I augusti ska jag på ett bröllop och jag fick en stund över nyss och provade en klänning jag tänkte att jag nog kunde ha. NEJ. Det gick ICKE. Provade mig igenom alla som jag kunde tänka mig att få plats i. Ingen. Ingen av dem satt det minsta snyggt.
Jag väger 71-72 kilo, beroende på när på dagen jag väger mig. Mina bröst får inte plats i mina klänningar och min mage ska vi inte tala om. Jag måste få erkänna att jag inte är nöjd med den. Jag trodde i min naivitet att jag skulle få tillbaka en okej kropp, som efter Elsie (fuck vilken snygging jag var då!). Men inte den här gången. Jag vägde 83 innan Helge föddes, var nere till 73 lagom till första BVCbesöket. HURRA, tänkte jag, det här går ju galant. Nästa gång jag vägde mig, ett par veckor senare vägde jag 71,5. Okej, tänkte jag, det går lite sakta, men det går.
Nu har det gått 3 månader sen dess och jag väger fortfarande 71,5...
Jag äter bra, men visst unnar vi oss alldeles för mycket gott, det ska erkännas. Jag hade en två veckors period då jag slutade med allt snacks och godis på vardagar, men efter Elsies kalas har det gått utför på den punkten. Men det verkar inte som det gjorde så stor skillnad ändå, jag gick inte ner mer när jag slutade svulla godis på vardagarna...
Nej, jag tränar inte. (Jo, jag har börjat rockringa! 10 minuter, 3-4 ggr/veckan) Men jag går mycket. Hjälper inte. Bär bebis och 2 åring. Inga mer muskler för det. Drar svintung vagn upp för vår backe och vår trapp-ramp med bebis och 2 åring. Inte ett jävla grams skilland. Varför har min vikt bara STANNAT???
Jag kan rätt mycket om kost och hälsa. Har varit överviktigt tidigare i livet och gick ner från 72 till 55 på 3 månader för 6 år sen.
2002
2004
(55 kg var lite väl, men mellan 60-63 tror jag är en bra vikt för mig. Det är bara... 10 kg!) Men just nu känner jag mig rätt uppgiven. Jag vill inte LCHF:a, Viktväkta. Men jag kan tänka mig GI:a lite. Och träna. Man får ju inte går ner för mycket när man ammar. Eller?
Åter till bröllopet. Om knappt en månad. Jag kommer ju aldrig gå ner tills dess. Jag kommer inte i en enda jävla klänning. Jag kommer vara tvungen att jaga klänning hela semestern. Och kommer säkert inte hitta nån jag trivs i. För jag trivs lixom inte i mitt skinn just nu.
(Bröllop sommaren 2003.
Den enda klänningen jag kommer i just nu.
Eftersom jag väger ungefär som på detta kort,
en vikt jag lovade mig själv att aldrig behöva gå ner igen
JAG VET JAG VET- jag har fött barn! Men det känns ändå surt...)
Jag väger 71-72 kilo, beroende på när på dagen jag väger mig. Mina bröst får inte plats i mina klänningar och min mage ska vi inte tala om. Jag måste få erkänna att jag inte är nöjd med den. Jag trodde i min naivitet att jag skulle få tillbaka en okej kropp, som efter Elsie (fuck vilken snygging jag var då!). Men inte den här gången. Jag vägde 83 innan Helge föddes, var nere till 73 lagom till första BVCbesöket. HURRA, tänkte jag, det här går ju galant. Nästa gång jag vägde mig, ett par veckor senare vägde jag 71,5. Okej, tänkte jag, det går lite sakta, men det går.
Nu har det gått 3 månader sen dess och jag väger fortfarande 71,5...
Jag äter bra, men visst unnar vi oss alldeles för mycket gott, det ska erkännas. Jag hade en två veckors period då jag slutade med allt snacks och godis på vardagar, men efter Elsies kalas har det gått utför på den punkten. Men det verkar inte som det gjorde så stor skillnad ändå, jag gick inte ner mer när jag slutade svulla godis på vardagarna...
Nej, jag tränar inte. (Jo, jag har börjat rockringa! 10 minuter, 3-4 ggr/veckan) Men jag går mycket. Hjälper inte. Bär bebis och 2 åring. Inga mer muskler för det. Drar svintung vagn upp för vår backe och vår trapp-ramp med bebis och 2 åring. Inte ett jävla grams skilland. Varför har min vikt bara STANNAT???
