Livet på landet

Kan inte klaga. Alls.

Lite Grekland från instagram

Jahapp

Om jag skrev ner alla mina tankar, åsikter och funderingar skulle den här bloggen vara både mer intressant och välbesökt.

Oh well.

Här har jag legat ett tag

En vecka på Kreta flög förbi, men shit va härligt det var. Jag vill gärna skriva en recension om hotellet mm för ev andra res-sugna, så det kommer.




Här ligger jag iaf utanför vårt rum, det med handdukarna.












Och glodde på mina tår och den här fantastiska boken (som du bör läsa om du inte redan gjort det):

Snart 4 år

Igår firade vi vår stora tjej trots att hon inte fyller förens om 5 dar. Men då är vi bortresta så vi tig vårt pick och pack och firade i parken som vi gjort i 4 år!



Bakade en Hello Kitty tårta!


Och busiga bananer från en underbar tårtbok.


Sist en lchf-kladdkaka!


E fick massvis med fantastiska presenter, här öppnar hon ett med mina gamla sylvanian familydockor till dockskåpet hon fått på fm (oxå mitt gamla!).


Och en underbar pop-klänning.


Sen var det fiskdamm men där höll jag i pinnen och hann inte fota. Efter det sprang barnen av sig sockerruset på gräset. Fin dag.

Från insta - igen

Skärmdumpsinsta

Mitt i

Just nu är det lite upp och ner med självförtroende och självkänslan. Känner mig inte duktig. Som om jag borde åstadkomma mer. Jag försöker att inte vara avundsjuk, och det går bättre, men ff önskar jag att jag "gjorde mer" när jag läser om andra ambitiösa kvinnor.

Idag har jag iaf varit en duktig hemmafru, hämtat barnens pass och städat huset och lagat mat. Imorgon ska jag skriva på lite olika saker. Kanske känns det bättre då.

Glad midsommar

 

Bättre sent än aldrig

Nej jag är inte gravid! Och det är inte okej att fråga det!

Härom dagen kom en granne, en äldre man (med stor kagge), fram till mig och barnen när de lekte i närheten av vårt hus. Jag hade på mig en klänning jag älskar och kände mig fin. Så säger han:
-Jaha, å va blir det här då?
Och tittar på min mage som buktar ut under bysten på klänningen.
-Vad menar du? sa jag, mycket medveten om att vad han syftade på
Han insåg väl då att jag inte var gravid. I vanliga fall hade jag sagt;
-Åh, nej jag är inte gravid och skrattat bort det, kanske tom skojat om att jag ätit för mycket glass.
Men inte nu längre.

Jag är så jävla trött på att ursäkta min kropp. Jag har fött två barn och har inga magmuskler - så är det! Jag måste inte vara smal och vältränad för att få visa min kropp. Om jag vill ha en klänning som markerar min mage så ska jag få ha det, utan att få kommentarer om min kropp. MIN kropp. Ja, jag vet, han undrade ju bara om jag var gravid. Men, nej, jag har bett om ursäkt för min kropp i alldeles för många år. Så här sa jag:
-Neeej. Jag är inte gravid. Och jag avråder dig att fråga en kvinna det. Även om du inte menar något illa, så kan man ta väldigt illa upp.
Jag log hela tiden. Han började ursäkta sig fumlande med hur alla skaffar så många barn nuförtiden och bla bla. Jag sa bara att det var ok och jag förlåter honom. Inget mer.

INGA MER URSÄKTER.

Skulle jag gå fram till honom säga; Jag ser att du har levt livets goda dagar och ätit gott!
Nej. Hans kropp är hans kropp. Och min kropp är min kropp. Låt mig se gravid ut om jag vill. Min kropp är inte till för andra. Så oavsett om jag ser ut som jag ska föda vilken sekund som helst, så anser jag att INGEN har rätt att kommentera min kropp, utgå från att den är gravid eller något annat som helst.

