En promenad på Djurgården

Igår lämnade vi äntligen in 80 tals vagnen på lagning. Däcket kommer inte att se ut som de andra tre, men det kommer funka. Sen ska vi i lugn och ro gå igenom vilket vagn vi ska köpa härnäst. Brio? Emmaljunga? Teutonia? Vi får se.

Efter det gick mamma och Elsie och jag en kort promenad på Djurgården. Elsie somnade som en stock i vår ergo bärsele. Så himla mysigt. Hon har inte sovit så på några månader, sen vi hade sjalen (som hon vuxit ur). Det blir mer sele framöver.

Things you can do with a förkläde and a brödkavel

Morgonlycka

Imorse, klockan 05, vaknade Elsie. Jag utbrast 'det är för tidigt' och kastade mig upp och in i Elsies rum. Hon låg fortfarande ner, vilket är ett tecken på att det KAN gå att få att somna om. Så jag stoppade in en napp och hukande ner vid fotändan och började gunga sängen. 5 minuters gungande och HON SOV! Jag gick och la mig och försökte somna om... DET GICK INTE! Helvete. Klockan 05.45 hade jag nästan gett upp.

Så plötsligt. Så hör jag Elsies rop. Och kollar på klockan. 07.15. Jag hade somnat om, och hon med! Hurra!

jag trodde det inte, men

Aaaaaaaaaah jag längtar!

En del av ett av fynden

Godmorgon!

Lördagens balansakt

Jag har varit på myrornas i skärholmen och länsat dem på tyger till fler ugglor. Det är så förbannat skoj att göra dem så jag kan inte sluta.

Massa jag, rätt upp och ner, utan redigering eller färgförstärkare

Topp och tajts från hm, kofta från Gina tricot och kjol från indiska.

Lägesrapport och en viktig fråga

Å min gud. Jag är så trött. Jag tänker inte berätta varför förrens på onsdag nästa vecka, men NEJ, jag är inte gravid!

Men; Trött mamma + kinkig bebis = not a great combination...

Elsies fantastiska utveckling sista två veckorna har varit kul att se, men den har en baksida. En mörk, ondskefull baksida. Nja. Ondskefull vet jag inte, hon är ju bara en liten tösabit, men jobbig iaf... Nåväl. Hon som normalt somnar när man lägger ner henne ska nu buffas eller vaggas till sömns, helst i famnen och sen i sängen. Annars somnar hon inte, utan bara gråter. Igår frågande Johan om jag tyckte vi skulle köra nån metod, men jag håller fast vid att detta är en fas (precis som nattskräcken) och snart är hon ute ur den och somnar bra igen. För hon sover ganska bra, ibland vaknar hon och vill ha nappen men de flesta nätter sover hon rakt igenom. Hon vaknar dock lite tidigt igen, runt 5.30 snåret, trots mörkläggning och allt (det funkade toppen första tiden). Men inte varje morgon. Så det är ok.

Och dagtid är hon kinkig och mammig. Speciellt när vi är hemma och softar. Hon kan sitta och leka med sina saker och så plötsligt; WAAAAAAAH. Hon verkar inte ha gjort illa sig, inte bajsat, inte hungrig, inte trött, bara... mammig. Eller pappig, det räcker oftast med att nån utav oss tar upp henne så är allt bra igen.

Men är man ute och går, lunchar, är hemma hos nån annan bebis eller gör vad som helst utanför hemmet, så är hon för det mesta glad. Hon verkar älska att vara med människor min lilla sociala unge. Härliga unge.

Där kommer nästa punkt på dagordningen upp; vagnen. Vi har ju haft vår fina 80tals vagn tills den gick sönder och skaffade då en billig 'sålängevagn'. Problemet med den är att ryggstödslåset inte funkar (enbart liggläge = värdelöst) och dessutom är den inte vändbar och jag känner att mycket snart kommer Ärtan att vilja se mer än bara sin mamma. Jag har hittat en Brio Happy på blocket från 2005 för 2000 kr. Vad säger ni? Är det ett kap, ett rån? Är det en bra vagn? Dålig vagn? Hjälp mig!!!

Alla barnvagnstips välkomna, speciellt Brio (vill bara ha fyrhjulingar och 'fasta' hjul dock!).

Poladroid

Dagens Elsie; 'poladroidad'

Men vad har bollen med saken att göra?

