Idag klockan 13.02 klev jag snett och kände en skjutande smärta från foten upp i benet. Aldrig har jag fått så ont av att trampa snett förut. Som tur är har jag en pappa som är läkare så han fixade remiss och skjutsade mig till röntgen. Väl där insåg vi att jag inte kunde gå in till röntgen så pappa pep iväg och letade efter en rullstol. Efter nästan 10 minuter kom han tillbaka, med en kontorsstol! Det fanns inga rullstolar så det fick duga. Skrattandes genom smärtan körde han in mig och jag röntgades. Med nåt tjockt täcke för att skydda magen såklart. En kvart senare fick vi svaret jag hade hoppats på; inget brutet! En riktigt illa stukning är vad vi kommit fram till. Pappa har lindat foten och jag har fått låna kryckor av pappas svärmor. Nu sitter jag och försöker fokusera på nåt annat än smärtan och det går sådär...
Inte särskilt snygg men det bjuder jag på.
2 kommentarer:
Åh stackare! Tur att inget var brutet dock. Krya på dig!
och det värsta av allt med stukningar är att man känner av dem länge länge.
jag stukade höger fot för tre år sedan.
har betydligt ondare i den än i vänster fot.
som jag bröt för tre och ett halvt år sedan.
PLUS.
att man stukar sig lättare senan har liksom tänjt på sig och blir mer känslig för såna dumheter.
SÅ STACKARS DIG det tar visst aldrig slut med elände.
kram.
(fast min ordverifiering är "barnfr" och det var ju fint jag tänker det som "barnfin".
Skicka en kommentar