Så här såg jag ut den dagen.

Varför blir jag så arg av detta? 

Jo, för att jag jobbar mycket hårt med mig själv för att inte föra över mina egna kroppsnojor på mina barn, speciellt min dotter. Jag vill att hon ska känna att henne kropp alltid är... bara är! Och är HENNES. Hela vårt samhälle skriker att kvinnan kropp tillhör alla, och jag försöker bara ge mina barn en ärlig chans att älska sig utan att jämföra sig med de vidriga idela som samhället förmedlar.

Därför är jag arg. 

Sluta längta bort, njut av här och nu

När jag läser om folk med roliga jobb som Elsa eller Elaine, eller spännande äventyr som Cecilia så kommer jag på mig med att tänka mig bort, längta till en ev framtid, ett annat liv, ett roligt jobb, ett äventyr.
Och så gömmer jag bort mitt här och nu med mina små. Måste bli bättre på det.

Varför så arg?

Varför är Katrin Z så arg? Varför måste hennes repliker innehålla personliga påhopp och låga förolämpningar? Här svarar AM på bloggkommentatorerna på KZs svar på AMs initiala ifrågasättande av KZs attityder. Jag blir bara matt av KZs ilska. Jag förstår inte varför hon måste svara på det sättet (som är hennes generella ton i blogg mm). Fast jag har mina aningar. Jag har känt en som liknar henne. Hon är sen länge är ur mitt liv eftersom hon både var manipulativ och så himla arg på allt.
Får man inte ont i magen av att vara så arg? God självkänsla trodde jag innebar en inre ro utan ilska och behov av att hävda sig. Men det är bara jag.

Ps. Och hur kan man vara så besatt av att tjäna pengar? Jag blir ledsen.

Sista skoldagen

I fredags var sista skoldagen. Nu ska jag ägna mig åt Ugglalala på heltid och det känns superlyxigt. Och så ska jag vara lite hemmafru och se till att vi ska kunna ha härliga sommarkvällar efter dagis och jobb med picknick och spontanmys och annat som hör sommaren till.

Ny hemsida!

Fräsch, användarvänlig (hoppas jag) och snygg! Dessutom är det nya- galet låga - priser på nästan ALLA plagg!

Repris

Insta:


Favorit i repris med lockar och tajts.

Dröm

 

Min önsketapet. Skulle passa perfekt hemma hos oss. "Bara" 359 kr/m.

Sommarben

No more Mr Mcdonalds

I söndags var vi i Sickla. Jag skulle få ett par blommiga tajts i Morsdag present eftersom Johan varit sjuk hela veckan och inte hunnit fixa nåt inför Dagen M. Moloken fick jag se mig besegrad av blommiga tajta jeans (funkar inte med min mage) och nylonstrumpbyxor (Nej tack) och tröstköpte en fin klänning från Åhlens. Sen skulle vi åka och kolla på ett radhus (nej, vi är inte på väg att köpa, men vi scannar marknaden) i Älta, men himlen öppnade sig över Stockholm och vi fick ta bussen hem istället.

Men innan allt det där var vi på McDonalds. För 3:dje helgen i rad. Vi går annars kanske 4 ggr/år på McD, men sista tiden har det bara blivit så. Motvillig tuggade vi i oss maten (Elsie åt dock med god aptit, Helge inte så mycket). Mådde som man mår. Dagen gick vidare.

När vi kommit hem från Sickla la jag mig i soffan för att vila 5 minuter. Det tog exakt 2 minuter innan jag började må illa, så att jag trodde jag skulle kräkas. Sen låg jag däckad i en timme. Efter det började jag må lite bättre men magen var helknasig och illamående låg kvar, om dock inte så att jag ville kräkas. Hela kvällen var jag knas i magen. JÄVLA SKITMAT. Nu blir det fan ingen McD på evigheters evigheter.