Skön

Idag var vi på babysim och jag klädde mig soft och bekvämt i min nya gamla 70 tals klänning som jag fått av pappas fru. Till det splitternya springskor eftersom jag börjar bli gammal och måste ha sköna skor för att inte få ont... Såg roligt ut. Som en gammal tant typ...

Påsken, baklänges

Påsk. Denna softandet högtid. Vad hände? Dog han? Återuppstod han? Korsfästes han? Jag vet inte. (Ska slipa på mina religonskunskaper, men måste erkänna att jag egentligen inte bryr mig.) Det gör inget. Jag äter godis och ägg och mår gott ändå.

Detta var vår påsk. I baklängseordning (bara för att bilderna hamnade så och jag är för lat för att möblera om):

Vi avslutade påskhelgen med tidig middag hos Pappa och hans fru, Britt. Där fick vi skumpa på balkongen och lamm till middag. Lyxigt!

Elsie och hennes Morfar hade skoj. Det var länge sen jag såg min pappa krypa runt på golvet. Fint!

Större delen påsken gick åt att städa, möblera om och fixa kattnätet på balkongen (bilder på detta vid senare tillfälle). Men vi hann med en promenad nere vid vattnet. Vi bor i världens vackraste stad. Jag älskar att vi bor mindre än 5 minuter från vattnet.

DÖ IS, DÖÖÖ!

Det är coola hus där vi bor.

Påskens startskott var fredagen då vi bjöd in Johans syster med familj till en (multikulturell) påskmiddag vi båda var ganska stolta över. Förutom sill och nubbe bjöds det på asiatisk kyckling, frittatas med feta och oliver samt sparris inrullade i procciotto med citron och vitlöksmarinerade kronärtskockor. Bland annat.

Så vad än Du firade. Hoppas att det är ok för dig. Att jag firade att det är VÅR!

Tårta hit och tårta dit

Clara skriver om tårtbiten man visar upp sin blogg och andras ev avundsjuka (kul f.ö. att Clara oxå kan vara avundsjuk, jag hade bilden av att hon som kristen inte var det).

Intressant. Man varför att det de bloggarna som bara visar sin lilla perfekta tårtbit som har flest läsare? Förmodligen är det så att bloggar, lixom många andra tidsfördriv, är en värld man vill fly in i. Långt bort från sin egen. Som att läsa CHIC eller DV, kolla på Gossip Girl eller SATC.

Missförstå mig inte, jag tycker själv att en del av de bloggar som visar upp en perfekt tårtbit är bra. Men det är synd att den spretigare, ärligare, lätt överviktiga och lite bittrare bloggen inte är lika poppis. För jag hade ju klart varit i toppen på den listan.

'Manligtkönsorganprostutierad'

Häromdagen var jag på ett mingel/event (det händer inte så ofta nuförtiden). Jag kände mig peppad inför det eftersom Elsie skulle med och man är ju löjligt stolt som mamma över sin bebis (vilket jag innan jag fick barn tyckte var skitlöjligt, men nu såklart förstår varför... ens egna unge är ju fantastisk).

Väl där träffade jag en litet antal damer och herrar jag känner och hälsade glatt på dem och presenterade ungen för alla som ville skaka hand med en nyfiken men något förvirrad snart 9 månaders bebis. Det var trevligt, jag åt en bit, småpratade lite och tittade på folk. Men sen kom de krypande... (Jag hatar dem, jag önskar att de kunde försvinna, men styr tydligen inte över dem)

Tre musketörer. Tre (anti-)vänner. Tre känslobomber. Mindervärdeskomplexet. Prestationsångesten. Töntstämpeln. Allt på en och samma gång (en för alla, alla för en). Alla där är så himla balla och coola och jag är bara en liten tönt i för kort klänning och fåniga tajts. Med en unge på armen men inget ballt jobb i bakfickan att vifta med. Inga horder av 'bekanta' som vill ha kindpussar eller myskramar. Plötsligt gick det inte att småprata längre. Jag får tunghäfta och klämmer till slut ur mig konstiga saker om färgen rosa på småtjejer (inget glatt mottagande). Varför blir det så här? Jag är 32 år och mamma. Jag är inte 14 och utfrysningsoffer längre. Men varför känns det så ibland?

Varför har vi så svårt att lämna våra gamla roller? Ibland när jag kommer hem till mamma blir jag en sur unge som ska ha allt på sitt sätt. När jag träffar gamla gymnasiekompisar faller jag tillbaka i 'rebellfacket', det ska snackas med fula ord och om snuskiga saker. Bland trendiga människor får jag ångest och panik och vill springa. Tom de gravida trendigarna. Inte ens där kan jag känna att jag passar in. Nej, jag blir en fåntratt och mespropp. (Jag ÄR ingen fåntratt och mespropp!)

