Nä just det. När Johan kom hem från Skåne, en vecka innan mig och barnen upptäckte han att kylskåpet var avstängt/trasigt. Det visade sig att när de började bila upp vårt badrumsgolv så hade kontakten åkt ur/förstörts. En vecka stod vår mat och ruttnade. Johan fick det glamourösa jobbet att tömma och slänga och göra rent. (Eftersom vi med två småbarn inte har nåt bättre för oss att göra av de oceaner av fritid vi har.) Det luktar fortfarande rutten mat i hela frys och kyl. Med tror ni försäkringsbolaget betalar ett nytt kylskåp? Nä. De ersätter oss för vad det gamla var värt. I pengar. Vilket räcker till ca ett frysfack, eftersom det var några år-dock helt fungerande och fräscht!!. Jävla pundhuvuden!!! Vi har betalat hemförsäkringar tillsammans i över 20 år och kan ändå inte få ett nytt kylskåp.
Nu har Johan städat ur det med klorin och vi har ställt in ättika. Det stinker fortfarande.
Så förutom att vi inte kan bo hemma (inget badrum och inget vatten), tvingas lämna våra katter själva och därför måste hit varje dag och se till dem, tvingas vi nu deala med utstädning av en kyl och frys-utan tillgång till vatten!!!!!!!!
Jag är fan på bristningsgränsen.
Och så kom det här med tiderna på förskolan. Jag känner hur jag långsamt glider ner i en depression. Igen.
Nu har Johan städat ur det med klorin och vi har ställt in ättika. Det stinker fortfarande.
Så förutom att vi inte kan bo hemma (inget badrum och inget vatten), tvingas lämna våra katter själva och därför måste hit varje dag och se till dem, tvingas vi nu deala med utstädning av en kyl och frys-utan tillgång till vatten!!!!!!!!
Jag är fan på bristningsgränsen.
Och så kom det här med tiderna på förskolan. Jag känner hur jag långsamt glider ner i en depression. Igen.
7 kommentarer:
Jag känner mig dum som lämnar kommentarer om sånt här - man får ju bara en viss glimt av ett liv på en blogg.
Men: be om hjälp, nu - det låter som att du inte mår bra och att allt blir en del av en down going spiral (been there big time). Pappan - har han ett jobb där han inte kan hjälpa till med dagis alls, kan han ta föräldraledigt/flexa/jobba mindre? Kan ni byta så du börjar jobba igen?
Släktingar, fråga dem - bra att sejfa upp med så mkt hjälp som möjligt innan du inte orkar ta hand om dig själv alls.
Tvåsmåbarnslivet kanske inte passar dig just nu, kan ni flexa i familjen, gå ner/upp i arbetstid, leva på mindre pengar men hjälpas åt mer?
Och så gå och snacka med någon, så du kan bli av med att allt negativt känns som att det hänger ihop och lägger sig på hög, det är ju så det blir när man har deppen.
Du har ju rätt att må bra ju!
Ps. Det är mkt möjligt att jag är i exakt samma sits som du om några månader med två ungar. Och då kanske jag tänker: jävla idioter som tror att de vet allt när jag får likadana kommentarer som min nyss, när jag bara ville skriva av mig i all hast.
Först och främst vill jag komma med tips om kylen: gnid in den med citron, MASSOR med citron!
Och sen det andra... Som ovanstående säger: det verkar som att du mår jättedåligt och jag tror att ni måste göra något åt det här. Jag har ju inte mått så bra alls det här första året med två små. I vissa perioder har jag mått riktigt uselt. Men jag tror att du mår mycket värre. Jag har klarat mig bra på våra 9-15 mån-tors och varit hemma med båda på fredagar. Min mamma har hämtat på dagis enstaka gånger och min man har lämnat typ tre gånger.
Skulle din man kunna hämta på dagis, komma hem och hjälpas åt de där jobbiga eftermiddagstimmarna, och sen jobba ikapp på kvällen när nåt av barnen lagt sig? Kan din mamma/pappa hjälpa nån eftermiddag i veckan? Kan du fråga nån pedagog på dagis om hon/han kan ta hand om E nån eftermiddag i veckan (vet att några gör så på vårt dagis) mot viss betalning?
Önskar det fanns någon universallösning som tog bort allt det jobbiga... Det är hemskt att känna att man inte orkar och (i alla fall som jag) dessutom ha grymt dåligt samvete för att man inte känner sig som en bra mamma. Alla andra orkar ju? Men vet du - alla andra orkar inte heller...
Och ja just det - jag är hemma fredagar september ut. Vill du ses och leka i en park och hänga så gör jag det gärna!
Nu blir jag lite tjatig här... Stalker-varning på mig, men det slog mig att det borde väl vara upp till företaget som renoverar att ersätta ert kylskåp. De ska ha en ansvarsförsäkring som täcker sånt, hade inte de varit där och jobbat så hade ju inte kylskåpet pajat.
Säjer som ovanstående: Det måste väl ändå vara så att om något går sönder under en renovering måste firman som renoverar eller bostadsbolaget som beslutat om renoveringen stå för det? Det tycker jag i alla fall känns rimligt.
Sen, som alla säjer, du verkar inte må bra. Det lyser igenom på bloggen hur du kämpar. Jag vet att det är jätte, jättesvårt och att det känns som ett till stort projekt att söka hjälp. Men det är så värt det. Du ska inte behöva må så här. Att känna att du kämpar i motlut hela tiden. Du måste ta hand om dej. Jag är ingen tvåbarnsmamma eller ens en-barns men jag vet hur det känns när allt blir så jobbigt och man tror att det ska fortsätta så för alltid. Det gör inte det. Det går att ordna. Lovar! Men som sagt, jag vet, det är svårt. Kanske kan du be fästmannen ordna en tid hos någon åt dej? Ibland är det jobbigaste att ringa det där samtalet. Och så vill jag säja som någon annan också nämnde: Jag kanske inte fattar någonting. Jag kanske bara ser en liten del och har helt fel om ditt mående. Man ser ju inte allt av en blogg :)
Nu ska jag svara.
Ang Pappan så har han ett jobb där han får betalt per timme så att gå ner i tid är inte ett alternativ. Att dela på f-ledigheten är min dröm, men saken är att jag är arbetslös. Jag ska börja plugga efter f-ledigheten. Att börja jobba igen skulle vara kul, men det blir isf först i jan. De jobba jag ev skulle kunna få betalar inte så bra.
mina släktingar är jättesnälla och hjälper till så mycket de kan. Så jag ska bara börja fråga om MER hjälp :)
tvåsmåbarnslivet är kanske för mig, tack för att du clara skriver så. jag känner mig alltid som jordens sämsta människa om jag inte älskar varje sekund av det som många andra verkar göra.
Att gå och prata med nån vore härligt men det har vi inte råd med. Jag ringer och pratar med min bvctjej ibland, hon är jättefin och snäll. det får duga.
nu ska vi testa nya tider på dagis med hjälp på fredagar, vi får se hur det går.
och clara o charlotta, ni ser visseligen bara en del, men ni har båda rätt i att jag varit och är, rätt vissen just nu. men jag ska försöka se mer ljust på saker nu.
och tack jenny, att tro att alla andra klarar det är det jobbiaste. att tro att man är den sämsta på jorden för att alla andra är så glada och lyckliga hela tiden...
och ja! vi ses gärna nån fredag i september!
ps. kylskåpet ska gnidas i med citron och vi jobbar på att de ska betala ett nytt.
puuuuh. kommenterade och svarade jag på allt nu???
Skicka en kommentar