Och de blommiga tajtsen då? De får jag beställa på nätet. Fast inte som Mors dag present, för Johan har nu meddelat att jag kommer få den present han hade tänkt att ge mig, fast i efterskott. (Nu kan man diskutera hurvida den är nödvändigt att komsumera ännu mer bara för att det är en hittepådag som vi kallat Morsdag. Men vet ni. Jag behöver få uppskattning, älskar presenter, så jo. Jag tycker nog vi mammor är värda det, om det är det vi mest av allt önskar.)

Klok Jenny

Jenny Strömstedt skrev bra om både kungahuset och Gud. I båda frågorna håller jag med henne.

Träningssvacka

Kom igång så bra med träningen och sen för en dryg månad sen föll allt. Jag och barnen blev sjuka och även fast jag varit frisk i nästan 2 veckor nu har jag bara tränat 1 (EN) gång. Ursh vad besviken jag är på mig på själv. Men jag har iaf börjat. Imorgon ska jag iaf träna, ungarna är lediga från dagis och får hänga på minisats. Tar mage, styrka arm och lite kondition. På måndag ska jag springa Vårruset så jag tänkte hinna med en löprunda utomhus innan dess oxå. Wish me luck.

Veckan som gått

Vi har klättrat efter dagis.


Picknickat med dagiskompisar en stekhet eftermiddag.


Jag har handlat lite kläder till E.



Byggt en ny hemsida till Ugglalala!


Och idag har jag sytt nya långskjortor.


Och sett ut som hejkomochhjälpmig varenda dag.

Från instagram

Är det bara pedagoger som ska få bli föräldrar?

Ofta får vi föräldrar (läs mammor) som har barn på förskolan skit för just detta. Man kan läsa på diverse siter att vi borde inte skaffa barn om vi inte vill vara med dem. Vi borde stanna hemma och ta hand om barnen eller iallafall bara jobba deltid så vi har tid med barnen. De här roller är från ett samhälle för snart 70 år sen som var väldigt ojämlikt och inte till kvinnas fördel om jag uttrycker mig milt. Det funkar inte på dagens samhälle. Men, finns det inte något man kan lära sig från våra förmödrar/fäder? Jag tror det.

Genom historien har vi kvinnor tagit den större delen av ansvaret för barnen. Det fanns en tid när vi var nomader. När vi tog hand om våra barn i grupp. Där delade man kvinnor emellan ansvaret för barnen. När några kvinnor samlade mat eller annat tog andra kvinnor hand om barnen. Man lärde inte bara sitt eget barn om världen, utan allas barn. Jag tänker på dem som historiens första förskolepedagoder. Jag har inget belägg för detta, men jag kan tänka mig att vissa kvinnor var bättre på att hitta speciella växter och bär medan andra var bättre på att ta hand om barngruppen och jag vill tro att man redan då försökte utnyttja gruppens talanger på bästa sätt. 

Dagens förskola är inte en plats där man lämnar in barnen i "förvar" tills man kommer hem från jobbet. Förskolan är en plats där barnen får lära sig massor om världen, socialt samspel och utvecklas utifrån vad de själva tycker om att göra. De utsätts för utmaningar och introduceras för nya saker som de kanske inte har hemifrån som t ex andra språk och kompisar med funktionsnedsättning.

Jag tror att jag är en bra mamma, men jag skulle aldrig kunna ge mina barn allt de som de får av sin förskola. Även om jag var hemma med dem på heltid skulle jag inte ens kunna ge dem hälften. Av mängder av anledningar, men första och främst för att jag inte är utbildad pedagog. Jag har inte all den erfarenhet som pedagogerna har.  Jag har inte deras talang att vara med barn.

