torsdag 24 januari 2008

Repris

Det finns dagar då jag vaknar och undrar vad det var för mening med det; att jag vaknade. Jag är ful, misslyckad, ointresant och fullkommligt motbjudade för såväl motsatta som egna könet. Det är inte bara meningen med livet som är som bortblåst, utan hela hela alltet. 'Varför gå till jobbet? Varför sminka sig? Varför ringa och boka tandläkartid?' När jag i morgonrutinen kommit till påklädningen står jag som en urtvättad disktrasa framför plaggen. Nu kan jag välja; klä mig efter humör, eller försöka påverka mitt humör? Jag väljer att försöka påverka mitt humör och sätter på mig något roligt, något jag tycker är extra fint, eller tom något nytt som jag egentligen skulle spara till ett finare tillfälle. Jag sätter på mig en färggrann mask, inte för att dölja för andra att jag är deppigt, utan för att få mig själv att känna mig lite bättre. Nej, det är klart det inte funkar varje gång. Vissa dagar står jag där i min fina nya klänning och gråter ändå. Men andra dagar när jag krängt på mig finpaltorna så kan jag känna hur leendet smyger sig fram bakom rynkad panna, hur färgerna och mönstret i tyget, materialet och skärningen får mig att känna mig lite finare, lite gladare, lite lättare. Kanske är det bara ett sätt att skingra tankarna. Kanske är det en mask, kanske är det ett sätt att känna sig fri från tristess, sorg, depression; om så bara för en kort stund. Hur som helst, så funkar det.

4 kommentarer:

Att ha det gott sa...

Åhh jag som tycker att du är så fin jämt
Jag läste något gammalt inlägg hos dig om att du ville bo på landet osv Hoppas jag inte minns fel nu ialla fall tänkte jag tipsa dig om ett superbra forum alternativ.nu Där finns massor av rolig läsning

Gurli sa...

Du är en av dom finaste jag känner. Jag önskar att du i dessa tider kunde se det jag ser.

Puss min skatt

Anna-Karin sa...

Du är alltid intressant och fin Alma/Sophie!

Men håller med dig om det där med kläderna. Ibland kan man faktiskt klä på sig lite gläje, men de gånger det inte går så känner i alla fall jag mig rätt patetisk i den fina klänningen med humöret i bott.

alma sa...

att ha det gott: tack :) spännande site! tack för tipset!
gurli: åh. jag blir helt varm. 'tack' räcker inte...
anna-karin: tack, vad roligt att du tycker det!
när det inte hjälper så brukar en bio eller en dvd och en påse godis lindra. inte bota, men lindra :)