lördag 18 maj 2013

Är det bara pedagoger som ska få bli föräldrar?

Ofta får vi föräldrar (läs mammor) som har barn på förskolan skit för just detta. Man kan läsa på diverse siter att vi borde inte skaffa barn om vi inte vill vara med dem. Vi borde stanna hemma och ta hand om barnen eller iallafall bara jobba deltid så vi har tid med barnen. De här roller är från ett samhälle för snart 70 år sen som var väldigt ojämlikt och inte till kvinnas fördel om jag uttrycker mig milt. Det funkar inte på dagens samhälle. Men, finns det inte något man kan lära sig från våra förmödrar/fäder? Jag tror det.

Genom historien har vi kvinnor tagit den större delen av ansvaret för barnen. Det fanns en tid när vi var nomader. När vi tog hand om våra barn i grupp. Där delade man kvinnor emellan ansvaret för barnen. När några kvinnor samlade mat eller annat tog andra kvinnor hand om barnen. Man lärde inte bara sitt eget barn om världen, utan allas barn. Jag tänker på dem som historiens första förskolepedagoder. Jag har inget belägg för detta, men jag kan tänka mig att vissa kvinnor var bättre på att hitta speciella växter och bär medan andra var bättre på att ta hand om barngruppen och jag vill tro att man redan då försökte utnyttja gruppens talanger på bästa sätt. 

Dagens förskola är inte en plats där man lämnar in barnen i "förvar" tills man kommer hem från jobbet. Förskolan är en plats där barnen får lära sig massor om världen, socialt samspel och utvecklas utifrån vad de själva tycker om att göra. De utsätts för utmaningar och introduceras för nya saker som de kanske inte har hemifrån som t ex andra språk och kompisar med funktionsnedsättning.

Jag tror att jag är en bra mamma, men jag skulle aldrig kunna ge mina barn allt de som de får av sin förskola. Även om jag var hemma med dem på heltid skulle jag inte ens kunna ge dem hälften. Av mängder av anledningar, men första och främst för att jag inte är utbildad pedagog. Jag har inte all den erfarenhet som pedagogerna har.  Jag har inte deras talang att vara med barn.

Jag har andra talangar, som att skriva och tala. Jag kan göra massor av bra för vårt samhälle med min talang. Men om de rabiata (alltid anonyma) personerna på familjesiterna skulle få bestämma så skulle jag inte bli mamma. Eftersom jag vill inte vill ta hand om mina barn utan "lämnar dem" på förskolan om dagarna. Med den attityden skulle bara förskolepedagoger få bli föräldrar. Men eftersom de inte skulle ha nån förskola att jobba på så skulle de snart inte vara så mycket kvar av den rollen.

Men grejen är att jag "lämnar" inte mina barn på förskolan, jag öppnar dörren in till en värld som stimulerar, utvecklar och glädjer mina barn. Med varm hand låter jag våra "fröknar" ta hand om mina barn om dagarna för att jag tror att de är det bästa för mina barn. Och för att pedagogerna är så förbaskat bra på sitt jobb. De ger mig och mina barn de bästa gåvan; en del av deras talang. 


1 kommentar:

Cissi sa...

Så bra sagt! Jag håller med om vart enda ord! Jag tycker att förskolan är fantastisk med sina duktiga och tålmodiga pedagoger. De kan aldrig ersätta mig som mamma, men jag kan inte heller ersätta dem och allt de ger. För att inte tala om alla kompisarna som mitt barn får utbyte av och social träning av varje dag.