Jag har andra talangar, som att skriva och tala. Jag kan göra massor av bra för vårt samhälle med min talang. Men om de rabiata (alltid anonyma) personerna på familjesiterna skulle få bestämma så skulle jag inte bli mamma. Eftersom jag vill inte vill ta hand om mina barn utan "lämnar dem" på förskolan om dagarna. Med den attityden skulle bara förskolepedagoger få bli föräldrar. Men eftersom de inte skulle ha nån förskola att jobba på så skulle de snart inte vara så mycket kvar av den rollen.

Men grejen är att jag "lämnar" inte mina barn på förskolan, jag öppnar dörren in till en värld som stimulerar, utvecklar och glädjer mina barn. Med varm hand låter jag våra "fröknar" ta hand om mina barn om dagarna för att jag tror att de är det bästa för mina barn. Och för att pedagogerna är så förbaskat bra på sitt jobb. De ger mig och mina barn de bästa gåvan; en del av deras talang. 

Utan förskolan stannar Sverige!

Idag har jag varit med på barnens förskola/dagis hela dagen. Vi kom dit strax före nio och gick hem kl 15.15 (lite tidigare än vanligt). Det var svårt att se en 'normal dag' eftersom båda barnen beter sig annorlunda iom att jag är där. Men jag fick ändå se hur verksamheten funkar en vanlig och dag det var fantastiskt. Jag var redan innan mycket nöjd med personalen och deras arbete men nu är jag så imponerad att jag vill kyssa marken de går på. Klockan 12.30 var jag så trött att jag bara ville gå hem och lägga mig!

Idag är förskolans dag och vi var ute och dansade och sjöng och hurrade för förskolan! 

Om ni har möjlighet att vara med en dag kan jag verkligen rekommendera det! Men kom ihåg om du har två barn att det är bättre att dela upp dagen mellan dem på fm och em, för som jag gick mellan avdelningarna funkade inte. Båda barnen ville vara med mig hela tiden. Det är ju gulligt, men det blir svårt att se hur deras olika grupper funkar.

Jag är feminist. Att jag ens ska behöva säga att jag är det är fan sorgligt.

Att jag inte kan dela den här länken på FB är helt jävla stört speciellt som att den här sidan (se bild nedan) och många liknande får finnas.

Gå in här och läsa hela och SPRID GÄRNA LÄNKEN VIA FB PÅ ALTERNATIVA SÄTT. De ska faan inte blocka våran rätt att sprida sunda värderingar om de tillåts sprida osunda sådana!

UPPDATERING: Nu har de hävt blockeringen, men faktum kvarstår att de har mage att göra såna saker. Ursh. 

Mmm

Instagrammar oxå om man inte orkar läsa bloggar :)

Idag;


I lördags;


Och Sofie, jag svarar imorgon på din fråga! :)

Hej

Jag har bloggat sen hösten 2006 och det har varit väldigt givande och roligt. Sen barnen kom har jag oundvikligt bloggat en del om dem. Nyligen satt jag i ett föräldramöte och fick höra lite tankar om fotografering av barn, och anvädningen av bilderna på t ex internet. Jag har ju funderat kring detta förut och minskade bloggningen av barnen efter det, men nu känner jag att jag vill ta det ett steg längre och utesluta dem helt. Det låter lite drastiskt och fånigt kanske, men jag känner att det nog är det rätt (även om jag gärna vill strössla hela internet med mina vackra barn VARJE DAG helst om jag kände mig trygg med det).

Så ni vet.

Dessutom är jag usel på att blogga men bra på att instagramma så min 'modeblogg' eller vad man vill kalla den, finns from nu även på instagram @wawavooms

Länk här:

Två outfits

Elsie har fått lite nya kläder. Tshirten är från morfar och Britt som köpt den i USA och jag är lite avis på den. Vill ha den i vuxenstorlek...


Tog orangea tältet idag. Har inte kunnat träna på 2,5 v och det känns i kroppen. Magen putar ut som om det låg en 6 månaders bebis däri.


Det gör det inte!

En lördag

En outfit


Lite metainstagrammning


Och fina vänner att hänga med


Full pott på den kvällen.