag vet att jag måste hitta en liv som gör mig lycklig. Ett arbete, en sysslesättning som känns meningsfull och rolig. Annars går jag sönder inuti. Jag se sprickorna redan nu. Jag vet att ett, två, fem barn inte kan göra mig hel. Jag måste göra mig hel själv. Ett barn kommer att förgylla mitt liv, förmodligen mer än jag kan förstå, men jag kan inte förlita mig på att det kommer att göra mig hel. Moderskap är inte en fribiljett till lycka. Det konceptet har jag aldrig köpt.
lördag 10 januari 2009
Klippklipp
fredag 9 januari 2009
En annan blogg
torsdag 8 januari 2009
Hallen var inte så bra
Min mobil + hallens dåliga ljus var ingen hit för fotografering. Men nu är det det som bjuds, så det är det eller inget. Jag tar det. Idag gömde jag min mage i sköna rutiga toppen från HM och mammajeans från samma ställe. Sjalen och stövlarna är andra hand. Fast va fan. Man ser dem knappt. Håret är uppsatt idag igen, men imorron ska jag klippa nacken så då kommer jag kunna ha utsläppt igen! Hurra! (Hoppas det blir bra. Ska gå till en annan, billigare, tjej denna gång.) Annars var det en ganska trevlig dag som avslutades hos min klippare där vi i tre timmar försökte få ner min färdiga film på ett HDV-band utan resultat. Efter att ha ringt tre (!) av mina kollegor som jobbar med klippning (vi gör mycket event/reklam/företagsfilm m.m på jobbet) fick vi tills sist rådet att ge upp. Med förhoppningen att de ska kunna hjälpa mig imorron, då de har mycket mer utrustning på kontoret än vad Nico har. Även om Nico är sjukt proffigt och galet duktig klippare. Jag har honom att tacka för att min film ens blev klar, men framför att för att den blev så pass bra som den blev! Helt sjukt att se den nu. Han har gjort ett grymt bra jobb. Nog om det (jag kan skriva om detta i timmar). Får hoppas att pojkarna på jobbet kan hjälpa mig imorgon.
Känner mig så fantatiskt glad just nu. Jag mår inte illa, jag är inte trött. Jag känner mig inspirerad och peppad. Jag ska bli en stark och lycklig mamma. För fröets skull. Men mest för mig själv.
onsdag 7 januari 2009
Säkra för det osäkra
tisdag 6 januari 2009
Om oss (eller om mig)
Egoanalys:
Jag var både modig och feg i år, men det är inget nytt för den som känner mig. Mitt största problem är att det är så mycket jag vill göra, men ärshlet ofta sitter fast i vagnen.
Man ska vara posetiv och tänka på alla bra saker och människor som finns på våran jord.
Så jag börjar med det:
-Partymannen
-Mina nära vänner
-Mina nya vänner
-De få, men starka, härliga bloggerskor som hyllar människan, man som kvinna, för den hon är och inte den hon 'borde vara'.
-Mina läsare
-Mina älskade katter
-Bubblet i magen (eller livmodern för att vara exakt)
Sen är det en massa folk och saker som jag tycker mindre bra, alla från det lilla på hemmaplan, till det stora på bortaplan. Blondinbella och Linda Norrman-Skugge (det skär i mig, hon var min idol på slutet av 90-talet) är två exempel. Folk hyllar och hurrar, och jag försöker förstå, men för mig är dessa personers sätt och åsikter ingenting som jag vill att min dotter ska lära sig. Män som Mikael Persbrant älskas av folket (WHY???) och de stora designerhusen vägrar ta sitt ansvar och bredda synen på modellsnygg en uns över storlek 0. Sofi på Aftonbladet och hennes likasinnade talar fortfarande om för oss vad vi 'ska bära i vår' för att vara HET, SEXIG, SNYGG, INNE. 'Viktigt att alla tycker man är RÄTT, så ingen tittar SNETT!' Vi blir inte mer medvetna och slutar ÖSA julklappar över varann, vi som redan har så mycket! Nej, nej, även i lågkonjuktur tar vi mer krediter, jobbar hårdare och senare, bara så att vi kan ÖSA PRYLAR över varann. Har vi glömt bort hur man visar kärlek utan konsumtion? Har vi glömt bort att miljontalsbarn världen över varken får födelsedagspresenter eller julklapps-advetskalendern (vad är det för jävla påhitt att ge barnen en present varje dag fram till den 24 för att sen ösa på ett gäng till!?!)? Vi pratar om ekologiskt tänkande, pratar, pratar, pratar, men vad gör vi? Hur ekologisk är medelsvensson egentligen? Det är fortfarande rika män som styr världen. Olja är viktigare än rent vatten, krig och pengar är viktigare än fred och liv. Har världen blivit en bättre eller en sämre plats uner 2008? Jag vet i fan.
