Det börjar ganska lovande.
Puss-attacken ser inte så populär ut.
Glad mamma, sur bebis.
Ett steg närmare och man ser alla mina rynkor och Elsies alla spyfläckar på tröjan.
När Elsie ska somna tycker hon om att lägga sin filt över ansiktet. Det ser konstigt ut förstår jag men jag försäkrar att den är tunn och hon andas där under. Hon trivs med den där. Hennes mamma lägger alltid armen över ansiktet när hon ska sova, så det är nån konstig gen som framkallar detta beteende...
Stina skrev:
Eftersom de flesta bloggare skriver om kläder och utseende är väl blogawards dömt att bli ett ytligt event.
Jag svarade:
Men varför ses intresset för kläder och utseende som något så förbannat negativt hela tiden? Jag uttrycker min kreativitet genom mina kläder så som andra använder tavelduk, lera eller en gitarr. Ytligt? Jag tycker att mitt intresse är långt ifrån ytligt. Men visst, de flesta bloggar som har många läsare och vinner priser är såna som uppmuntarar köphets och smalideal, men vi är inte alla såna och bör inte straffas med dessa fördomarna.
...The Rosa One!
Elsie har legat i en spjälsäng med ena sidan (den mot min säng) öppen. De andra sidorna har jag hängt mysiga filtar på så att det ska kännas ombonat och mysigt. Men så häromdagen var det dax att montera om den så att den får fyra spjälsängsväggar och hon hamnar lite högre upp. Men sen vi gjorde denna ommontering har hon gått från att ha sovit ett långt pass från 19-20 till 03-04 tiden (lyxigt värre), få mat och sen somna om till ca 06, till att vakna vid 01-02 tiden, sen igen, vid 04-05 och sen inte riktigt få ro att somna om igen. För en del mammor förstår jag att detta låter väldigt lyxigt, men Elsie har skämt bort mig med sina tidigare braiga sovrutiner att jag nu är dubbelt så trött... Jag misstänker att det har att göra med att hon vaknar och allt ser lite annorlunda ut och att hon ska vänja sig... Vi har dessutom samtidigt börjat med ersättning om kvällarna för att förbereda henne på lördagen så hon och Johan ska vara själva hela kvällen och natten. Jag hade hört att ersättning ska göra att de sover längre, men så är icke fallet med denna lilla dam. Erfarenhet något? Tips? Råd?
Bilden ger inte färgen rättvisa, men jordgubbsblond är ordet.Det har aldrig varit ok att vara avundsjuk. Det är en ful, otrevlig och självisk sjuka. Goda och fina människor är inte avundsjuka. De unnar andra människor all den lycka de får och är genuint glada för deras skull. Jag tillhör inte dessa människor. Inte så att jag missunnar någon något, speciellt inte dem jag tycker om. Men jag vill lixom oxå ha... De jag känner väl kan jag erkänna detta för. Inför alla andra lägger jag på ett brett smil, tar fram min goaste stämma och gratulerar med bitter smak i munnen. Det låter inte så charmigt eller hur? Nej. Men det kommer inte att hindra mig idag. För idag kommer jag ut. Jag har sjukdomen. Jag är avundsjuk.
På många, på de flesta. Alla är bättre än mig på något. De är bättre mammor, bättre på att skriva, bättre klädstil, bättre jobb... UnderbaraClara som är 22 och får blogga och jobba om journalist för en lokaltidning, Niotillfem har en poppis blogg och ett roligt jobb som copy på en stor byrå, Cecilia Blankens är mamma, bloggar på mama och jobbar på radio, Sofi Farhman har fått en bok publicerad, Elin Kling får styla Idolerna, min vän Cecilia är en bättre mamma och har dessutom ett roligt jobb, Sköna Helena har ett roligt jobb på CHIC, Joanna jobbar som modejournalist och kan både plugga och slå ett slag för jämlikheten genom att dela på föräldraledigheten med sin kille. Listan kan göras lång. Vissa dagar känns det som att alla andra har det så jävla bra och jag kommer aldrig bli nåt. Det är självklart inte så. Det vet jag ju. Alla har det inte så jävla bra hela tiden. Men jag är likväl avundsjuk. Det har jag alltid varit. Jag kan trösta mig (?) men att det var värre när jag var yngre. Vid ett tillfälle, för ca 10 års sen, bad jag min kompis att inte berätta om hennes roliga jobb eftersom det gjorde mig så avundsjuk. Föll inte i god jord kan jag berätta. Förståligt? Ja, faktiskt, så här efterhand. Men det är så svårt ibland.
Avundsjuka gör ont. Så förbannat ont. Den ger i värsta fall magont, andnöd, illamående. Men att hålla det för sig själv gör nästan ondare. Jag tänker inte gå omkring och skämmas längre. Jag är avundsjuk. Jag vet vad det beror på, jag vet att många tycker illa om den. Men nu är det så här. Jag är avundsjuk och jobbar varje dag på att vara lite mindre avundsjuk. Det är inte ett drag man direkt skyltar med, men jag har fått inse med åren att avundsjuka är en del av mig. Och jag tänker inte hymla med det. För är jag verkligen så ensam med dessa känslor?
Tricket för att inte bli bitter och missunnsam är att acceptera din avundsjuka. Jobba på den och tillåta sig att vara avundsjuk ibland. Känna att det är ok. Bara låta det pysa ut lite här och var. Lite småavis då och då. Som en lite smygande fis. Då märks det knappt.
Ulrika Olsson-keramik och inspiration
Drömma
Mon cheri
Igår gick jag för bövelen hela dagen.
Kandidat nummer 1
Kandidat nummer 2 
Så här fint blev tapetdekoren i badrummet, båda två kommer från Lagerhaus. VG ignorera pyjamasen med bajsfläker i nedre hörnet av den övre bilden... Och allt annat stök i bilden... Småbarnsliv och renovering... Ingen bra kombo.
I vardagsrummet står en underbar chockrosa blomma som jag fick av fina Anna.
Var på dop i lördags och vägrade använda blixt eftersom det förstör så mycket. Och fick 30 suddiga bilder. Av 30 bilder.
Elsie hade 70tals klänning på sig igen.