Jag kan rätt mycket om kost och hälsa. Har varit överviktigt tidigare i livet och gick ner från 72 till 55 på 3 månader för 6 år sen.
2002
2004Åter till bröllopet. Om knappt en månad. Jag kommer ju aldrig gå ner tills dess. Jag kommer inte i en enda jävla klänning. Jag kommer vara tvungen att jaga klänning hela semestern. Och kommer säkert inte hitta nån jag trivs i. För jag trivs lixom inte i mitt skinn just nu.
(Bröllop sommaren 2003.Den enda klänningen jag kommer i just nu.
Eftersom jag väger ungefär som på detta kort,
en vikt jag lovade mig själv att aldrig behöva gå ner igen
JAG VET JAG VET- jag har fött barn! Men det känns ändå surt...)
9 kommentarer:
Känner igen mig! Jag födde mitt andra barn för tre veckor sen och känner redan att det kommer att vara nåt helt annat den här gången med kroppen. Blä! Det känns segt som bara den. Man vill inte vara ytlig, men det handlar ju verkligen om att trivas med sig själv för att må bra. Jag gick ner nästan 10 kg för typ 2 år sen med hjälp av gi. Rekommenderar gi-viktkoll där man får tillgång till recept o menyer och kan lägga in allt man äter och får veta om det är för mycket/för lite, allt man rör sig osv. Det var skitbra för att hålla sig "på mattan" och ha koll. Jag körde med stegräknare då också, vilket verkligen blev som att tävla mot sig själv och peppande. Hoppas du hinner bli mer nöjd innan bröllopet, lycka till!
hur farligt kan det vara att gå ner för mycket egentligen? En del tappar ju allt och lite till i en rasande fart och jag tror ingen skuldbelägger dem för att pumpa ut miljögifter till sitt barn. Jag LCHF'ar och går promenader, men jag vet av erfarenhet att det krävs allt och lite till för att komma i form.
Testa LCHF! Bara gör't.
Jag vet hur jobbigt det är att inte trivas i sitt skinn, att spegelbilden liksom inte STÄMMER och det bara kliar. Och det är skitsvårt att orka ta tag i det. Men när man orkar, när man verkligen går in för det så GÅR det. Om du känner att GI verkar ok så kör på det. Men kör inte lite, kör instegsfaserna (du kommer att få en kick när kilona försvinner) och ta hjälp av GI Viktkoll. Det går! All styrka till dig!
det är skitjobbigt och jag har klänningar av storlek större som du gärna får komma och prova någon dag.
(kanske någon faller dig i smaken?)
om vi bodde närmre kunde vi as-peppa varandra med långa promenader och styrkepass, för muskler bränner fett så bygger man upp mer muskler bränner man mer fett.
(jag har ca noll procent muskler och bränner därför detsamma.)
Försök hinna träna under juli. Köp en klänning som är större = lagom, om du hinner träna en del innan kommer du åtminstone känna dig bättre, även om kilona finns kvar. Vara lite gladare i kroppen. Inte ska du tokstressa på bara några veckor att gå ner allt! Heja dig som burit två knoddar (jag har burit 0).
TACK alla ni för pepp och uppmuntran. jag kör nog lite GI. och börjar spring på semstern.
och joanna. jag vill gärna komma och prova klännigar hos dig! hittar jag nåt att låna skulle jag bli väldigt glad! och du kan få dina flaskor!
Jag har också bara stannat i vikt sen någon vecka efter Inez föddes (rasade tio kilo på fyra dagar). Försöker äta nyttigt men ger upp då och då för att jag står stilla oavsett om jag vräker i mig mat eller om jag käkar nyttigt. Men GI kanske är svaret. Allting är värt ett försök, mår så dåligt när jag tänker "hade jag börjat ordentligt för tre månader sen så hade jag varit fit nu".
Du vet ju vad jag kommer att säga. LCHF changed my life. Idag sa stefan att han inte hört mig säga att det är jobbigt att "banta" en enda gång och det har det inte varit heller. Oj vad min kropp längtade efter att få äta såhär.
Skicka en kommentar