Jag är ingen perfekt människa, jag har inte svaren på alla problem vi stöter på i världen. Jag är en liten, ibland väldigt feg, människa, som önskar att alla bara kunde ta och lugna ner sig. Hela världen. Känner efter, tänka efter. Uppenbarligen en ganska naiv människa oxå.
Nu ska jag ta med min kamera och försöka fånga något av allt det vackra där ute. Frost, folk som promenerar, hundar, träd och allt det andra. För när allt kommer omkring finns det mer vackert än fult här i världen. Och det fula finns i oss och går att jobba bort. Om man vill.
måndag 5 januari 2009
Ekoooooo
Clara antog en utmaning om sin 'miljövänlighet'. Intressant tyckte jag och gjorde den själv.
(Utmaningen går ut på att lista tre bra och tre dåliga saker man gör mot miljön, samt tre sätt man vill bättra sig på.)
De 3 bästa sakerna;
Vi är bra på att sopsortera vårat glas, papper, kartonger, burkar mm.
Jag använder i princip bara miljövänliga skönhetsprodukter och städ/tvättprodukter.
Partymannen har bytt ut alla våra 'vanliga' lampor till den miljövänligare varianten (som jag nu glömt bort namnet på).
De 3 sämsta sakerna;
Jag, lixom Clara, badar ofta badkar.
Jag handdiskar alltför ofta i rinnande varmvatten (och drömmer om en diskmaskin).
Jag tvättar mina kläder för ofta (har lite dålig-lukt-fobi).
(Haha, alla tre handlar om mitt vattenanvändande!)
3 saker jag vill bli bättre på;
Spara på vattnet.
Bara handla ekologiska kläder (och inte luras in på HM) eller second hand.
Baka eget bröd.
Utmana dig själv om du har lust! Säg gärna till om du gör det så jag kan gå in hos dig och läsa.
Jag är en sån brud ibland-and I love it
Söndag kväll själv med katterna. Partymannen är norröver och hälsar på sina föräldrar. Vi bestämde att jag skulle stanna hemma för katternas skull. De hade saknat oss så himla mycket, eller vänta, Orvar hade saknat oss. Sigge struttade in som om inget hade hänt, men jag tror det var för att han var sur på oss. De var två veckor på ett katthem, som visseligen verkade vara jättebra, men de hade längtat hem. Och efter oss. Orvar var så kärlekskrank första 48 timmarna så vi började undra om de bytt ut honom mot en annan katt. Men det är han. Som bara förut inte varit så kärleksfull och nu verkar tycka att vi rätt ok. Iallafall. Därav ensam i tre dagar. Vilket är skönt. Och jag passar på att hyra två 'tjejfilmer' och köpa massa lösgodis. Så in i helevte gott, ursäkta språket. Såg 'Försoning' och grinade igår, ska se den andra ikväll. I am such a girl! Men först en fika med en vän, sen träffa med min stora lillebror och göra ett försök att få min film och min hårddisk av min klippare.
Tidigare idag jagade jag en katt med bajs på tassen. My life is sooo glamorous...
lördag 3 januari 2009
Fredagkväll kl 21.33
Magen och jag
torsdag 1 januari 2009
graviditetsblogg?
onsdag 31 december 2008
Jag har något roligt att berätta.
De senaste tre månaderna har jag mått illa 24 timmar om dygnet, svällt upp, däckat kl 19 av trötthet varje kväll. Känner ni igen symptomen? Just det. Jag har en liten, liten människa i mig. Jag är just nu i vecka 14 och illamåendet börjar bli bättre, tröttheten avta så smått och svullnaden större och större. Jag har inte fått nån gullig kula ännu, utan är 'bara' svullen från strax under bysten och ner. Ser mest ut som jag ätit för mycket. Vilken är delvis sant, eftersom småätande är det enda som hållt illamåendet i schack.
Så framöver här på bloggen blir min 'nya utmaning' att försöka se någolunda snygg ut när kroppen växer åt alla håll (jag lär svälla upp till en ballong överallt, tillskillnad från Expressen-Cecilia som såg lika smal ut som vanligt överallt utom på magen). Det ska bli intressant. Jag har redan fått ärva en del saker av min kusin i USA och en vän som gått ner en massa i vikt sista tiden ska låna ut en del. En del lär jag väl köpa, men mamma-klädutbudet är inte riktigt min smak... Så det ska bli intressant. Frustrerande ibland kan jag tänka mig. Speciellt för mig som älskar 50tals midjan. Oh well, det är en kort period av ens liv. Kort och spännande.
tisdag 30 december 2008
Apropå 2008
onsdag 24 december 2008
081224
Camilla Norrback kallar sin kläder 'Ecoluxury', de tillverkas av och under ekologiska ömständigheter. Men behåller alltid känslan av lyx och håller hög designklass. Den här vackra klänningen är en i en kollektion av några plånbokstömmande med ack så fina plagg med miljön i åtanke. Jag vet inte ens vad den kostar, men besök någon av hennes försäljningsställen.