Det hade varit roligare om jag lagt mig ner på golvet och sparkat med benen och skrikigt KUUUUKHOOOORA på ballacoolamediamänniskor-eventet. Iallafall extremt frigörande.

Tidigare idag

Kvällsaktivitet

Fler 'djur' på gång...

Gosgubbar

Vis

I den här:



Läste jag en intervju med den här:



där det stod det så här:




Det tyckte jag var bra sagt.

No more candy for this turkey

Det här jätteägget fick vi av Johans syster och kille i påskpresent, mycket gulligt. Vi hade dessutom köpt en megapåse med godis hem eftersom jag trodde att det ev skulle ringa små häxor på dörren vilket det såklart inte gjorde, det är ju inte halloween...
Men nu när påsken tar slut går både jag och johan cold turkey. Slut med allt godis. Så liiiite idag, inget imorgon och sen inte på ett par månader... Wish me luck.

Puuuuurfekt

Vi skiter i stöktävling då och låtsas att vi är perfekta!
Här är mitt bidrag till den perfekt världen, min perfekta dotter. Allt så underbart och perfekt tralalalalaaa...!

Sir Jeansalot

Kläder burna på skärtorsdagen. Byxa från hm, jeanstopp 2:a hand, skärp från hm.

Kom igen!

Är det bara jag som har det stökigt hemma!?!?

/A

Anti-vackert?

Igår fick jag 'Clara' på lådan. Tidningen, lixom Claras blogg, genomsyras av en mysig, hemtrevlig, ombonad känsla. Gott jobbat, Clara. Egen tidning är stort. Grattis!

En tanke dök upp. Jag satt och bläddrade i tidningen i vår håriga soffa med nedknölade kuddar. Och så kikade jag runt mitt egna hem. Jag försöker verkligen hålla snyggt och fräscht, det gör jag, men det går inte att städa varje dag. Då skulle jag inte göra annat. Men två katter som hårar och sprider kattsand i varenda hörn, en bebis som drar ner all på golvet, två vuxna som bygger tvättberg på golvet och lämnar disk och kaffesump på diskbänken och trådar och datasladdar överallt. Nej. Varje dag är det inte fint hemma hos oss. Hur gärna jag än skulle vilja ljuga och säga att Sköna hem skulle kunna knacka på närsomhelst, så ser sanningen annorlunda ut. Ja. Hur ser den ut tänkte jag. Så tog jag kameran och gick omkring och fotade lite av stöket. Nu ska jag visa er det. And I dare you, vågar du visa ditt stök? Fota, lägg upp, och länka i kommentarsfältet, bästa stökbekännelsen vinner fint litet pris!

Här är vårt stök:

mitt 'kreativbord', inte lika välordnat som Claras och defenetivt inte barnsäkrat

de förbannade nappflaskorna som måste handdiskas jämt...

gammal gröt och kaffe trängs i väntan på att 'någon' ska tömma diskmaskinen och stoppa in dem där

mat som inte blir inplockad på ett par dagar, smulor, nappar, iphone-fodral med mera på bordet


dammsugare står framme och myser med en liten katt leksak

fjärrkontroller som Ärtan leker med, tofflor och katter som ligger och slaggar
(dammtussarna är för tillfället osynliga, men jag försäkrar, de är där)

tvättberget som aldrig verkar minska

nappflaskan från Ärtans morgonmål och min obäddade sänghalva

'Kära Victoria...'

Om du bor i Stockholm och har en åsikt (eller inte) om
Vikkan och Daniels bröllop måste du gå förbi
det levande installations verket (eller vad man ska kalla det)
på Grev Turegatan och skriva din hälsning!
Kolla här för mer info!

Som vanligt ett projekt som min goda vän Petter lagt sina magiska fingrar i.

Mingel och sim

Idag var Elsie och jag på invigning av Kära Victoria. Hon minglade kungligt bland artyfarty männskor och annat coolt folk. Jag tror hon gillade det. Min kompis Anna var oxå där och tog detta sneda men fina kort på oss. Ska lägga ut länk till detta roliga projekt senare men bloggar från telefonen nu och här verkar funktionen inte finnas. (uppdatering; nu funkar alla länkar!)

Efter minglet babysimmades det. Så här trött blir man efter det:


Det var min dag. Bra dag.