Att tala är guld

Jag älskar verkligen att stå på scenen och tala inför folk. Jag inser det mer och mer för varje gång jag gör det. Visst jag är skitnervös strax innan, och visst jag tappar bort mig, men kicken gör det värt det. Första gången jag var med på Rhetoric Slam för ca 2 månader sen höll jag ett väl genomarbetat och memorerat tal. Jag tappade ändå bort mig men hittade tråden och genomförde talet bra. Jag kom 3:a i tävlingen den gång. Igår kom jag 2:a och det talet hade jag skrivit samma dag och bara hunnit öva på några gånger innan det var dax att gå på scenen. Jag tappade tråden lite i början men höll masken och väntade in minnet. Sen missade ett par rader i talet men det funkade bra utan dem. Jag börjar känna att jag nog är ganska bra på det här. Och det är stort för mig att våga säga nåt sånt positivt om mig själv.

Sen har den 15 april att se fram emot, då jag ska få prata så mycket, mycket längre och har större frihet. Det ska bli fantastiska roligt.

Som grädde på moset ringde en av killarna som har RS upp mig ikväll och frågade om jag ville vara med på en lite annorlunda/alternativ slam i slutet av april. Ämnet var roligt och lagom fritt.

När jag pratade med Johan om det sa han; Shit, det här är din grej Sophie. Det börjar nu. Orden sjönk in och jag kände bara JA JA JA. Så mycket som jag önskar att han har rätt om det sista nämnda, att det är början på något roligt och spännnade som kanske kan bli ett framtida jobb. Att han har rätt om den förstnämnda har blivit glasklart för mig sista tiden; Det här med att tala, det är min grej.