No more Mr Mcdonalds

I söndags var vi i Sickla. Jag skulle få ett par blommiga tajts i Morsdag present eftersom Johan varit sjuk hela veckan och inte hunnit fixa nåt inför Dagen M. Moloken fick jag se mig besegrad av blommiga tajta jeans (funkar inte med min mage) och nylonstrumpbyxor (Nej tack) och tröstköpte en fin klänning från Åhlens. Sen skulle vi åka och kolla på ett radhus (nej, vi är inte på väg att köpa, men vi scannar marknaden) i Älta, men himlen öppnade sig över Stockholm och vi fick ta bussen hem istället.

Men innan allt det där var vi på McDonalds. För 3:dje helgen i rad. Vi går annars kanske 4 ggr/år på McD, men sista tiden har det bara blivit så. Motvillig tuggade vi i oss maten (Elsie åt dock med god aptit, Helge inte så mycket). Mådde som man mår. Dagen gick vidare.

När vi kommit hem från Sickla la jag mig i soffan för att vila 5 minuter. Det tog exakt 2 minuter innan jag började må illa, så att jag trodde jag skulle kräkas. Sen låg jag däckad i en timme. Efter det började jag må lite bättre men magen var helknasig och illamående låg kvar, om dock inte så att jag ville kräkas. Hela kvällen var jag knas i magen. JÄVLA SKITMAT. Nu blir det fan ingen McD på evigheters evigheter.

Och de blommiga tajtsen då? De får jag beställa på nätet. Fast inte som Mors dag present, för Johan har nu meddelat att jag kommer få den present han hade tänkt att ge mig, fast i efterskott. (Nu kan man diskutera hurvida den är nödvändigt att komsumera ännu mer bara för att det är en hittepådag som vi kallat Morsdag. Men vet ni. Jag behöver få uppskattning, älskar presenter, så jo. Jag tycker nog vi mammor är värda det, om det är det vi mest av allt önskar.)